Inte tillräckligt bra för att minnas
Levande föda
Genre: Skräck, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox Vision, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Manusförfattaren Lars Vasa Johansson kan kopplas samman med en rad lyckade projekt tillsammans med Ulf Malmros; den fantastiska miniserien "Silvermannen", komediserierna "Sally" och "Mäklarna" samt långfilmen "Den bästa sommaren". Men han har även en mörkare sida som drar åt skräckgenren där han till exempel gjorde filmen "Strandvaskaren" tillsammans med Mikael Håfström, halvläskiga miniserien "Häxdansen" och så den här för mig helt okända miniserien från 2007. "Levande föda" är en helt humorbefriad skräckserie som dessvärre inte är helt lyckad.
Serien kretsar kring gammal mytologi och varelser i skogen, men handlar även om ett traumatiskt försvinnande. När Miranda (Pia Örjansdotter) var i tioårsåldern försvann hennes äldre syster Linda (Alicia Vikander) ut i skogen när de båda hälsade på i deras farmors stuga. Farmodern berättade gärna historier om skogens olika otäcka väsen, men vad som egentligen hände Linda kom aldrig fram. Hon bara försvann.
Ett femtontal år senare har farmodern dött och Miranda har ärvt stugan. Hon återvänder för första gången sedan försvinnandet tillsammans med sin barndomsvän Rebecka (Mia Höglund) som var med även då. Meningen är att de ska rensa stugan på allt skräp och sen får Miranda ta ställning till om hon ska behålla den eller inte. Dock börjar gamla minnen bubbla upp, och gåtan om Lindas försvinnande gnager på Miranda. Dessutom börjar mystiska saker att hända - en del triggade av ett synnerligen perverterat par i omgivningen, andra av en annan gammal barndomsvän som dyker upp på nytt, och vissa av vad som döljer sig i skogen. Det finns ondska i luften, både mänsklig och omänsklig och skräcken ökar för varje minut.
Jag tycker att grundidén är bra och det finns stunder i serien som är genuint läskiga, men sättet den tredelade serien berättas på är väldigt osmidigt och rörigt. Omklippt till en 90-minutersfilm hade historien kunnat bli riktigt bra, men upplägget som det är nu är mest irriterande och gynnar inte alls berättelsen. Jag ser de tre trekvartslånga avsnitten på raken och tur är det, för om jag hade behövt vänta en vecka mellan varje hade jag givit upp efter det första avsnittet. Det var kanske ett medvetet val att lägga upp historien på det här viset, men det är alldeles för luddigt gjort.
Det hjälper heller inte att skådespelet är lite trevande. Man får helt enkelt tvinga sig igenom avsnitten, men det resulterar ändå i en viss behållning. Historien är originell och otäck, men slarvas bort längs med vägen. För mig känns det inte alls som en överraskning att "Levande föda" fallit i någon sorts glömska. Den är helt enkelt inte bra nog för att vara minnesvärd.
Serien kretsar kring gammal mytologi och varelser i skogen, men handlar även om ett traumatiskt försvinnande. När Miranda (Pia Örjansdotter) var i tioårsåldern försvann hennes äldre syster Linda (Alicia Vikander) ut i skogen när de båda hälsade på i deras farmors stuga. Farmodern berättade gärna historier om skogens olika otäcka väsen, men vad som egentligen hände Linda kom aldrig fram. Hon bara försvann.
Ett femtontal år senare har farmodern dött och Miranda har ärvt stugan. Hon återvänder för första gången sedan försvinnandet tillsammans med sin barndomsvän Rebecka (Mia Höglund) som var med även då. Meningen är att de ska rensa stugan på allt skräp och sen får Miranda ta ställning till om hon ska behålla den eller inte. Dock börjar gamla minnen bubbla upp, och gåtan om Lindas försvinnande gnager på Miranda. Dessutom börjar mystiska saker att hända - en del triggade av ett synnerligen perverterat par i omgivningen, andra av en annan gammal barndomsvän som dyker upp på nytt, och vissa av vad som döljer sig i skogen. Det finns ondska i luften, både mänsklig och omänsklig och skräcken ökar för varje minut.
Jag tycker att grundidén är bra och det finns stunder i serien som är genuint läskiga, men sättet den tredelade serien berättas på är väldigt osmidigt och rörigt. Omklippt till en 90-minutersfilm hade historien kunnat bli riktigt bra, men upplägget som det är nu är mest irriterande och gynnar inte alls berättelsen. Jag ser de tre trekvartslånga avsnitten på raken och tur är det, för om jag hade behövt vänta en vecka mellan varje hade jag givit upp efter det första avsnittet. Det var kanske ett medvetet val att lägga upp historien på det här viset, men det är alldeles för luddigt gjort.
Det hjälper heller inte att skådespelet är lite trevande. Man får helt enkelt tvinga sig igenom avsnitten, men det resulterar ändå i en viss behållning. Historien är originell och otäck, men slarvas bort längs med vägen. För mig känns det inte alls som en överraskning att "Levande föda" fallit i någon sorts glömska. Den är helt enkelt inte bra nog för att vara minnesvärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Innan Vasa blev manusförfattare var han trummis i Nina letar UFO och Pontus & Amerikanerna och de senare uppträdde han ofta i en Dracula-cape, vilket helt klart hör ihop med hans skräckintresse.
2. Både seriens mänskliga och omänskliga monster är välgjorda. Det perverterade paret är otroligt obehagliga och monstret är i sin dolda enkelhet mycket effektivt.
3. Det förvånar mig att serien faktiskt visats på SVT för den är stundtals skruvat sjuk och blodigt våldsam. Det skulle inte förvåna mig om det blev några anmälningar när det begav sig.
2. Både seriens mänskliga och omänskliga monster är välgjorda. Det perverterade paret är otroligt obehagliga och monstret är i sin dolda enkelhet mycket effektivt.
3. Det förvånar mig att serien faktiskt visats på SVT för den är stundtals skruvat sjuk och blodigt våldsam. Det skulle inte förvåna mig om det blev några anmälningar när det begav sig.
ANDERS JAKOBSON (2012-11-15)