Slingrar långsamt fram och tar aldrig slut
Ormarna
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Det här är en av de absolut segaste filmer jag någonsin sett. Likt en orm slingrar den långsamt fram och tar liksom aldrig slut. När jag tror att filmen är över, visserligen på ett ganska ologiskt ställe, då ett flera minuter långt parti som ackompanjeras av en låt i sin helhet fyller bilden är det en kvart kvar och jag dör lite inombords. Varför kunde inte någon vänlig själ gått loss med saxen och trimmat filmen och fått in lite välbehövt tempo?
Chris Robinson - som i allra högsta grad är delaktig i snigeltempot med sitt slowmotion-skådespel - spelar en Vietnamveteran med indianursprung som efter sin tjänstgöring blivit misantrop och djurälskare. Han vill vara i fred i Everglades där han framför allt samlar på ormar. Favoritormen är skallerormen Stanley som han bär som en scarfs runt sin hals mest hela tiden.
En lokal affärsman spelad av Alex Rocco försöker övertala Tim (Robinson) att samla in ormar som han kan förvandla till bälten och stövlar och allt vad man nu kan göra med ormskinn. En "bögdesigner" i Paris betalar bra för sådant, menar affärsmannen. Djurvännen Tim vägrar förstås. Han har sedan tidigare ett ont öga till affärsmannen då denne var med när Tims far omkom i en tveksam jaktolycka. Det bubblar upp ett litet krig mellan Tim och affärsmannen speciellt efter att det kommit fram att denne var högst delaktig i och ansvarig för pappans död. Tim börjar ta hämnd med hjälp av sina ormar, och affärsmannen är inte den enda som straffas.
Den film som nu spelas upp i era huvuden efter min plottsammanfattning är garanterat bättre än "Ormarna" för det är verkligen ingen bra film. "En av 70-talets stora kultskräckisar" menar omslaget. Verkligen? 40 år senare är det en helt hopplös film som inte fungerar på något plan. Storyn är tafflig och den berättas på ett bedrövligt dåligt sätt. Då och då trycks det in lite trevande försök till komedi i mixen som inte heller fungerar. Nej, den här filmen ger mig ingenting alls.
Chris Robinson - som i allra högsta grad är delaktig i snigeltempot med sitt slowmotion-skådespel - spelar en Vietnamveteran med indianursprung som efter sin tjänstgöring blivit misantrop och djurälskare. Han vill vara i fred i Everglades där han framför allt samlar på ormar. Favoritormen är skallerormen Stanley som han bär som en scarfs runt sin hals mest hela tiden.
En lokal affärsman spelad av Alex Rocco försöker övertala Tim (Robinson) att samla in ormar som han kan förvandla till bälten och stövlar och allt vad man nu kan göra med ormskinn. En "bögdesigner" i Paris betalar bra för sådant, menar affärsmannen. Djurvännen Tim vägrar förstås. Han har sedan tidigare ett ont öga till affärsmannen då denne var med när Tims far omkom i en tveksam jaktolycka. Det bubblar upp ett litet krig mellan Tim och affärsmannen speciellt efter att det kommit fram att denne var högst delaktig i och ansvarig för pappans död. Tim börjar ta hämnd med hjälp av sina ormar, och affärsmannen är inte den enda som straffas.
Den film som nu spelas upp i era huvuden efter min plottsammanfattning är garanterat bättre än "Ormarna" för det är verkligen ingen bra film. "En av 70-talets stora kultskräckisar" menar omslaget. Verkligen? 40 år senare är det en helt hopplös film som inte fungerar på något plan. Storyn är tafflig och den berättas på ett bedrövligt dåligt sätt. Då och då trycks det in lite trevande försök till komedi i mixen som inte heller fungerar. Nej, den här filmen ger mig ingenting alls.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial ligger den av Studio S tidigare utgivna ormskräckisen "Ssssnake" som i mitt tycke är en mycket bättre film. Läs min tidigare recension.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "Stanley" efter "huvudormen" i filmen, vilket är en ganska märklig titel då just Stanley inte är någon framträdande karaktär. Det är ganska svårt att få en till större delen ihoprullad orm till att bli någon sorts protagonist.
2. Som så många andra 70-talsfilmer blir jag smått förbluffad av musiken i filmen som utgörs av några ledsna poplåtar.
3. Enligt regissören William Grefe slutade ormen Stanley sina dagar som Grefes plånbok. Så var det med det djurvänliga tänket...
2. Som så många andra 70-talsfilmer blir jag smått förbluffad av musiken i filmen som utgörs av några ledsna poplåtar.
3. Enligt regissören William Grefe slutade ormen Stanley sina dagar som Grefes plånbok. Så var det med det djurvänliga tänket...
ANDERS JAKOBSON (2012-11-07)