Bertoluccis främsta verk?
Fascisten
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2012
Ljud: Mono
Bild: Widescreen 1.66:1
"Fascisten" tar sin början i slutet på 30-talet och fokuserar på italienaren Marcello, en man som desperat försöker följa minsta motståndets lag för att passa in och göra så lite väsen av sig som möjligt. Under filmens gång får vi i tillbakablickar reda på anledningen. Som barn dödar han en man och det förföljer honom genom livet. Hans liv kompliceras ytterligare av att han var offer för den döde mannens sexuella begär vilket har lämnat tydliga spår i honom. Hans lösning på alla sina problem är att aktivt söka normerna i samhället och bli något utav en levande konformitet.
Detta inbegriper till exempel ett giftermål med en småborgerlig kvinna och med det en förhoppning om att smälta in i den anonyma massan i samhället. På yrkesfronten börjar han arbeta som agent för fascistregimen för att undvika att bli granskad av densamma. Hans första uppdrag blir att mörda sin gamle historieprofessor som befinner sig i exil i Paris, men när Marcello anländer till den franska staden och träffar professorns unga fru vänds hela hans värld upp och ned och han börjar tappa kontrollen över sin intetsägande vardag.
"Fascisten" lockar till eftertanke och analys på flera plan. Här blandas sexuella frågeställningar med politiska och filosofiska tankar. För den som vill finns det flera nyckelscener som rent visuellt innehåller viktig information till tittaren. Till exempel en scen på danslokal där alla dansar iväg hand i hand runt kvarteret i en lång svans innan de återvänder in i lokalen. Mitt i allt står Marcello oförmögen att delta men ändå lockad att vara nära, precis som hans karaktär förhåller sig till samhället i stort. En annan visuell sak är professorns frus maskulina framtoning, speciellt i de scener där man förstår att Marcello blir blixtförälskad i henne. Hon kommer gående på typiskt nonchalant manligt manér och ställer sig bredbent i en dörröppning. Iklädd långbyxor och med en cigarett hängande i mungipan för hon tankarna till en ung James Dean med tydliga inslag av Bogart.
Egentligen har filmen fått ett väldigt missvisande svenskt namn. Mussolinis fasciststat finns där i bakgrunden men filmen har egentligen väldigt lite att säga om det. Då är den italienska originaltiteln betydligt träffsäkrare. "Il conformista" - Konformisten, hade naturligtvis varit ett bättre val.
Fotot är något alldeles enastående, men så sköttes kameran av Vittorio Storaro. Vittorio är kanske inget välbekant namn men han har arbetat med sådana visuellt spännande filmer som "Apocalypse now" och "Den siste kejsaren". Tillsammans med Bertolucci har han lyckats ge scenerna i "Fascisten" ett alldeles eget språk. Det är inte vackert och spektakulärt som i landsmannen Tornatores filmer, utan snarare komplicerat och dubbelbottnat. Som att fotot berättar en alldeles egen historia parallellt med filmen.
"Fascisten" rekommenderas till den som har en ambition att bli filmvetare, till den som vill vidga sina vyer, till den som vill ha ett tidsdokument, till den som vill ha en diskussionsfilm, ja kort sagt till nästan alla som är intresserade av film bortom den lättsmälta mittenfåran från Hollywood. Det är ett studiematerial som spänner över flera ämnen och lär ta mer än en sittning att gå igenom. Bertoluccis främsta verk? Ja, det kan mycket väl vara så.
Detta inbegriper till exempel ett giftermål med en småborgerlig kvinna och med det en förhoppning om att smälta in i den anonyma massan i samhället. På yrkesfronten börjar han arbeta som agent för fascistregimen för att undvika att bli granskad av densamma. Hans första uppdrag blir att mörda sin gamle historieprofessor som befinner sig i exil i Paris, men när Marcello anländer till den franska staden och träffar professorns unga fru vänds hela hans värld upp och ned och han börjar tappa kontrollen över sin intetsägande vardag.
"Fascisten" lockar till eftertanke och analys på flera plan. Här blandas sexuella frågeställningar med politiska och filosofiska tankar. För den som vill finns det flera nyckelscener som rent visuellt innehåller viktig information till tittaren. Till exempel en scen på danslokal där alla dansar iväg hand i hand runt kvarteret i en lång svans innan de återvänder in i lokalen. Mitt i allt står Marcello oförmögen att delta men ändå lockad att vara nära, precis som hans karaktär förhåller sig till samhället i stort. En annan visuell sak är professorns frus maskulina framtoning, speciellt i de scener där man förstår att Marcello blir blixtförälskad i henne. Hon kommer gående på typiskt nonchalant manligt manér och ställer sig bredbent i en dörröppning. Iklädd långbyxor och med en cigarett hängande i mungipan för hon tankarna till en ung James Dean med tydliga inslag av Bogart.
Egentligen har filmen fått ett väldigt missvisande svenskt namn. Mussolinis fasciststat finns där i bakgrunden men filmen har egentligen väldigt lite att säga om det. Då är den italienska originaltiteln betydligt träffsäkrare. "Il conformista" - Konformisten, hade naturligtvis varit ett bättre val.
Fotot är något alldeles enastående, men så sköttes kameran av Vittorio Storaro. Vittorio är kanske inget välbekant namn men han har arbetat med sådana visuellt spännande filmer som "Apocalypse now" och "Den siste kejsaren". Tillsammans med Bertolucci har han lyckats ge scenerna i "Fascisten" ett alldeles eget språk. Det är inte vackert och spektakulärt som i landsmannen Tornatores filmer, utan snarare komplicerat och dubbelbottnat. Som att fotot berättar en alldeles egen historia parallellt med filmen.
"Fascisten" rekommenderas till den som har en ambition att bli filmvetare, till den som vill vidga sina vyer, till den som vill ha ett tidsdokument, till den som vill ha en diskussionsfilm, ja kort sagt till nästan alla som är intresserade av film bortom den lättsmälta mittenfåran från Hollywood. Det är ett studiematerial som spänner över flera ämnen och lär ta mer än en sittning att gå igenom. Bertoluccis främsta verk? Ja, det kan mycket väl vara så.
EXTRAMATERIALET
Förutom trailers för andra filmer innehåller den en två minuter lång slideshow med foton. Just bilder från filmen tycker jag är ganska meningslöst extramaterial, men här blandas de upp med olika varianter av filmaffischen, vilket är något intressantare.
TRE SAKER
1. Bernardo Bertolucci var tämligen ung när han gjorde "Fascisten". Endast 30 år gammal producerade han vad många anser vara hans mästerverk. Men han var långt ifrån någon duvunge. Som 23-åring gjorde han sin regidebut i USA och debuten i hemlandet klarade han av som 21-åring.
2. Filmen är baserad på en roman av Alberto Moravia. Märkligt nog ska Bertolucci inte ens ha läst boken innan han försökte sälja in idén om en filmversion till filmbolaget.
3. Filmen är restaurerad till sin originalversion vilket bland annat innebär att den tidigare bortklippta scenen "De blindas fest" nu är återinförd.
2. Filmen är baserad på en roman av Alberto Moravia. Märkligt nog ska Bertolucci inte ens ha läst boken innan han försökte sälja in idén om en filmversion till filmbolaget.
3. Filmen är restaurerad till sin originalversion vilket bland annat innebär att den tidigare bortklippta scenen "De blindas fest" nu är återinförd.
THOMAS HELSING (2012-12-01)