Maximal andra soloprestation
C Eriksson MAX
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Spiderbox, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1, Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Förra gången Galenskaparna och After Shaves Claes Eriksson gav sig ut på ett soloäventyr kallade han det för "C Eriksson SOLO" och den här gången heter den "C Eriksson MAX" och han är fortfarande solo, men med en liten orkester som backup till de musikaliska numren.
Upplägget är egentligen identiskt med föregångaren - finurliga, tänkvärda monologer, varvas med lite sång, sketcher och trolleri. Dock är materialet helt nytt, med undantag för en gammal klassiker i ny skrud (se Tre saker). För utom att sången inte riktigt är perfekt är det en bra nivå på hela rasket. Stundtals så pass roligt att jag faktiskt skrattar högt åt vissa skämt. Det är mycket ordvitsar i Claes skämt, fast kanske mer på ett underfundigt sätt än en ren vits. Jag har alltid gillat hans sätt att leka med språket, och kanske ännu mer hans sätt att framföra sina texter. Ingen kan leverera något lika bra som dess författare, i alla fall i detta sammanhang.
På något vis upplever jag att den första akten hänger ihop lite mer än den andra, trots att det egentligen inte finns några röda trådar alls, varken i akterna eller i föreställningen som helhet. Men det är bara en känsla jag får.
En skillnad från "C Eriksson SOLO" är att det är färre karaktärer och färre ombyten. Claes är egentligen mest sig själv och det bara vid några få tillfällen som han klär ut sig och blir en annan karaktär, som exempel öppningssekvensen med en teaterbesökare som inte stängt av sin mobiltelefon - ett smart sätt att få folk att komma ihåg att stänga av sina mobiler utan att proklamera det helt öppet.
Jag gillar även detta soloäventyr, men jag föredrar ensembleproduktionerna, och det är de jag helst ser om.
Upplägget är egentligen identiskt med föregångaren - finurliga, tänkvärda monologer, varvas med lite sång, sketcher och trolleri. Dock är materialet helt nytt, med undantag för en gammal klassiker i ny skrud (se Tre saker). För utom att sången inte riktigt är perfekt är det en bra nivå på hela rasket. Stundtals så pass roligt att jag faktiskt skrattar högt åt vissa skämt. Det är mycket ordvitsar i Claes skämt, fast kanske mer på ett underfundigt sätt än en ren vits. Jag har alltid gillat hans sätt att leka med språket, och kanske ännu mer hans sätt att framföra sina texter. Ingen kan leverera något lika bra som dess författare, i alla fall i detta sammanhang.
På något vis upplever jag att den första akten hänger ihop lite mer än den andra, trots att det egentligen inte finns några röda trådar alls, varken i akterna eller i föreställningen som helhet. Men det är bara en känsla jag får.
En skillnad från "C Eriksson SOLO" är att det är färre karaktärer och färre ombyten. Claes är egentligen mest sig själv och det bara vid några få tillfällen som han klär ut sig och blir en annan karaktär, som exempel öppningssekvensen med en teaterbesökare som inte stängt av sin mobiltelefon - ett smart sätt att få folk att komma ihåg att stänga av sina mobiler utan att proklamera det helt öppet.
Jag gillar även detta soloäventyr, men jag föredrar ensembleproduktionerna, och det är de jag helst ser om.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. En tidigare Claes Eriksson-klassiker "Bara ben", en "icke påbörjad roman" där alla ord börjar på bokstaven B, får en sorts uppföljare i ännu en "icke påbörjad roman" av Frej Fredrik Fröjdefull - "Fråga Fehn först" - som följaktligen enbart innehåller ord på bokstaven F. Det är otroligt skickligt att kunna författa sådana texter.
2. Precis som i förra soloföreställningen där Claes med hjälp av en tvådelad huvudbonad kunde framföra en liten sketch med två karaktärer samtidigt, får vi även denna gång en sådan, nämligen GAS-klassikern "Mor i skutan".
3. Som "expert på reklamavbrott", en syftning på den utdragna kampen mot TV4 om att få slippa reklamavbrott i sina filmer, tar Claes hand om reklamen själv i ett snudd på hysteriskt nummer som kanske är det i föreställningen som påminner mest om äldre material med GAS. De gamla "Tornado"-reklamfilmerna kommer upp i minnet.
2. Precis som i förra soloföreställningen där Claes med hjälp av en tvådelad huvudbonad kunde framföra en liten sketch med två karaktärer samtidigt, får vi även denna gång en sådan, nämligen GAS-klassikern "Mor i skutan".
3. Som "expert på reklamavbrott", en syftning på den utdragna kampen mot TV4 om att få slippa reklamavbrott i sina filmer, tar Claes hand om reklamen själv i ett snudd på hysteriskt nummer som kanske är det i föreställningen som påminner mest om äldre material med GAS. De gamla "Tornado"-reklamfilmerna kommer upp i minnet.
ANDERS JAKOBSON (2012-12-25)