Åh, så tråkigt om Kreuger!
FILMEN
Det här är Lars Molins sista åtagande i allmänhetens tjänst. Året var 1998. Han dog året därpå, endast 56 år gammal. Molins sista projekt var en tv-serie i tre entimmesavsnitt om den svenske finansmannen Ivar Kreuger. Det handlar om brottet kring det glad 1920-talet till finanskrisen på 1930-talet. I princip det som, efter Första världskriget, föranledde det andra stora kriget i Europa. Kanske ville Molin berätta om sluggern som inte passade in, som spelade för högt, om en tid av höga hattar, vita handskar och borgerlighet, om extravagant slöseri, om ett litet land strax intill Nordkalotten där familjen Wallenberg var förhärskande. Kanske vill Molin också berätta en kärlekshistoria.
Johan Rabaeus gör nog sitt livs roll som ingenjör Kreuger. Vi kommer in precis i början till slutet, när Kreuger har beviljat stora utlandslån som blir åt helvete fel och måste rädda sitt imperium. Han beviljade ju dyra lån till utvecklingsländer, som Tyskland, mot att han fick monopol på en dagligvara. "Alla behöver ju tändstickor", som han tyckte. Kanske gick det för fort, kanske fick Kreuger hybris? Molins tv-serie skildrar ett förlopp som börjar vid avgrunden och sträcker sig mot det bittra slutet i en säng i Paris 12 mars 1932.
Som jag minns det blev den här tv-serien lite oförtjänt upphaussad när den sändes på SVT för nio år sedan. Jag såg något avsnitt då och tycker som nu att den är seg, styltig och slarvigt spelad. Bara en sådan sak som Regina Lund. Hon kämpar med sin finska accent och sin karaktär Tuula. En obegriplig rolltillsättning. Tuula är flickan som försöker vinna Kreugers hjärta och behålla det som sitt eget. Och får kämpa i motvind eftersom han är en obotlig kvinnokarl. "En narkoman", som sekreteraren Karin (Maria Kulle) säger. Maria Kulle är strålande, som alltid. Regina Lund är hemsk.
Ja, ah, äh. Många, många, många svenska skådespelare blev engagerade för att delta i dramat om Ivar Kreuger. Krister Henriksson, Sven Wollter, Peter Schildt, Lars-Erik Berenett, Ingvar Hirdwall, Björn Granath, Gösta Bredefeldt och Thomas Hellberg är bra några av alla de män som syns. Men ingen av dem bringar mer liv än någon annan. Utom möjligen Johan Rabaeus, som kanske gör sin livs roll.
Johan Rabaeus gör nog sitt livs roll som ingenjör Kreuger. Vi kommer in precis i början till slutet, när Kreuger har beviljat stora utlandslån som blir åt helvete fel och måste rädda sitt imperium. Han beviljade ju dyra lån till utvecklingsländer, som Tyskland, mot att han fick monopol på en dagligvara. "Alla behöver ju tändstickor", som han tyckte. Kanske gick det för fort, kanske fick Kreuger hybris? Molins tv-serie skildrar ett förlopp som börjar vid avgrunden och sträcker sig mot det bittra slutet i en säng i Paris 12 mars 1932.
Som jag minns det blev den här tv-serien lite oförtjänt upphaussad när den sändes på SVT för nio år sedan. Jag såg något avsnitt då och tycker som nu att den är seg, styltig och slarvigt spelad. Bara en sådan sak som Regina Lund. Hon kämpar med sin finska accent och sin karaktär Tuula. En obegriplig rolltillsättning. Tuula är flickan som försöker vinna Kreugers hjärta och behålla det som sitt eget. Och får kämpa i motvind eftersom han är en obotlig kvinnokarl. "En narkoman", som sekreteraren Karin (Maria Kulle) säger. Maria Kulle är strålande, som alltid. Regina Lund är hemsk.
Ja, ah, äh. Många, många, många svenska skådespelare blev engagerade för att delta i dramat om Ivar Kreuger. Krister Henriksson, Sven Wollter, Peter Schildt, Lars-Erik Berenett, Ingvar Hirdwall, Björn Granath, Gösta Bredefeldt och Thomas Hellberg är bra några av alla de män som syns. Men ingen av dem bringar mer liv än någon annan. Utom möjligen Johan Rabaeus, som kanske gör sin livs roll.
EXTRAMATERIALET
Hans Villius gör en mycket kort historisk presentation av Ivar Kreuger, på två minuter. Den ger anslaget till öppningsscenen, om Kreugers utlandslån och den svarta torsdagen på Wall Street 1929.
TRE SAKER
1. En ganska intressant debatt kring om det var mord eller självmord finns här.
2. Mona Malm dyker upp i en mycket kort scen som statsminister Ekmans fru. Det är en typisk Lars Molinsk påminnelse om tidigare storverk, i detta fall lysande "Den tatuerade änkan".
3. Sven Wollter spelar Marcus Wallenberg, Häradshövdingen. I en scen bjuder han på en kulinarisk sensation, hehe: En tallrik surmjölk, en okryddad kalvfärsbiff och en Pommac!
2. Mona Malm dyker upp i en mycket kort scen som statsminister Ekmans fru. Det är en typisk Lars Molinsk påminnelse om tidigare storverk, i detta fall lysande "Den tatuerade änkan".
3. Sven Wollter spelar Marcus Wallenberg, Häradshövdingen. I en scen bjuder han på en kulinarisk sensation, hehe: En tallrik surmjölk, en okryddad kalvfärsbiff och en Pommac!
TOBIAS JOHANSSON (2007-06-18)