En kärlekshistoria kort och gott
Weekend
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Folkets bio, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Widescreen 1.78:1
Härom dagen när jag bläddrade i min lokaltidning stannade min blick till vid en bild som gjorde mig glad. Det var en familjeannons om ett äktenskap och på bilden var det två glada män i kanske 45-årsåldern. Jag tittade en stund på annonsen och fortsatte sedan att bläddra i tidningen med ett leende på läpparna. Jag var glad för att jag lever i en tid där det inte är något konstigt med att två samkönade kan gifta sig, där det inte är något konstigt i att de delar med sig av sin glädje i en annons och där det inte är något konstigt i att jag blir glad av annonsen.
Jag vet ingenting om detta nygifta par, men jag skulle vilja ge dem en kopia av "Weekend" i bröllopspresent. Bra homosexuella skildringar på film är nämligen inte så vanliga. Homosexualitet på film är över huvud taget lite knepigt. Antingen är det "den roliga bögen" i en biroll, eller så är det den lesbiska tjejen som en straight kille vill omvända eller så är det något så fruktansvärt dåligt att man bara vill hälla starkt lösningsmedel i ögonen efter att man har sett det.
Heterosexuella skildringar finns det i stället ett överflöd av, både bra och dåliga, och det är väl tänkbart att även homosexuella män och kvinnor kan se förbi den sexuella läggningen och hitta något att ta med sig från en bra sådan film, men hur många bra homosexuella skildringar går det på de heterosexuella?
"Weekend" är en kärlekshistoria kort och gott vilken som titeln avslöjar utspelar sig under slutet på en kulen höstvecka i Nottingham (den är i alla fall inspelad där). Tom Cullen spelar Russell, en homosexuell kille som inte riktigt kommit ut än. Det är bara hans bästa vän som vet om hans läggning och Russell vågar inte riktigt ta det sista klivet än. På jobbet har han kollegor som pratar om sina senaste påsättningar och på tunnelbanan hör han hur folk snackar skit om bögar. Han har ett svårt klimat att kliva ut ur garderoben i.
På en gayklubb raggar han upp Glen (Chris New) som han sedan tillbringar större delen av helgen med. Glen är betydligt mer öppen och framåt, men bär på sitt eget mörker som Russell får ta del av. Under helgen hinner de dela många tankar med varandra och en relation som inte har någon framtid bildas mellan de många diskussionerna.
Det här är välskriven och dialogdriven film som bärs upp av ett snyggt foto och ett väldigt realistiskt skådespel. Filmen känns oerhört realistisk och som tittare kan man inte värja sig mot karaktärerna. Man känner sig oavbrutet intresserad av deras liv och de 93 minuterna går alldeles för fort.
En väldigt bra film på alla sätt och vis och oerhört sevärd.
Jag vet ingenting om detta nygifta par, men jag skulle vilja ge dem en kopia av "Weekend" i bröllopspresent. Bra homosexuella skildringar på film är nämligen inte så vanliga. Homosexualitet på film är över huvud taget lite knepigt. Antingen är det "den roliga bögen" i en biroll, eller så är det den lesbiska tjejen som en straight kille vill omvända eller så är det något så fruktansvärt dåligt att man bara vill hälla starkt lösningsmedel i ögonen efter att man har sett det.
Heterosexuella skildringar finns det i stället ett överflöd av, både bra och dåliga, och det är väl tänkbart att även homosexuella män och kvinnor kan se förbi den sexuella läggningen och hitta något att ta med sig från en bra sådan film, men hur många bra homosexuella skildringar går det på de heterosexuella?
"Weekend" är en kärlekshistoria kort och gott vilken som titeln avslöjar utspelar sig under slutet på en kulen höstvecka i Nottingham (den är i alla fall inspelad där). Tom Cullen spelar Russell, en homosexuell kille som inte riktigt kommit ut än. Det är bara hans bästa vän som vet om hans läggning och Russell vågar inte riktigt ta det sista klivet än. På jobbet har han kollegor som pratar om sina senaste påsättningar och på tunnelbanan hör han hur folk snackar skit om bögar. Han har ett svårt klimat att kliva ut ur garderoben i.
På en gayklubb raggar han upp Glen (Chris New) som han sedan tillbringar större delen av helgen med. Glen är betydligt mer öppen och framåt, men bär på sitt eget mörker som Russell får ta del av. Under helgen hinner de dela många tankar med varandra och en relation som inte har någon framtid bildas mellan de många diskussionerna.
Det här är välskriven och dialogdriven film som bärs upp av ett snyggt foto och ett väldigt realistiskt skådespel. Filmen känns oerhört realistisk och som tittare kan man inte värja sig mot karaktärerna. Man känner sig oavbrutet intresserad av deras liv och de 93 minuterna går alldeles för fort.
En väldigt bra film på alla sätt och vis och oerhört sevärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Bakom manus, regi och klippning döljer sig Andrew Haigh som tidigare bland annat jobbat med stora Riddley Scott-filmer som "Gladiator", "Black Hawk Down" och "Kingdom of Heaven" - som klipparlärling eller assisterande klippare.
2. Det är dessvärre lite tomt bland extramaterialet. Inget. Nada. Zilch. De som vill ha en matigare utgåva får leta rätt på The Criterion Collections version av filmen.
3. Vad jag inte är lika förtjust av i filmen, är den ständiga knarkkonsumtionen. Det kanske är en viss realism i det också, men jag blir mest deprimerad av det.
2. Det är dessvärre lite tomt bland extramaterialet. Inget. Nada. Zilch. De som vill ha en matigare utgåva får leta rätt på The Criterion Collections version av filmen.
3. Vad jag inte är lika förtjust av i filmen, är den ständiga knarkkonsumtionen. Det kanske är en viss realism i det också, men jag blir mest deprimerad av det.
ANDERS JAKOBSON (2013-01-21)