Ingen klassiker direkt
Wuthering Heights
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2012
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Emily Brontës roman med samma namn är en av dessa litterära klassiker som filmats ett otal gånger. Skådespelare som Laurence Olivier, Juliette Binoche, Timothy Dalton och Ralph Fiennes har någon gång under karriären fått ikläda sig rollerna som Heathcliff och Catherine. Det är lätt att dra paraleller till Jane Austens kostymdraman, men där Austens historier tenderar att vara söta romantiska dramer bland Englands högre välstånd är "Wuthering Heights" något helt annat.
Ute på den engelska landsbygden bor familjen Earnshaw. En dag släpar fadern i familjen hem en fattig pojke som han säger sig ha hittat på gatan. Pojken döps till Heathcliff och växer upp hos familjen vilket inte gillas av den äldste sonen. Dottern Catherine finner dock en besläktad själ i Heathcliff och en spirande vänskap utvecklas så småningom till kärlek mellan de två. Heathcliffs mörka sida driver honom dock på kollisionskurs med de flesta runt omkring honom något som även får Catherine att motvilligt distansera sig från honom.
Så börjar den klassiska romanen som i regissören och manusförfattaren Andrea Arnolds händer sedan förvandlas till en väldigt lång och mörk historia. Dessvärre verkar Andrea ha haft lite väl konstnärliga ambitioner och filmen lyckas aldrig leva upp till dem. Det finns fler saker här som känns fel än som hon träffat rätt med. Omslaget till DVD:n är fylld av citat och betyg som påvisar filmens storhet men jag känner inte igen filmen i ett enda.
Skådespeleriet fungerar bara bitvis, kemin mellan skådespelarna är sådär och den skakiga Dogma-kameran hindrar mig från att komma riktigt nära den här klassiska kärlekshistorien. Dessutom känns de dryga två timmarna som lite för lång speltid. Just längden är det mest akuta problemet. Med långa märkliga scener som skådespelarna inte klarar av att bära upp blir det svårt att hålla intresset uppe till de scener där det faktiskt händer något viktigt. Och viktigast av allt; hur ska man som tittare engagera sig i karaktärerna när väldigt lite av vad de gör eller säger framstår som begripligt? Nej, denna version kommer inte att gå till historien som någon av de bättre.
Ute på den engelska landsbygden bor familjen Earnshaw. En dag släpar fadern i familjen hem en fattig pojke som han säger sig ha hittat på gatan. Pojken döps till Heathcliff och växer upp hos familjen vilket inte gillas av den äldste sonen. Dottern Catherine finner dock en besläktad själ i Heathcliff och en spirande vänskap utvecklas så småningom till kärlek mellan de två. Heathcliffs mörka sida driver honom dock på kollisionskurs med de flesta runt omkring honom något som även får Catherine att motvilligt distansera sig från honom.
Så börjar den klassiska romanen som i regissören och manusförfattaren Andrea Arnolds händer sedan förvandlas till en väldigt lång och mörk historia. Dessvärre verkar Andrea ha haft lite väl konstnärliga ambitioner och filmen lyckas aldrig leva upp till dem. Det finns fler saker här som känns fel än som hon träffat rätt med. Omslaget till DVD:n är fylld av citat och betyg som påvisar filmens storhet men jag känner inte igen filmen i ett enda.
Skådespeleriet fungerar bara bitvis, kemin mellan skådespelarna är sådär och den skakiga Dogma-kameran hindrar mig från att komma riktigt nära den här klassiska kärlekshistorien. Dessutom känns de dryga två timmarna som lite för lång speltid. Just längden är det mest akuta problemet. Med långa märkliga scener som skådespelarna inte klarar av att bära upp blir det svårt att hålla intresset uppe till de scener där det faktiskt händer något viktigt. Och viktigast av allt; hur ska man som tittare engagera sig i karaktärerna när väldigt lite av vad de gör eller säger framstår som begripligt? Nej, denna version kommer inte att gå till historien som någon av de bättre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Skillnaden mellan den yngre och den äldre Heathcliff finner jag vara försumbar. Det är inte svårt att tänka sig att det är samma person med några års mellanrum. Då är det mycket svårare att acceptera hur Catherine har förändrats. Det finns knappt någon likhet att dra på mellan den yngre och den äldre skådespelerskan.
2. Shannon Beer, som spelar den unga Catherine, gör här sin filmdebut med den äran. Hon är klart bäst i en grupp med huvudrollsinnehavare som är sådär. Debut var det även för den äldre Heathcliff, James Howson, som väl klarade sig mindre bra, om än godkänt.
3. Namnet på boken, och filmen, är hämtat från gården som Heathcliff och Catherine växer upp på. Märkligt nog nämns aldrig namnet i filmen.
2. Shannon Beer, som spelar den unga Catherine, gör här sin filmdebut med den äran. Hon är klart bäst i en grupp med huvudrollsinnehavare som är sådär. Debut var det även för den äldre Heathcliff, James Howson, som väl klarade sig mindre bra, om än godkänt.
3. Namnet på boken, och filmen, är hämtat från gården som Heathcliff och Catherine växer upp på. Märkligt nog nämns aldrig namnet i filmen.
THOMAS HELSING (2012-09-27)