Som en dålig Stephen King-film
Twixt
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Stephen King har skrivit en mängd berättelser där många av dem blivit rätt dåliga filmer, och "Twixt" känns som just en sådan. Eller: det känns som om någon plockat inspiration från någon av dessa dåliga filmer och skrivit en egen. Vad som är mest skrämmande är att denna "någon" är ingen annan än Francis Ford Coppola som drömde fram filmen. Ja, jisses...
Som en IMDB-användare så snyggt formulerade det i en kommentar: "Har du någon gång haft en dröm som känts verklig och fylld med 'mening' och 'viktig' symbolik och sedan försökt återberätta drömmen för andra? Minns hur deras blick lämnade dig efter ett tag och att de slutade bry sig? Det är vad som händer när du ser denna film."
Inledningen är 100 procent Stephen King. En skräckförfattare, Hall Baltimore (Val Kilmer), med en falnande karriär anländer till en liten mystisk håla där han ska ha en boksignering. Ingen vet vem han är förutom den lokala sheriffen (Bruce Dern) som själv skriver skräckhistorier och vill samarbeta med Baltimore.
Baltimore ramlar sedan in i en skruvad drömvärld med vampyrer, en väl bevarad hemlighet och självaste Edgar Allen Poe som ska hjälpa honom att skriva en ny bok. Ja, ni ser själva. Det här är ett bisarrt ihopkok som ingen blir glad av. Det gör lite ont i hjärtat att veta att det är Coppola som skrivit och regisserat skräpet. Den stora mästaren som nu helt tappat stinget.
Jag vet inte riktigt vad han vill med filmen. Om ambitionen har varit att göra en skruvad film med ett experimentellt visuellt utseende så har Coppola uppenbarligen inte fått till det, och jag vill helst av allt bara glömma att jag sett filmen.
Som en IMDB-användare så snyggt formulerade det i en kommentar: "Har du någon gång haft en dröm som känts verklig och fylld med 'mening' och 'viktig' symbolik och sedan försökt återberätta drömmen för andra? Minns hur deras blick lämnade dig efter ett tag och att de slutade bry sig? Det är vad som händer när du ser denna film."
Inledningen är 100 procent Stephen King. En skräckförfattare, Hall Baltimore (Val Kilmer), med en falnande karriär anländer till en liten mystisk håla där han ska ha en boksignering. Ingen vet vem han är förutom den lokala sheriffen (Bruce Dern) som själv skriver skräckhistorier och vill samarbeta med Baltimore.
Baltimore ramlar sedan in i en skruvad drömvärld med vampyrer, en väl bevarad hemlighet och självaste Edgar Allen Poe som ska hjälpa honom att skriva en ny bok. Ja, ni ser själva. Det här är ett bisarrt ihopkok som ingen blir glad av. Det gör lite ont i hjärtat att veta att det är Coppola som skrivit och regisserat skräpet. Den stora mästaren som nu helt tappat stinget.
Jag vet inte riktigt vad han vill med filmen. Om ambitionen har varit att göra en skruvad film med ett experimentellt visuellt utseende så har Coppola uppenbarligen inte fått till det, och jag vill helst av allt bara glömma att jag sett filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget, tack och lov!
TRE SAKER
1. Ordet "twixt" ska vara en vanlig förkortning av "betwixt" som ingår i uttrycket "betwixt and between" som betyder ungefär "varken det ena eller det andra".
2. Bruce Derns karaktär ställer frågan "Hur känns det att vara lågpriskedjornas Stephen King?" till Baltimore, och då ska han vara ett fan!
3. I en scen försöker Baltimore får till öppningsmeningen i sin nya bok vilket slutar med att Val Kilmer sitter och gör rösten till - enligt hans egen kommentar - "en svart, homosexuell, basketspelare på 60-talet". Urballat?
2. Bruce Derns karaktär ställer frågan "Hur känns det att vara lågpriskedjornas Stephen King?" till Baltimore, och då ska han vara ett fan!
3. I en scen försöker Baltimore får till öppningsmeningen i sin nya bok vilket slutar med att Val Kilmer sitter och gör rösten till - enligt hans egen kommentar - "en svart, homosexuell, basketspelare på 60-talet". Urballat?
ANDERS JAKOBSON (2012-07-13)