Sätter skrattet i halsen…
Boss - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 1.85:1
Kelsy Grammer är förmodligen mest känd för sin roll i komediserien "Frasier" men i "Boss" spelar han en helt annan roll. Här spelar han borgmästare Tom Kane som till det yttre bara har Chicagos bästa som sitt mål, men bakom kulisserna pågår ett helt annat spel. Ett spel där det till slut blir omöjligt att veta vem som är allierad med vem och vem som är fiende.
När serien inleds får vi veta att Kane har en obotlig sjukdom och hans doktor uppskattar att han har mellan tre och fem år kvar. Under den tiden kommer han dessutom att lida av skakningar, hallucinationer och andra symtom som definitivt inte passar om man är borgmästare för en av USAs största städer. Kane gör allt för att hålla sitt tillstånd hemligt och han berättar inte om det för någon. Hans närmaste medarbetare Kitty O’Neill och Ezra Stone börjar dock misstänka att något inte står rätt till. Detsamma gör journalisten Sam Miller. Han har dock börjat komma lite allt för nära sanningen…
Mitt i allt detta är det dessutom guvernörsval där Kane måste rycka in för att se till att hans kandidat, Ben Zajac väljs. Här får vi det slutgiltiga beviset för att Kane är beredd att göra vad som helst för att sitta kvar vid makten, sjuk eller inte.
Kelsey Grammer är perfekt som borgmästare Kane. Han kan spela sjuk och rädd, han kan spela grym, han kan spela galen. "Boss" är så långt ifrån "Frasier" man kan komma men jag gillar "Boss" så mycket mer. Det är en fröjd att se Kelsey i något annat än en komedi. Inte för att han är dålig i komedier utan för att han är så otroligt bra här. I andra roller ser vi Kathleen Robertson (som Kitty) som slog igenom med TV-serien "Beverly Hills" på 90-talet. Resten av ensemblen gör även den ett bra jobb. För mig är de sedan tidigare okända men här passar de perfekt i sina roller.
Allt detta gör "Boss" till en spännande serie om rävspelet inom amerikansk politik uppblandat med lagom mycket drama, sex, våld och överraskningar. "Boss" överraskade mig positivt och jag ser redan fram emot säsong två.
När serien inleds får vi veta att Kane har en obotlig sjukdom och hans doktor uppskattar att han har mellan tre och fem år kvar. Under den tiden kommer han dessutom att lida av skakningar, hallucinationer och andra symtom som definitivt inte passar om man är borgmästare för en av USAs största städer. Kane gör allt för att hålla sitt tillstånd hemligt och han berättar inte om det för någon. Hans närmaste medarbetare Kitty O’Neill och Ezra Stone börjar dock misstänka att något inte står rätt till. Detsamma gör journalisten Sam Miller. Han har dock börjat komma lite allt för nära sanningen…
Mitt i allt detta är det dessutom guvernörsval där Kane måste rycka in för att se till att hans kandidat, Ben Zajac väljs. Här får vi det slutgiltiga beviset för att Kane är beredd att göra vad som helst för att sitta kvar vid makten, sjuk eller inte.
Kelsey Grammer är perfekt som borgmästare Kane. Han kan spela sjuk och rädd, han kan spela grym, han kan spela galen. "Boss" är så långt ifrån "Frasier" man kan komma men jag gillar "Boss" så mycket mer. Det är en fröjd att se Kelsey i något annat än en komedi. Inte för att han är dålig i komedier utan för att han är så otroligt bra här. I andra roller ser vi Kathleen Robertson (som Kitty) som slog igenom med TV-serien "Beverly Hills" på 90-talet. Resten av ensemblen gör även den ett bra jobb. För mig är de sedan tidigare okända men här passar de perfekt i sina roller.
Allt detta gör "Boss" till en spännande serie om rävspelet inom amerikansk politik uppblandat med lagom mycket drama, sex, våld och överraskningar. "Boss" överraskade mig positivt och jag ser redan fram emot säsong två.
EXTRAMATERIALET
En intervju med Kelsey Grammer och Farhad Safinia samt kommentarspår.
TRE SAKER
1. Säsong två blev seriens sista. Varför vet jag inte och jag har inte vågat rota för mycket då det finns risk att säsong två blir spoilad.
2. Ovanligt nog beställde TV-kanalen hela säsong ett direkt. Oftast brukar man beställa en pilot och sen resten om man gillar piloten.
3. Det är inte utan att man sitter och undrar hur mycket av det vi ser som existerar i den amerikanska politiken…
2. Ovanligt nog beställde TV-kanalen hela säsong ett direkt. Oftast brukar man beställa en pilot och sen resten om man gillar piloten.
3. Det är inte utan att man sitter och undrar hur mycket av det vi ser som existerar i den amerikanska politiken…
HANS-ÅKE LILJA (2013-02-07)