Tjejen som visste för mycket, alltså
Foul Play
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Soul Media, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det blir lite märkligt när en film som i tid och evighet varit känd under sin svenska titel nu släpps på DVD med originaltiteln. "Foul Play" är alltså "Tjejen som visste för mycket", men i detta gemensamma nordiska släpp blev det originaltiteln som fick pryda omslaget.
Eftersom jag har en liten fäbless för att dela med mig av (för många kanske ointressanta) anekdoter från mitt eget liv i vissa recensioner, så tänkte jag göra det även denna gång. Någon gång när jag var runt åtta år såg jag denna film med mina äldre syskon. I filmen finns det en sekvens när ett par äldre damer spelar Alfapet och en av dem drämmer till med FUCK på spelbrädet. Mina syskon skrattade och jag förstod ingenting. När jag bad dem förklara skämtet hänvisade de till min far. Så jag letade rätt på min pappa och frågade "Vad betyder 'fuck'?" och han harklade sig och sade det svenska ordet. Djupt generad pep jag fram "Tack, då vet jag" och stack sedan som en avlöning. Ett oförglömligt minne.
Nåväl: Det här är en väldigt lång komedi, eller kanske till och med en sorts thrillerkomedi. Med moderna ögon är skämten inte så speciellt roliga, men jag förstår ändå vad det är meningen att man ska skratta åt. Storyn i sig håller dock fortfarande ganska väl och är stundtals lite farsartad, men ebbar ut i en ganska rafflande, humoristisk deckare.
Goldie Hawn spelar bibliotekarien Gloria som helt utan förvarning ramlar in en situation där lönnmördare jagar henne utan att hon vet varför. Det hela beror på att hon plockar upp en liftande man som smugglar ned ett viktigt bevis i hennes väska. När de ses nästa gång har han blivit knivhuggen och dör framför hennes ögon, men när hon hämtat hjälp är liket spårlöst försvunnet. När lönnmördare sedan bryter sig in hos henne och en av dem dör händer samma sak igen. Liket och alla andra spår försvinner och när Gloria berättar vad som hänt för polisen framstår hon som galen.
Polisen, med Tony Carlson (Chevy Chase) i spetsen - en man Gloria träffat tidigare i filmen - hänger dock kvar lite extra, och när det sedan visar sig att allt det konstiga Gloria berättat om är sant blir det helt plötsligt blodigt allvar av leken, och dessutom en kamp mot tiden.
I dag kan jag känna att filmen med sin nästan två timmar långa speltid är alldeles för lång. Det finns passager som kunde ha uteslutits eller trimmats ned till en normal komedispeltid på kanske 90 minuter. Men samtidigt har filmen inte åldrats så överdrivet mycket på 34 år. Den håller förvånansvärt väl, även om skämten inte är så roliga längre.
Eftersom jag har en liten fäbless för att dela med mig av (för många kanske ointressanta) anekdoter från mitt eget liv i vissa recensioner, så tänkte jag göra det även denna gång. Någon gång när jag var runt åtta år såg jag denna film med mina äldre syskon. I filmen finns det en sekvens när ett par äldre damer spelar Alfapet och en av dem drämmer till med FUCK på spelbrädet. Mina syskon skrattade och jag förstod ingenting. När jag bad dem förklara skämtet hänvisade de till min far. Så jag letade rätt på min pappa och frågade "Vad betyder 'fuck'?" och han harklade sig och sade det svenska ordet. Djupt generad pep jag fram "Tack, då vet jag" och stack sedan som en avlöning. Ett oförglömligt minne.
Nåväl: Det här är en väldigt lång komedi, eller kanske till och med en sorts thrillerkomedi. Med moderna ögon är skämten inte så speciellt roliga, men jag förstår ändå vad det är meningen att man ska skratta åt. Storyn i sig håller dock fortfarande ganska väl och är stundtals lite farsartad, men ebbar ut i en ganska rafflande, humoristisk deckare.
Goldie Hawn spelar bibliotekarien Gloria som helt utan förvarning ramlar in en situation där lönnmördare jagar henne utan att hon vet varför. Det hela beror på att hon plockar upp en liftande man som smugglar ned ett viktigt bevis i hennes väska. När de ses nästa gång har han blivit knivhuggen och dör framför hennes ögon, men när hon hämtat hjälp är liket spårlöst försvunnet. När lönnmördare sedan bryter sig in hos henne och en av dem dör händer samma sak igen. Liket och alla andra spår försvinner och när Gloria berättar vad som hänt för polisen framstår hon som galen.
Polisen, med Tony Carlson (Chevy Chase) i spetsen - en man Gloria träffat tidigare i filmen - hänger dock kvar lite extra, och när det sedan visar sig att allt det konstiga Gloria berättat om är sant blir det helt plötsligt blodigt allvar av leken, och dessutom en kamp mot tiden.
I dag kan jag känna att filmen med sin nästan två timmar långa speltid är alldeles för lång. Det finns passager som kunde ha uteslutits eller trimmats ned till en normal komedispeltid på kanske 90 minuter. Men samtidigt har filmen inte åldrats så överdrivet mycket på 34 år. Den håller förvånansvärt väl, även om skämten inte är så roliga längre.
EXTRAMATERIALET
Inget. Det är överlag en väldigt billig utgåva som inte ens innehåller någon kapitelindelning.
TRE SAKER
1. Man skulle kunna tro att "Tjejen som visste för mycket" (1978) var filmen som satte trenden för efterföljande Goldie Hawn-filmer med samma inledande ord - "Tjejen som gjorde lumpen" (1980), "Tjejen som inte ville gifta sig" (1982), "Tjejen som jobbade skift" (1984), "Tjejen som tog hem spelet" (1986) och "Tjejen som föll överbord" (1987) - men faktum är att redan 1974 kom "Tjejen från Petrovka" (originaltitel: "The Girl from Petrovka") som var den första. Eller...?
2. Dock behöver det faktiskt inte vara så. "Foul Play" fick sin svenska titel eftersom de på sätt och vis var en "spoof" på Hitchcocks "Mannen som visste för mycket" ("The Man Who Knew Too Much", 1934), så kanske var det bara en ren slump att "Tjejen från Petrovka" fanns sedan tidigare.
3. Den som målat den klassiska affischen och numera DVD-omslaget, har lyckats väldigt väl med Chevy Chase men misslyckats kapitalt med Goldie Hawn. Det är inte likt henne för fem öre.
2. Dock behöver det faktiskt inte vara så. "Foul Play" fick sin svenska titel eftersom de på sätt och vis var en "spoof" på Hitchcocks "Mannen som visste för mycket" ("The Man Who Knew Too Much", 1934), så kanske var det bara en ren slump att "Tjejen från Petrovka" fanns sedan tidigare.
3. Den som målat den klassiska affischen och numera DVD-omslaget, har lyckats väldigt väl med Chevy Chase men misslyckats kapitalt med Goldie Hawn. Det är inte likt henne för fem öre.
ANDERS JAKOBSON (2012-09-07)