En ny djupdykning i SVT:s dramaarkiv
Facklorna
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox Vision, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Ännu en miniserie har letat sig upp ur SVT:s arkiv, och denna gång handlar det om den tre avsnitt långa dramathrillern "Facklorna" från 1991. Manuset skrevs av Björn Runeborg ("Xerxes") och serien regisserades av Åke Sandgren, och i rollistan återfinner man många av Sveriges giganter (Loa Falkman, Stig Ossian Ericson, Mats Bergman, Sven Lindberg, Krister Henriksson, Björn Granath med flera). Huvudrollen görs dock av tämligen okända Julius Magnusson. Han spelar tonåringen Krister "Kråkan" Hägglund och vi befinner oss i mitten av 50-talet. Det andra världskriget är visserligen bakom oss, men vissa av de fascistiska åsikterna ligger kvar som ett svagt eko. Det finns de som anser att Sverige kom för enkelt undan genom att inte delta i kriget.
Kråkan själv befinner sig mitt emellan barndomen och sitt vuxna liv och tampas med sina egna problem. Han vet inte vem hans pappa är och mamma Siri (Viveka Seldahl) vill inte säga något. Hon är mest angelägen om att Kråkan ska ta tillvara på sin talang som pianospelare och bli en världsartist. Saken är dock den att Kråkan inte har någon egentlig talang och vill egentligen vara precis som andra ungdomar och lyssna på Elvis Presley, speciellt som hans älskarinna (Cecilia Ljung) menar att Kråkan kan bli bättre i sängen av att lyssna på den amerikanska höftdansaren. Mamma Siri bryter den lånade Elvis-singeln i bitar och tar med Kråkan till den aktade, blinda pianoläraren Evert Gregor (Sven Wollter) som förhoppningsvis kan bli den "starka manliga hand" Kråkan behöver.
Gregor genomskådar alltihop och gör en överenskommelse med Kråkan: officiellt har de lektioner, men inofficiellt inte mot att Gregor får ta sin "starka manliga hand" till Siri i stället. Samtidigt skakas den lilla fridfulla orten Vistad av en rad bestialiska mord, och en av de som mördas är Kråkans älskarinna Britt-Marie. Kråkan upptäcker att flera prominenta personer i staden bär en fackelsymbol på sina kläder - där ibland Gregor - och börjar snoka runt för att komma underfund med vad som pågår.
Jag såg "Facklorna" när den visades och hade ganska många minnen kvar av den visade det sig. Den håller möjligtvis inte lika väl som andra miniserier, men framstår ändå som en välgjord tv-produktion. Dock håller helheten inte riktigt lika väl längre. Sekvenserna där Kråkan smyger omkring i all hemlighet känns rätt parodiska och fåniga. Dialogen är medvetet "gammal" ("genera sig inte") och det passar förstås bra för att sätta en tidsstämpel på dramat, vilket förstärks av genomarbetade miljöer och lämplig rekvisita. Välgjort och sevärt.
Kråkan själv befinner sig mitt emellan barndomen och sitt vuxna liv och tampas med sina egna problem. Han vet inte vem hans pappa är och mamma Siri (Viveka Seldahl) vill inte säga något. Hon är mest angelägen om att Kråkan ska ta tillvara på sin talang som pianospelare och bli en världsartist. Saken är dock den att Kråkan inte har någon egentlig talang och vill egentligen vara precis som andra ungdomar och lyssna på Elvis Presley, speciellt som hans älskarinna (Cecilia Ljung) menar att Kråkan kan bli bättre i sängen av att lyssna på den amerikanska höftdansaren. Mamma Siri bryter den lånade Elvis-singeln i bitar och tar med Kråkan till den aktade, blinda pianoläraren Evert Gregor (Sven Wollter) som förhoppningsvis kan bli den "starka manliga hand" Kråkan behöver.
Gregor genomskådar alltihop och gör en överenskommelse med Kråkan: officiellt har de lektioner, men inofficiellt inte mot att Gregor får ta sin "starka manliga hand" till Siri i stället. Samtidigt skakas den lilla fridfulla orten Vistad av en rad bestialiska mord, och en av de som mördas är Kråkans älskarinna Britt-Marie. Kråkan upptäcker att flera prominenta personer i staden bär en fackelsymbol på sina kläder - där ibland Gregor - och börjar snoka runt för att komma underfund med vad som pågår.
Jag såg "Facklorna" när den visades och hade ganska många minnen kvar av den visade det sig. Den håller möjligtvis inte lika väl som andra miniserier, men framstår ändå som en välgjord tv-produktion. Dock håller helheten inte riktigt lika väl längre. Sekvenserna där Kråkan smyger omkring i all hemlighet känns rätt parodiska och fåniga. Dialogen är medvetet "gammal" ("genera sig inte") och det passar förstås bra för att sätta en tidsstämpel på dramat, vilket förstärks av genomarbetade miljöer och lämplig rekvisita. Välgjort och sevärt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jonas Karlsson gör en tidig biroll som en elak skolkamrat till Kråkan.
2. Serien inleds och avslutas med lite voice over från Kråkans vuxna jag. Denna röst görs av Thorsten Flinck.
3. Julius Magnusson har inte gjort något mer för film eller tv sedan "Facklorna" som även var hans debut i sammanhanget. Kanske har han huserat på teaterscenerna, eller så lämnade han yrket helt och hållet.
2. Serien inleds och avslutas med lite voice over från Kråkans vuxna jag. Denna röst görs av Thorsten Flinck.
3. Julius Magnusson har inte gjort något mer för film eller tv sedan "Facklorna" som även var hans debut i sammanhanget. Kanske har han huserat på teaterscenerna, eller så lämnade han yrket helt och hållet.
ANDERS JAKOBSON (2012-07-09)