Märklig & skruvad svensk-jugoslavisk film
FILMEN
Hur gick det här till nu då? En svenskproducerad jugoslavisk film på engelska som blev totalförbjuden i USA på grund av en dildo på en radiostyrd stridsvagn? På det glada 80-talet kunde tydligen allting hända...
"Montenegro" är producerad av Lasse Åbergs ständiga vapendragare Bo Jönsson (senast ansvarig för "The Stig-Helmer Story") och Åberg själv skymtar förbi i en liten biroll som tulltjänsteman på Arlanda. I betydligt större roller återfinns Erland Josephson och Per Oscarsson som hankar sig fram på lite småknagglig engelska. Josephsons uttal ("maj vajf") är inget vidare, men i övrigt gör de fina insatser.
Josephson spelar svensken Martin Jordan (eh...) som bor på Lidingö med sin amerikanska fru Marilyn (Susan Anspach), en rullstolsbunden och senil pappa som tror han är Buffalo Bill och två lillgamla barn. Martin oroar sig för sin fru som beter sig irrationellt. Till exempel fjuttar hon eld på sängen när de ligger i den. Han kontaktar den småskruvade psykologen Dr. Aram Pazardjian (Oscarsson) som besöker familjen officiellt för att undersöka den senila pappan, men inofficiellt för att studera Marilyns beteende. Hon genomskådar dock denna lögn.
I Martins yrke ingår många utlandsresor och när han ska resa i väg till Brasilien väljer Marilyn att följa efter men på Arlanda tar resan slut då hon har en häcksax i handväskan. Hon missar planet men stöter i stället på den driftiga jugoslaven Alex Rossignol (Bora Todorovic) som tar med henne till sin hemliga spritfabrik och den halvdekadenta Zanzi Bar där hon får vara med om allt från slagsmål och stripshower. Allt medan Martin undrar var hans fru tagit vägen.
Det är en ganska märklig film som ibland blir duktigt skruvad. Det finns till exempel en väldigt intim och märklig scen mellan de båda svenska skådespelarna där de sitter i morgonrockar och skålar i champagne medan Josephson ger ett fint inslaget kullager till Oscarsson. Dock är det varken en crazy-komedi eller skrattfest i det stora hela, utan kanske mest av allt en uttråkad och frustrerad lyxhemmafrus resa ut ur tristessen och in i en absurd och totalt annorlunda värld. Fast i och för sig blir det lite roligt, eller kanske mest skruvat till slut i alla fall. Tyvärr förstör man lite av helheten genom ett ganska konstigt och onödigt slut, som mest känns som en ologisk nödlösning i brist på något bättre.
Jag önskar att jag visste lite mer om hur den här filmen kom till och varför den utspelar sig i Stockholm över huvud taget. Min magkänsla säger att manuset justerades efter att manusförfattaren och regissören Dusan Makavejev lyckades ragga tag på en svensk producent, vilket i så fall även skulle förklara de svenska skådespelarna.
"Montenegro" är producerad av Lasse Åbergs ständiga vapendragare Bo Jönsson (senast ansvarig för "The Stig-Helmer Story") och Åberg själv skymtar förbi i en liten biroll som tulltjänsteman på Arlanda. I betydligt större roller återfinns Erland Josephson och Per Oscarsson som hankar sig fram på lite småknagglig engelska. Josephsons uttal ("maj vajf") är inget vidare, men i övrigt gör de fina insatser.
Josephson spelar svensken Martin Jordan (eh...) som bor på Lidingö med sin amerikanska fru Marilyn (Susan Anspach), en rullstolsbunden och senil pappa som tror han är Buffalo Bill och två lillgamla barn. Martin oroar sig för sin fru som beter sig irrationellt. Till exempel fjuttar hon eld på sängen när de ligger i den. Han kontaktar den småskruvade psykologen Dr. Aram Pazardjian (Oscarsson) som besöker familjen officiellt för att undersöka den senila pappan, men inofficiellt för att studera Marilyns beteende. Hon genomskådar dock denna lögn.
I Martins yrke ingår många utlandsresor och när han ska resa i väg till Brasilien väljer Marilyn att följa efter men på Arlanda tar resan slut då hon har en häcksax i handväskan. Hon missar planet men stöter i stället på den driftiga jugoslaven Alex Rossignol (Bora Todorovic) som tar med henne till sin hemliga spritfabrik och den halvdekadenta Zanzi Bar där hon får vara med om allt från slagsmål och stripshower. Allt medan Martin undrar var hans fru tagit vägen.
Det är en ganska märklig film som ibland blir duktigt skruvad. Det finns till exempel en väldigt intim och märklig scen mellan de båda svenska skådespelarna där de sitter i morgonrockar och skålar i champagne medan Josephson ger ett fint inslaget kullager till Oscarsson. Dock är det varken en crazy-komedi eller skrattfest i det stora hela, utan kanske mest av allt en uttråkad och frustrerad lyxhemmafrus resa ut ur tristessen och in i en absurd och totalt annorlunda värld. Fast i och för sig blir det lite roligt, eller kanske mest skruvat till slut i alla fall. Tyvärr förstör man lite av helheten genom ett ganska konstigt och onödigt slut, som mest känns som en ologisk nödlösning i brist på något bättre.
Jag önskar att jag visste lite mer om hur den här filmen kom till och varför den utspelar sig i Stockholm över huvud taget. Min magkänsla säger att manuset justerades efter att manusförfattaren och regissören Dusan Makavejev lyckades ragga tag på en svensk producent, vilket i så fall även skulle förklara de svenska skådespelarna.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är ungefär halvvägs in i filmen som Marilyn träffar jugoslaverna och filmens mest absurda delar inleds. Bland det första hon ser är en stackars jugoslav med en kniv rätt in i pannan. Fullständigt bisarrt.
2. Jag kan svära på att på Zanzi Bars vägg finns det en målning av Yoda, vilket är en oerhört tidig "Star Wars"-referens i så fall. Bredvid den finns ett foto på kungafamiljen när de firar jul eller något vilket gör sammanhanget otroligt skruvat.
3. Filmen räknas enligt omslaget som en av Sveriges största exportsuccéer.
2. Jag kan svära på att på Zanzi Bars vägg finns det en målning av Yoda, vilket är en oerhört tidig "Star Wars"-referens i så fall. Bredvid den finns ett foto på kungafamiljen när de firar jul eller något vilket gör sammanhanget otroligt skruvat.
3. Filmen räknas enligt omslaget som en av Sveriges största exportsuccéer.
ANDERS JAKOBSON (2012-06-11)