Inte baserad på en verklig händelse
Flight
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2013
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 2:40.1
Jag trodde att Robert Zemeckis fastnat för gott i motion capture-världen i och med att hans senaste "vanliga" film, "Cast Away" kom 2000 och sedan dess har det bara varit animerade filmer för hela slanten - "Polarexpressen", "Beowulf" och "En julsaga". Steget från glädjen i "En julsaga" till "Flights" öppningsscen känns vansinnigt långt. Öppningsscenen innehåller en komplett naken tjej som visar rubbet samt öldrickning, gräsrökning och kokainsnortning. Allt inom de första minuterna av filmen. Min känsla är att Zemeckis nästan ansträngt sig till sitt yttersta för att bevisa att inte är någon barn- och familjefilmsregissör.
Det är filmens huvudperson, Whip Whitaker (Denzel Washington) som står för det inledande svineriet bara några timmar innan han sätter sig vid spakarna i ett inrikesflyg. Vädret är riktigt illa och det är vissa problem redan vid starten men det är en kort flygning så allt ska väl gå bra, eller? Whip passar på att smyga i sig några vodkaflaskor medan han informerar passagerarna om att det kan bli lite skakigt under resan. Halvvägs framme börjar det plötsligt gå riktigt illa och planet störtdyker mot marken helt okontrollerbart, men på ett magiskt sätt lyckas Whip med ett riktigt konststycke och kraschlandar och räddar därmed livet på nästan alla ombord. Han är en hjälte.
Det här skulle kunna vara hela filmen, men det är bara den första halvtimmen. Efter denna pulshöjande actioninledning blir filmen sedan ett drama om alkoholism. Det görs en haveriutredning där det framgår att Whip var påverkad av både det ena och det andra som ställer allt på ända. Trots sin hjälteinsats och ett plan som bokstavligt talat föll ihop av sig själv, ligger Whip riktigt illa till. Parallellt med detta inleder han en relation med en nykter heroinist (Kelly Reilly) som försöker vända på sitt liv. Whip har själv toppar och dalar där han ena dagen slänger all alkohol han har för att nästa dag köpa ännu mer. Någon hjälp vill han inte ha, utan förlitar sig på sin förmåga att kunna ljuga. Men hur länge kan man egentligen ljuga?
Här inser jag att titeln "Flight" inte enbart syftar på flyg och flygplan utan även på "att fly", för det är det Whip gör genom sitt beroende. Och det är - ursäkta ordvitsen - ett planlöst flyende, för sanningen hinner alltid i kapp.
Filmen är bra och som tittare blir man riktigt irriterad på Whip. Man vill rycka tag i honom och säga åt honom att skärpa sig. Det är väl ett bra bevis för att Denzel Washington gestaltar envisheten hos en missbrukare på ett trovärdigt sätt. Zemeckis återkomst till traditionell film är riktigt bra och det är egentligen bara en sak som jag har lite negativa känslor till, och det är filmens humoristiska inslag. John Goodman spelar en langarkompis till Whip som dyker upp vid två tillfällen i filmen. Trots att karaktären är rolig och att Goodman gör honom bra, känns det lite malplacerat. Speciellt vid det andra tillfället då nästan hela filmen gått åt att visa hur värdelöst det är med ett missbruk och så kommer Goodmans karaktär in och i stället visar hur coolt det kan vara att knarka. Det rimmar lite illa och i sitt sammanhang känns det väldigt fel.
Men det är en mindre detalj i helheten, för "Flight" är en mycket sevärd film.
Det är filmens huvudperson, Whip Whitaker (Denzel Washington) som står för det inledande svineriet bara några timmar innan han sätter sig vid spakarna i ett inrikesflyg. Vädret är riktigt illa och det är vissa problem redan vid starten men det är en kort flygning så allt ska väl gå bra, eller? Whip passar på att smyga i sig några vodkaflaskor medan han informerar passagerarna om att det kan bli lite skakigt under resan. Halvvägs framme börjar det plötsligt gå riktigt illa och planet störtdyker mot marken helt okontrollerbart, men på ett magiskt sätt lyckas Whip med ett riktigt konststycke och kraschlandar och räddar därmed livet på nästan alla ombord. Han är en hjälte.
