Enstaka pärlor i förlegad humorklassiker
Estrad
Genre: Underhållning, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Spiderbox, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Som många andra i min generation (70-talister) minns jag mest "Estrad" genom de få sketcher som vevats i TV i olika program under 80- och 90-talen. "Skattkammarön" är den kanske mest kända men en stor del av Sveriges underhållningselit medverkar till ytterligare några pärlor.
"Estrad" var SVT:s stora helgunderhållning under två säsonger med fyra avsnitt vardera. Programledare från starten var Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Margareta Krook. Konceptet var att i stil med klassiska revyer blanda sång- och dansnummer med sketcher och kan väl i dag närmast liknas vid det amerikanska programmet "Saturday Night Live". Man kan även på flera håll spåra en möjlig inspiration till den svenska 90-talsklassikern "Lorry".
Den första säsongen känns ganska förlegad i dag. Här finns små stunder där humorn glimrar till men det mesta är snabbt bortglömt. Det är egentligen bara "Skattkammarön" som står ut ifrån mängden. Till den andra säsongen ersätts Margareta Krook med Inga Gill som kanske är mest känd för yngre generationer som Edith i charken i TV-serien "Varuhuset". Under den andra säsongen ser man också tecken på att man fått in nytt blod bland manusförfattarna då man vågar ta ut svängarna lite mer. Första säsongen skrevs helt och hållet av Bengt Linder medan andra säsongen skrevs av en trio med Marianne Höök i spetsen. Samhällssatiren blev mer framträdande och förekom i denna säsong även i fler sångnummer, men framförallt blev sketcherna lite mer uppstyrda och tajta med mer tydliga slutpoänger och tydligare teman.
Varje avsnitt har en eller två gäster hämtade ur dåtidens underhållningselit. Där finns bland annat Per Myrberg (överraskande rolig), Beppe Wolgers (klart underutnyttjad) och Jan Malmsjö. Vad det gäller innehållet hittar man i en sketch vad som måste ha varit en klar förebild till Peter Dalles och Lorry-gängets sketch-serie "Patentverket". Ni vet uppfinnaren som bodde i Sundbyberg och alltid sa "tänkte inte på det". Här gör Lars Ekborg en snarlik figur men avslutar i stället med "det visste jag inte". Upplägget är väldigt likt även om Dalle och hans medförfattare stramat åt upplägget och karaktären till "Lorry"-versionen.
Bäst i den här boxen är dock de två sista avsnitten när Carl-Gustaf Lindstedt (hans andra gästspel) och Rolf Bengtsson gör entré. Där framför man några guldkorn som förtjänar samma kultstatus som första säsongens klassiska "Skattkammarön". Bland dessa finns en sketch där Inga Gill och Carl-Gustaf ska ha en romantisk middag. Problemet är bara att hon serverar ostron och ingen av dem har en aning om hur man öppnar dem. I en annan sketch spelar Lars Ekborg och Carl-Gustaf två lodisar som försöker gissa var deras respektive vin är inköpta. Ytterligare en given klassiker är sketchen med Lars Ekborg som tandläkare och Rolf Bengtsson som drabbad patient. De roligaste bitarna kommer faktiskt som på ett pärlband under de sista avsnitten.
Manusförfattandet tar sig alltså under den andra säsongen och serien avslutas verkligen med flaggan i topp. I dagens läge ter sig nog seriens humor som helhet ganska förlegad och det är inte alls så roligt som jag hade hoppats på. Men med tanke på seriens utveckling hade ett par säsonger till kanske givit ett mer tidsbeständigt material. I dag är det nog mest kul för de äldre som var med i slutet på 60-talet. Kommer kommande generationer säga detsamma om Killinggängets alster om 20 år?
"Estrad" var SVT:s stora helgunderhållning under två säsonger med fyra avsnitt vardera. Programledare från starten var Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Margareta Krook. Konceptet var att i stil med klassiska revyer blanda sång- och dansnummer med sketcher och kan väl i dag närmast liknas vid det amerikanska programmet "Saturday Night Live". Man kan även på flera håll spåra en möjlig inspiration till den svenska 90-talsklassikern "Lorry".
