Äntligen lossnar det för Bengtzonfilmerna
Livstid
Genre: KriminaldramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Äntligen! Det känns som en stor lättnad att kunna förmedla att film nummer fem om Annika Bengtzon med titeln "Livstid" är bra. Mycket bra dessutom. "Nobels testamente" var bra, men de efterföljande tre har jag inte varit speciellt förtjust i, men nu så.
"Livstid" är filmen där vi direkt kastas in i ett brutalt mord på polisen David Lindholm som är en folkkär polis. Hans fru Julia (Sandra Andreis) misstänks för mordet och parets gemensamma son Alexander är försvunnen. Polis Nina Hoffman (Ellen Jelinek) är först på plats och är även bästa vän med Julia. Hon kastas in i utredningen och letar febrilt efter Alexander. Samtidigt har Annika Bengtzon (Malin Crépin) fått nys om att David Lindholm inte var den fina polis alla vill påstå och att han tillsammans med sin vän och kollega Christer Bure (Jonas Malmsjö) höll på med diverse illegala affärer. Detta blir väldigt snart till en mardrömshistoria för alla inblandade – särskilt Bengtzon som blir varnad för att lägga sig i Bures affärer.
Det här är riktigt bra svensk kriminalfilm. Det är ett helt annat tempo som är båda råare och mer trovärdigt än i de tidigare filmerna. Malmsjös och Jelineks insatser är vidrigt bra och de lägger skådespelarinsatserna på en högre nivå. Även samspelet på redaktionen känns bättre än det gjort tidigare och Leif Andrée är tillbaka med sitt buffliga sätt och sin rappa dialog, något som försvann i "Den röda vargen". Hans tjafs med Bengtzon om uttrycket "typ" får mig att skratta högt. En enkel plantering som ändå blir väldigt rolig.
Bengtzons arbete känns också mer intressant i denna film och det slår mig vid några tillfällen vilken vass reporter hon är och hur hennes drivkraft för henne framåt i motvind. Att man har strukit en stor händelse från boken där Bengtzons hus brinner ner gör inget, det känns bara som ett helt korrekt val i filmen eftersom det nu blir mer en trovärdig situation. Det är även snabba klipp i filmen och jag upplever gång på gång att filmen är väldigt spännande.
"Livstid" är filmen där vi direkt kastas in i ett brutalt mord på polisen David Lindholm som är en folkkär polis. Hans fru Julia (Sandra Andreis) misstänks för mordet och parets gemensamma son Alexander är försvunnen. Polis Nina Hoffman (Ellen Jelinek) är först på plats och är även bästa vän med Julia. Hon kastas in i utredningen och letar febrilt efter Alexander. Samtidigt har Annika Bengtzon (Malin Crépin) fått nys om att David Lindholm inte var den fina polis alla vill påstå och att han tillsammans med sin vän och kollega Christer Bure (Jonas Malmsjö) höll på med diverse illegala affärer. Detta blir väldigt snart till en mardrömshistoria för alla inblandade – särskilt Bengtzon som blir varnad för att lägga sig i Bures affärer.
Det här är riktigt bra svensk kriminalfilm. Det är ett helt annat tempo som är båda råare och mer trovärdigt än i de tidigare filmerna. Malmsjös och Jelineks insatser är vidrigt bra och de lägger skådespelarinsatserna på en högre nivå. Även samspelet på redaktionen känns bättre än det gjort tidigare och Leif Andrée är tillbaka med sitt buffliga sätt och sin rappa dialog, något som försvann i "Den röda vargen". Hans tjafs med Bengtzon om uttrycket "typ" får mig att skratta högt. En enkel plantering som ändå blir väldigt rolig.
Bengtzons arbete känns också mer intressant i denna film och det slår mig vid några tillfällen vilken vass reporter hon är och hur hennes drivkraft för henne framåt i motvind. Att man har strukit en stor händelse från boken där Bengtzons hus brinner ner gör inget, det känns bara som ett helt korrekt val i filmen eftersom det nu blir mer en trovärdig situation. Det är även snabba klipp i filmen och jag upplever gång på gång att filmen är väldigt spännande.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är långfilmsdebuten för regissören Ulf Kvensler som tidigare gjort "Solsidan".
2. En scen nere i ett arkiv är väldigt underhållande med världens segaste arkivarie. Det gör det hela lite mer mänskligt och filmen har flera inslag av humor.
3. Slutscenen är extra tänkvärd i "Livstid".
2. En scen nere i ett arkiv är väldigt underhållande med världens segaste arkivarie. Det gör det hela lite mer mänskligt och filmen har flera inslag av humor.
3. Slutscenen är extra tänkvärd i "Livstid".
MARIA EREMO (2012-09-06)