Det här skulle kunna vara hela filmen, men det är bara den första halvtimmen. Efter denna pulshöjande actioninledning blir filmen sedan ett drama om alkoholism. Det görs en haveriutredning där det framgår att Whip var påverkad av både det ena och det andra som ställer allt på ända. Trots sin hjälteinsats och ett plan som bokstavligt talat föll ihop av sig själv, ligger Whip riktigt illa till. Parallellt med detta inleder han en relation med en nykter heroinist (Kelly Reilly) som försöker vända på sitt liv. Whip har själv toppar och dalar där han ena dagen slänger all alkohol han har för att nästa dag köpa ännu mer. Någon hjälp vill han inte ha, utan förlitar sig på sin förmåga att kunna ljuga. Men hur länge kan man egentligen ljuga?
Här inser jag att titeln "Flight" inte enbart syftar på flyg och flygplan utan även på "att fly", för det är det Whip gör genom sitt beroende. Och det är - ursäkta ordvitsen - ett planlöst flyende, för sanningen hinner alltid i kapp.
Filmen är bra och som tittare blir man riktigt irriterad på Whip. Man vill rycka tag i honom och säga åt honom att skärpa sig. Det är väl ett bra bevis för att Denzel Washington gestaltar envisheten hos en missbrukare på ett trovärdigt sätt. Zemeckis återkomst till traditionell film är riktigt bra och det är egentligen bara en sak som jag har lite negativa känslor till, och det är filmens humoristiska inslag. John Goodman spelar en langarkompis till Whip som dyker upp vid två tillfällen i filmen. Trots att karaktären är rolig och att Goodman gör honom bra, känns det lite malplacerat. Speciellt vid det andra tillfället då nästan hela filmen gått åt att visa hur värdelöst det är med ett missbruk och så kommer Goodmans karaktär in och i stället visar hur coolt det kan vara att knarka. Det rimmar lite illa och i sitt sammanhang känns det väldigt fel.
Men det är en mindre detalj i helheten, för "Flight" är en mycket sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Tre kortare featuretter på ungefär en halvtimmes speltid ger lite bakgrundshistoria till filmen, lite om hur den gjordes, och lite om hur den spektakulära kraschen gjordes. Manusförfattaren John Gatins började med manuset redan i slutet av 90-talet efter att ha irriterat sig på en pilot som åkte civilt bredvid honom. Det var först senare Gatins insåg varför han blivit så irriterad. Han ville inte veta om pilotens problem och liv, utan bara känna sig trygg med att överlåta sitt liv till den som styr flyget. Utifrån det och egna erfarenheter som missbrukare kom filmens story till.
Det finns även runt en kvart med en frågestund från en visning av filmen där ungefär samma information som i featuretterna kommer fram.
Det finns även runt en kvart med en frågestund från en visning av filmen där ungefär samma information som i featuretterna kommer fram.
TRE SAKER
1. Det finns en påtaglig "based on a true story"-känsla över filmen, men någon verklig förlaga finns inte. Dock är det extraordinära sättet Whip rätar upp planet ur störtdykningen inspirerat av ett verkligt försök som dessvärre inte slutade lika lyckligt.
2. Det är lite roligt att filmen innehåller en spektakulär flygplanskrasch när även "Cast Away" innehöll det. Robert Zemeckis är utbildad pilot, vilket kanske förklarar lite grann i alla fall.
3. Denzel Washington och John Gatins Oscarsnominerades för filmen.
2. Det är lite roligt att filmen innehåller en spektakulär flygplanskrasch när även "Cast Away" innehöll det. Robert Zemeckis är utbildad pilot, vilket kanske förklarar lite grann i alla fall.
3. Denzel Washington och John Gatins Oscarsnominerades för filmen.
ANDERS JAKOBSON (2013-07-01)