Miserabel vuxenrit
Mannen utan öde
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen 2.35:1
2002 års Nobelprisvinnare i litteratur, Imre Kertész, skrev "Mannen utan öde" (originaltitel "Sorstalanság") mellan 1960 och 1973. Boken, som publicerades 1975, baserades på hans egna upplevelser i koncentrationsläger. När filmen - Ungerns dyraste film någonsin - spelades in besökte han filmens koncentrationsläger Buchenwald och upplevde det så troget den verkliga förlagan att han snabbt lämnade platsen, chockad av autenciteten.
Det är i dag svårt för vi som sitter i våra lägenheter eller hus med varmvatten i kranen, snabba Internetuppkopplingar, plasma-tv:s, pizzeria runt hörnet och energidryck i kylen att försöka förstå hela konceptet med ett koncentrationsläger. Hur många skildringar man än sett så kan jag inte förstå dels hur folk överlevde och dels hur vissa människor kunde vara så genuint onda och behandla andra människor så illa av så idiotiska anledningar.
Samtidigt är det just mängden av skildringar som ligger "Mannen utan öde" i fatet. Vi har sett den här typen av historier på film tidigare och jag kan inte direkt påstå att Kertész historia är mer gripande än någon annan.
Kertész alter ego i filmen är 14-årige György, jude i Budapest. När filmen inleds ska han precis ta farväl av sin far - för gott - då han ska skickas till ett arbetsläger. Det är vid det här tillfället György snabbt får lämna barndomen bakom sig och närma sig vuxenlivet.
Kort därefter stoppas György på väg till jobbet för "identitetskontroll", vilket innebär att han och en väldig massa andra judar skickas iväg till koncentrationsläger. György hamnar i Buchenwald och livet förändras snabbt. Vardagen blir miserabel - slavarbete, svält och sjukdom, och när det sistnämnda blir riktigt allvarligt för 14-åringen svävar han närmare döden än han kan tro.
Men han överlever och kriget tar slut. Han får återvända hem, men vad är det han återvänder till och framför allt - vem är han?
Filmen bärs helt och hållet upp av unga skådespelaren Marcell Nagy som gör en prisvärd insats (några filmpriser har han dock inte fått) och skildrar perfekt Györgys utveckling, från krullhårigt barn som gärna spelar kort med grannflickan till den sargade och förändrade unga man han blir under filmens gång.
Man kan säga att filmen fick lite hjälp på vägen då det blev ett inspelningsavbrott mitt i när pengarna tog slut. När filmandet återupptogs efter ett par månader hade Marcell gått igenom puberteten och blivit naturligt äldre och större, vilket passade bra i sammanhanget.
Jag är dock inte helt kompis med filmen. Den första timmen upplever jag som väldigt seg (vilket delvis är ett resultat av de två och en halv minut långa förtexterna med bara ungerska namn på svart bakgrund), men som brukligt är blir man ändå berörd av filmen. Det går liksom inte att inte bli det.
Det är i dag svårt för vi som sitter i våra lägenheter eller hus med varmvatten i kranen, snabba Internetuppkopplingar, plasma-tv:s, pizzeria runt hörnet och energidryck i kylen att försöka förstå hela konceptet med ett koncentrationsläger. Hur många skildringar man än sett så kan jag inte förstå dels hur folk överlevde och dels hur vissa människor kunde vara så genuint onda och behandla andra människor så illa av så idiotiska anledningar.
Samtidigt är det just mängden av skildringar som ligger "Mannen utan öde" i fatet. Vi har sett den här typen av historier på film tidigare och jag kan inte direkt påstå att Kertész historia är mer gripande än någon annan.
Kertész alter ego i filmen är 14-årige György, jude i Budapest. När filmen inleds ska han precis ta farväl av sin far - för gott - då han ska skickas till ett arbetsläger. Det är vid det här tillfället György snabbt får lämna barndomen bakom sig och närma sig vuxenlivet.
Kort därefter stoppas György på väg till jobbet för "identitetskontroll", vilket innebär att han och en väldig massa andra judar skickas iväg till koncentrationsläger. György hamnar i Buchenwald och livet förändras snabbt. Vardagen blir miserabel - slavarbete, svält och sjukdom, och när det sistnämnda blir riktigt allvarligt för 14-åringen svävar han närmare döden än han kan tro.
Men han överlever och kriget tar slut. Han får återvända hem, men vad är det han återvänder till och framför allt - vem är han?
Filmen bärs helt och hållet upp av unga skådespelaren Marcell Nagy som gör en prisvärd insats (några filmpriser har han dock inte fått) och skildrar perfekt Györgys utveckling, från krullhårigt barn som gärna spelar kort med grannflickan till den sargade och förändrade unga man han blir under filmens gång.
Man kan säga att filmen fick lite hjälp på vägen då det blev ett inspelningsavbrott mitt i när pengarna tog slut. När filmandet återupptogs efter ett par månader hade Marcell gått igenom puberteten och blivit naturligt äldre och större, vilket passade bra i sammanhanget.
Jag är dock inte helt kompis med filmen. Den första timmen upplever jag som väldigt seg (vilket delvis är ett resultat av de två och en halv minut långa förtexterna med bara ungerska namn på svart bakgrund), men som brukligt är blir man ändå berörd av filmen. Det går liksom inte att inte bli det.
EXTRAMATERIALET
Något sådant finns inte på denna utgåva.
TRE SAKER
1. Nuvarande agent 007 - Daniel Craig - gör en liten biroll som en amerikansk soldat som försöker övertala György att inte åka tillbaka till Budapest utan söka sig till Schweiz eller Sverige.
2. Kompositör till filmen är legenden Ennio Morricone, nyligen hedersoscarbelönad, vilket inte hindrat 78-åringen från att jobba vidare - under nästa år kommer filmerna "The Untouchables: Capone Rising" och "Leningrad" som italienaren komponerat musiken till.
3. Även i supertunga dramer som denna går det att hitta saker att skratta åt. I det här fallet är det följande replik: "Är du hungrig? Du tyckte om smörgås med flott och lökringar." Mmm...
2. Kompositör till filmen är legenden Ennio Morricone, nyligen hedersoscarbelönad, vilket inte hindrat 78-åringen från att jobba vidare - under nästa år kommer filmerna "The Untouchables: Capone Rising" och "Leningrad" som italienaren komponerat musiken till.
3. Även i supertunga dramer som denna går det att hitta saker att skratta åt. I det här fallet är det följande replik: "Är du hungrig? Du tyckte om smörgås med flott och lökringar." Mmm...
ANDERS JAKOBSON (2007-08-24)