En tragedi bland steroider och nötkreatur
Bullhead
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2012
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Läser man på omslaget är det lätt att tro att detta är en mörk gangsterhistoria. Det gjorde i alla fall jag, men med facit i hand kan jag konstatera att så inte riktigt är fallet. Visst förekommer det gangstrar och poliser, och visst rör sig de flesta av filmens huvudpersoner i den undre världen, men egentligen är "Bullhead" ett ganska svart och gripande drama om en mans försök att hitta sin identitet efter en brutal händelse i barndomen.
Jacky Vanmarsenille är en 30-åring vars värld cirkulerar runt anabola steroider, kött och familjens gård. På regelbunden basis pumpar han såväl sig själv som djuren fulla med steroider och får hjälp av en ljusskygg veterinär att göra det. En avrättad polisman blir dock början till slutet för hormonmaffian i området och Jacky dras motvilligt med in i en spiral som bara verkar ha ett slut.
Porträttet av den steroidmissbrukande Jacky är suveränt. I tillbakablickar får vi se honom som en oskyldig och levnadsglad tioåring och sakta men säkert rullas den tragedi upp som ska förvandla honom till den 30-åriga Jacky vi ser när filmen börjar. I bakgrunden finns hela tiden den så kallade hormonmaffian och polisens arbete för att lösa mordet på en polis som arbetat under täckmantel för att avslöja dem. Jacky gör sitt bästa för att inte bli indragen men ju längre filmen går desto svårare blir det. Samtidigt plågas han av tankar på hämnd för det som hände i barndomen och längtan efter ett normalt liv. Till slut korsas alla dessa trådar i en tragisk och explosiv final som inte lämnar någon oberörd.
Jackys tragiska resa mot det till synes oundvikliga slutet berättas på ett mästerligt sätt och Matthias Schoenaerts är kusligt bra i huvudrollen. Matthias gick enligt uppgift upp 27 kilo i ren muskelmassa inför den här rollen och hans fysiska status i filmen matchar hans psykiska skådespel alldeles utmärkt. Det här är ett av de bättre draman jag sett på ett tag och rekommenderar det varmt. Förvänta er ingen maffiafilm bara.
Jacky Vanmarsenille är en 30-åring vars värld cirkulerar runt anabola steroider, kött och familjens gård. På regelbunden basis pumpar han såväl sig själv som djuren fulla med steroider och får hjälp av en ljusskygg veterinär att göra det. En avrättad polisman blir dock början till slutet för hormonmaffian i området och Jacky dras motvilligt med in i en spiral som bara verkar ha ett slut.
Porträttet av den steroidmissbrukande Jacky är suveränt. I tillbakablickar får vi se honom som en oskyldig och levnadsglad tioåring och sakta men säkert rullas den tragedi upp som ska förvandla honom till den 30-åriga Jacky vi ser när filmen börjar. I bakgrunden finns hela tiden den så kallade hormonmaffian och polisens arbete för att lösa mordet på en polis som arbetat under täckmantel för att avslöja dem. Jacky gör sitt bästa för att inte bli indragen men ju längre filmen går desto svårare blir det. Samtidigt plågas han av tankar på hämnd för det som hände i barndomen och längtan efter ett normalt liv. Till slut korsas alla dessa trådar i en tragisk och explosiv final som inte lämnar någon oberörd.
Jackys tragiska resa mot det till synes oundvikliga slutet berättas på ett mästerligt sätt och Matthias Schoenaerts är kusligt bra i huvudrollen. Matthias gick enligt uppgift upp 27 kilo i ren muskelmassa inför den här rollen och hans fysiska status i filmen matchar hans psykiska skådespel alldeles utmärkt. Det här är ett av de bättre draman jag sett på ett tag och rekommenderar det varmt. Förvänta er ingen maffiafilm bara.
EXTRAMATERIALET
Några trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. Den unge Jacky (Robin Valvekens) ser ut som en mindre version av Fredrik Wikingsson.
2. Filmen utsågs till Belgiens officiella bidrag till Oscarsgalan och är regissören Michael R Roskams regidebut.
3. Det finns ett par jobbiga scener i filmen som stannar kvar på näthinnan efteråt. En sker utanför bild och en är ungefär så grafisk som den kan bli. Båda är lika jobbiga, och den sistnämnda ingenting för de som inte tål att se lite blod.
2. Filmen utsågs till Belgiens officiella bidrag till Oscarsgalan och är regissören Michael R Roskams regidebut.
3. Det finns ett par jobbiga scener i filmen som stannar kvar på näthinnan efteråt. En sker utanför bild och en är ungefär så grafisk som den kan bli. Båda är lika jobbiga, och den sistnämnda ingenting för de som inte tål att se lite blod.
THOMAS HELSING (2012-10-05)