I rymdfängelset kan ingen höra dig skrika
Lockout
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Luc Besson fortsätter att spotta ut filmer eller i detta fall filmidéer. Här har han varit en av manusförfattarna till en historia han hittat på och resultatet är en actionpackad framtidshistoria som mycket väl kunde haft Jason Statham i huvudrollen som den hårda hjälten. I stället är det Guy Pearce som får axla rollen och gör det helt okej. Personligen associerar jag inte Pearce till den här typen av actionroller så det är roligt att se honom i genren.
Han spelar ex-CIA-agenten Snow som i inledningen av filmen åkt dit, sannolikt misstänkt för att ha haft ihjäl en kollega. Snow menar att så inte var fallet, men det finns bevis som Secret Service-direktören Langral (Peter Stormare) har som bekräftar misstankarna. Snow är utsatt för en komplott och det som väntar nu är ett fängelsestraff. Och inte vilket fängelsestraff som helst - i denna nära framtid (2079) finns ett orymbart fängelse i rymden där fångarna sövs ned och där är det meningen att Snow ska hamna.
På rymdfängelset finns för tillfället Emilie Warnock (Maggie Grace), dottern till USA:s president för att undersöka misstankar om att fångarnas psykiska hälsa påverkas negativt av nedsövningen. I samband med detta går allt åt pipan och plötsligt springer 500 galna fångar lösa och mitt i smeten finns presidentdottern. I stället för att bli en fånge, väljs Snow ut för att skickas in i fängelset med uppdraget att rädda Emilie innan situationen blir för allvarlig. Men givetvis går det inte så lätt, och situationen blir strax mycket allvarlig.
Premissen till filmen är inte så tokig, men slutresultatet blir inte så originellt som man kanske hade kunnat önska. Det blir gott om action och kvicka repliker från Pearce och gnabb mellan hjälten och tjejen och med två bröder i olika skeden av vansinnighet som protagonister, men så mycket mer än 90 minuter action blir det inte när det väl kommer till kritan. Det är ingen dålig film, men den saknar det lilla extra som hade krävts för att göra den till något mer än en snudd på typisk Luc Besson-actionfilm. En fullgod film att vräka i sig snacks till en fredagskväll är det dock hur som helst.
Han spelar ex-CIA-agenten Snow som i inledningen av filmen åkt dit, sannolikt misstänkt för att ha haft ihjäl en kollega. Snow menar att så inte var fallet, men det finns bevis som Secret Service-direktören Langral (Peter Stormare) har som bekräftar misstankarna. Snow är utsatt för en komplott och det som väntar nu är ett fängelsestraff. Och inte vilket fängelsestraff som helst - i denna nära framtid (2079) finns ett orymbart fängelse i rymden där fångarna sövs ned och där är det meningen att Snow ska hamna.
På rymdfängelset finns för tillfället Emilie Warnock (Maggie Grace), dottern till USA:s president för att undersöka misstankar om att fångarnas psykiska hälsa påverkas negativt av nedsövningen. I samband med detta går allt åt pipan och plötsligt springer 500 galna fångar lösa och mitt i smeten finns presidentdottern. I stället för att bli en fånge, väljs Snow ut för att skickas in i fängelset med uppdraget att rädda Emilie innan situationen blir för allvarlig. Men givetvis går det inte så lätt, och situationen blir strax mycket allvarlig.
Premissen till filmen är inte så tokig, men slutresultatet blir inte så originellt som man kanske hade kunnat önska. Det blir gott om action och kvicka repliker från Pearce och gnabb mellan hjälten och tjejen och med två bröder i olika skeden av vansinnighet som protagonister, men så mycket mer än 90 minuter action blir det inte när det väl kommer till kritan. Det är ingen dålig film, men den saknar det lilla extra som hade krävts för att göra den till något mer än en snudd på typisk Luc Besson-actionfilm. En fullgod film att vräka i sig snacks till en fredagskväll är det dock hur som helst.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Förtexterna är ganska fiffigt gjorda då de kombineras med en förhörsscen där Snow får duktigt på käften av en brutal typ. En annorlunda lösning som känns minst sagt originell.
2. I bästa "MacGyver"-anda håller filmen på Snows förnamn in i det sista, och i bästa "MacGyver"-anda igen är det ett lite lätt annorlunda namn, kanske inte helt värdigt en hårding av Snows snitt.
3. Specialeffekterna i filmen är bra, med undantag för någon sorts futuristisk biljakt i början som känns som tagen ur ett dataspel.
2. I bästa "MacGyver"-anda håller filmen på Snows förnamn in i det sista, och i bästa "MacGyver"-anda igen är det ett lite lätt annorlunda namn, kanske inte helt värdigt en hårding av Snows snitt.
3. Specialeffekterna i filmen är bra, med undantag för någon sorts futuristisk biljakt i början som känns som tagen ur ett dataspel.
ANDERS JAKOBSON (2012-11-05)