Spöken versus kaxig 20-talskvinna
The Awakening
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2012
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 2.35:1
1921 är England ett land i sorg efter förlusterna i första världskriget och folk är som besatta av att komma i kontakt med sina omkomna anhöriga. Den ena seansen avlöser den andra och mitt i allt detta kämpar Florence Cathcart med att avslöja de som försöker sko sig på folks sorg och längtan efter anhöriga de förlorat. Och hon är bra på det hon gör. Så bra att hon en dag kontaktas av en internatskola för att förklara det pojkspöke som sägs ha setts där. Cathcart är till en början övertygad om att allt är en bluff och är egentligen inte alls sugen på att ta sig an fallet men övertalas och anländer strax därefter på skolan.
Efter lite undersökningar tror Cathcart sig ha löst fallet men när det blir dags för lov stannar hon ändå kvar tillsammans med husmor, skolans allt i allo och en ung pojke som inte har några föräldrar att åka hem till och det är nu det riktigt konstiga börjar. Saker som inte är fullt så lätt för Cathcart att avslöja…
Jag gillar "The Awakening". I vissa partier kanske den är lite för långsam för sitt eget bästa och Cathcarts kaxighet känns inte så trovärdigt med tanke på att hon är kvinna och att filmen utspelar sig i England 1921. Utan att veta detta med säkerhet känner jag mig tämligen säker på att det inte fanns många kvinnor som hade den attityden där och då. Men det är småsaker jag kan leva med.
Miljön i filmen är som gjord för en spökfilm och det utnyttjar man också till fullo. Antydningarna i filmen är också perfekta. Man anar att något är fel men man kan liksom inte sätta fingret på exakt vad det är. Specialeffekterna fungerar och skådespelarna gör alla bra insatser och dessutom har man lyckats få till en riktigt bra knorr på slutet som även om man kunde ana att det skulle gå åt det hållet inte fullt ut kunde gissa sig till och det gillar jag. Man är inte allt för bortskämd med filmer som faktiskt överraskar idag. "The Awakening" får dock väl godkänt i det avseendet.
Efter lite undersökningar tror Cathcart sig ha löst fallet men när det blir dags för lov stannar hon ändå kvar tillsammans med husmor, skolans allt i allo och en ung pojke som inte har några föräldrar att åka hem till och det är nu det riktigt konstiga börjar. Saker som inte är fullt så lätt för Cathcart att avslöja…
Jag gillar "The Awakening". I vissa partier kanske den är lite för långsam för sitt eget bästa och Cathcarts kaxighet känns inte så trovärdigt med tanke på att hon är kvinna och att filmen utspelar sig i England 1921. Utan att veta detta med säkerhet känner jag mig tämligen säker på att det inte fanns många kvinnor som hade den attityden där och då. Men det är småsaker jag kan leva med.
Miljön i filmen är som gjord för en spökfilm och det utnyttjar man också till fullo. Antydningarna i filmen är också perfekta. Man anar att något är fel men man kan liksom inte sätta fingret på exakt vad det är. Specialeffekterna fungerar och skådespelarna gör alla bra insatser och dessutom har man lyckats få till en riktigt bra knorr på slutet som även om man kunde ana att det skulle gå åt det hållet inte fullt ut kunde gissa sig till och det gillar jag. Man är inte allt för bortskämd med filmer som faktiskt överraskar idag. "The Awakening" får dock väl godkänt i det avseendet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Även när slutet uppdagat sig finns det frågetecken. Ni kommer att förstå när ni ser filmen.
2. Det finns även en del frågetecken när det gäller handlingen och hur vissa saker kan vara som de är men jag nöjer mig med att säga så nu för annars avslöjar jag för mycket av handlingen men tänk på det efter att ni sett filmen.
3. I en scen tar Robert hand om sitt sår men vad gör han egentligen?
2. Det finns även en del frågetecken när det gäller handlingen och hur vissa saker kan vara som de är men jag nöjer mig med att säga så nu för annars avslöjar jag för mycket av handlingen men tänk på det efter att ni sett filmen.
3. I en scen tar Robert hand om sitt sår men vad gör han egentligen?
HANS-ÅKE LILJA (2012-05-17)