Den första säsongen känns ganska förlegad i dag. Här finns små stunder där humorn glimrar till men det mesta är snabbt bortglömt. Det är egentligen bara "Skattkammarön" som står ut ifrån mängden. Till den andra säsongen ersätts Margareta Krook med Inga Gill som kanske är mest känd för yngre generationer som Edith i charken i TV-serien "Varuhuset". Under den andra säsongen ser man också tecken på att man fått in nytt blod bland manusförfattarna då man vågar ta ut svängarna lite mer. Första säsongen skrevs helt och hållet av Bengt Linder medan andra säsongen skrevs av en trio med Marianne Höök i spetsen. Samhällssatiren blev mer framträdande och förekom i denna säsong även i fler sångnummer, men framförallt blev sketcherna lite mer uppstyrda och tajta med mer tydliga slutpoänger och tydligare teman.
Varje avsnitt har en eller två gäster hämtade ur dåtidens underhållningselit. Där finns bland annat Per Myrberg (överraskande rolig), Beppe Wolgers (klart underutnyttjad) och Jan Malmsjö. Vad det gäller innehållet hittar man i en sketch vad som måste ha varit en klar förebild till Peter Dalles och Lorry-gängets sketch-serie "Patentverket". Ni vet uppfinnaren som bodde i Sundbyberg och alltid sa "tänkte inte på det". Här gör Lars Ekborg en snarlik figur men avslutar i stället med "det visste jag inte". Upplägget är väldigt likt även om Dalle och hans medförfattare stramat åt upplägget och karaktären till "Lorry"-versionen.
Bäst i den här boxen är dock de två sista avsnitten när Carl-Gustaf Lindstedt (hans andra gästspel) och Rolf Bengtsson gör entré. Där framför man några guldkorn som förtjänar samma kultstatus som första säsongens klassiska "Skattkammarön". Bland dessa finns en sketch där Inga Gill och Carl-Gustaf ska ha en romantisk middag. Problemet är bara att hon serverar ostron och ingen av dem har en aning om hur man öppnar dem. I en annan sketch spelar Lars Ekborg och Carl-Gustaf två lodisar som försöker gissa var deras respektive vin är inköpta. Ytterligare en given klassiker är sketchen med Lars Ekborg som tandläkare och Rolf Bengtsson som drabbad patient. De roligaste bitarna kommer faktiskt som på ett pärlband under de sista avsnitten.
Manusförfattandet tar sig alltså under den andra säsongen och serien avslutas verkligen med flaggan i topp. I dagens läge ter sig nog seriens humor som helhet ganska förlegad och det är inte alls så roligt som jag hade hoppats på. Men med tanke på seriens utveckling hade ett par säsonger till kanske givit ett mer tidsbeständigt material. I dag är det nog mest kul för de äldre som var med i slutet på 60-talet. Kommer kommande generationer säga detsamma om Killinggängets alster om 20 år?
EXTRAMATERIALET
Inget, vilket är jättetråkigt. Det känns som att försäljningspotentialen för den här serien är så pass stor att man borde kunna ha fått till någon slags minnesfilm med intervjuer. Som till exempel dessa två med seriens producent Karin Falck:
(Klipp ett) (Klipp två).
(Klipp ett) (Klipp två).
TRE SAKER
1. Ett problem med att seriens åldrats ligger naturligtvis att serien var så pass dagsaktuell i sina ämnen. Här finns till exempel en sketch om rädslan att bli övervakad av SÄPO som för någon som inte var med då framstår som rätt obegriplig. Men då i slutet av 60-talet var detta ett stort diskussionsämne om huruvida det var rätt att SÄPO spionerade och förde register över medborgarna.
2. Med tanke på nutidens diskussioner har man under seriens gång lite blandad inställning till att använda ordet "neger". Å ena sidan används det rakt av några gånger i ett par sketcher, men så rätt vad det är används det i satiriskt syfte med en tydlig signal om att det inte är ett okej språkbruk att använda det.
3. Året efter den sista säsongen, 1969, dog Lars Ekborg i cancer endast 43 år gammal. Kanske var det en av anledningarna till att serien inte återkom ett tredje år?
2. Med tanke på nutidens diskussioner har man under seriens gång lite blandad inställning till att använda ordet "neger". Å ena sidan används det rakt av några gånger i ett par sketcher, men så rätt vad det är används det i satiriskt syfte med en tydlig signal om att det inte är ett okej språkbruk att använda det.
3. Året efter den sista säsongen, 1969, dog Lars Ekborg i cancer endast 43 år gammal. Kanske var det en av anledningarna till att serien inte återkom ett tredje år?
THOMAS HELSING (2013-01-19)