Erotiska hemligheter i 40-talets Italien
Bakom låsta dörrar
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2007
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Widescreen
Nyårsklockorna ringer in 1940 i fascismens Italien. Den åldrande konstprofessorn Nino (Frank Finlay) är missnöjd efter 20 års äktenskap med Teresa (Stefania Sandrelli). Han tycker att hon är alldeles för blyg och reserverad i det intima livet. För att förändra det börjar han skriva en dagbok där han avslöjar sina innersta önskningar och han ser till att Teresa hittar den.
Detta inspirerar Teresa att skriva en egen dagbok som hon i sin tur får Nino att läsa. Deras dotter Lisas (Barbara Cupisti) pojkvän Laszlo (Franco Branciaroli) används som en spelpjäs i Nino och Teresas hemliga sexuella lek, och hans inblandning förändrar deras gemensamma sexliv.
Frågan är hur medveten Lisa är om vad som pågår och hur länge Ninos bristande hälsa ska klara av den hemliga leken.
Det här är en erotisk film av Tinto Brass med väldigt många ganska explicita sexscener. Det blir aldrig pornografi, men det är inte långt ifrån. Filmen känns aningen långsam i sitt berättande, men aldrig seg. Däremot lite konstig - fast mest till innehållet. Det hemliga spelet mellan Nino och Teresa kommer av sig en smula eftersom de båda är mycket medvetna om vad de håller på med.
Dock är filmen ganska tjusigt gjord. Det är i och för sig väldigt svårt att misslyckas med exteriörscener i Italien.
När filmen kom 1983 blev den smått uppmärksammad då både Sandrelli och Frank Finlay var aktade skådespelare på varsitt håll och inte alls självklara att blotta sig själva (i och för sig är det bara Sandrelli som blottar sig fullt ut, förstås) i en erotisk film. Att föreställa sig att filmen gjordes idag med skådespelare av samma dignitet är i princip helt otänkbart.
Detta inspirerar Teresa att skriva en egen dagbok som hon i sin tur får Nino att läsa. Deras dotter Lisas (Barbara Cupisti) pojkvän Laszlo (Franco Branciaroli) används som en spelpjäs i Nino och Teresas hemliga sexuella lek, och hans inblandning förändrar deras gemensamma sexliv.
Frågan är hur medveten Lisa är om vad som pågår och hur länge Ninos bristande hälsa ska klara av den hemliga leken.
Det här är en erotisk film av Tinto Brass med väldigt många ganska explicita sexscener. Det blir aldrig pornografi, men det är inte långt ifrån. Filmen känns aningen långsam i sitt berättande, men aldrig seg. Däremot lite konstig - fast mest till innehållet. Det hemliga spelet mellan Nino och Teresa kommer av sig en smula eftersom de båda är mycket medvetna om vad de håller på med.
Dock är filmen ganska tjusigt gjord. Det är i och för sig väldigt svårt att misslyckas med exteriörscener i Italien.
När filmen kom 1983 blev den smått uppmärksammad då både Sandrelli och Frank Finlay var aktade skådespelare på varsitt håll och inte alls självklara att blotta sig själva (i och för sig är det bara Sandrelli som blottar sig fullt ut, förstås) i en erotisk film. Att föreställa sig att filmen gjordes idag med skådespelare av samma dignitet är i princip helt otänkbart.
EXTRAMATERIALET
Lite fattigt på extramaterialsfronten, blott ett par biografier, originaltrailer och en slideshow. I tidig information om den här utgåvan skulle trivia och en nyinspelad intervju med Tinto Brass ingått, men det lyser dessvärre med sin frånvaro.
TRE SAKER
1. Stefania Sandrelli var 37 år när hon spelade in "Bakom låsta dörrar" och det bekräftas i filmen att Nino och Teresa varit gifta i 20 år. Jag kan inte få fram någon ålder på Barbara Cupisti som spelar dottern men hon ser ut att vara i 20-25 årsåldern. Alltså känns det inte speciellt trovärdigt att det handlar om mor och dotter.
2. Den svenska titeln är lite märklig. Originaltitelns nyckel ("La Chiave"/"The Key") går inte till någon dörr utan till en skrivbordslåda där Nino förvarar sin dagbok.
3. Den kända italienska filmkompositören Ennio Morricone som i år förärades en heders-Oscar har gjort musiken till filmen.
2. Den svenska titeln är lite märklig. Originaltitelns nyckel ("La Chiave"/"The Key") går inte till någon dörr utan till en skrivbordslåda där Nino förvarar sin dagbok.
3. Den kända italienska filmkompositören Ennio Morricone som i år förärades en heders-Oscar har gjort musiken till filmen.
ANDERS JAKOBSON (2007-06-19)