En film att njuta av varje dag
Måndag hela veckan
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2001
Ljud: Dolby Surround
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Det här är Bill Murrays bästa film och min favoritfilm på bakfyllan. Det är lätt att identifiera sig med den vresiga och avskyvärda vädermannen som fastnar i tid och rum och får återuppleva samma dag om och om igen. Endast genom att i grunden förändra sig själv kan han häva förbannelsen och komma undan med både flicka och kungarike. Det är en klassisk historia och vi har sett den förut – men sällan är den så välgjord som här.
I "Måndag hela veckan" åker vädermannen Phil Connors (Murray) till den lilla staden Punxsutawney i Pennsylvania för att bevaka den årliga händelsen med murmeldjuret. Det här är en helt sann historia: 2:a februari varje år släpper man ut ett murmeldjur, som råkar heta Phil, för att avgöra hur lång vintern blir. Om det stackars djuret ser sin skugga blir det ytterligare sex vinterveckor, allom till varnagel. Händelsen bevakas av många medier och tusentals människor. Denna särskilda dag är alltså den dag Phil Connors åker för att bevaka tillsammans med nyanställda producenten Rita (Andie MacDowell) och kameramannen Larry (Chris Elliott).
Phil är inte alls förtjust i uppdraget. Han beter sig som ett praktarsle mot både kollegor och befolkning och genomför sitt uppdrag slarvigt och högfärdigt. När de tre ska lämna staden på eftermiddagen blåser det upp till oväder och vägarna stängs. De tvingas återvända för ännu en hotellnatt. När Phil vaknar nästkommande morgon spelas samma låt på radion och allt verkar vara precis som dagen innan. Märkligt.
Ja, vad skulle man själv ha gjort om man fastnade i samma dag och fick återuppleva den gång på gång? Det är en vanlig tankelek, som alla nog någon gång ägnat sig åt. Man kan dö, men vaknar upp på morgonen som vanligt. Man minns allt. Man åldras inte. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort. Kanske skulle jag ha gjort som Phil.
Phil Connors får panik. Phil Connors utnyttjar situationen. Phil Connors försöker ta livet av sig. Phil Connors klär ut sig till cowboy. Och till slut förstår han att det inte är själva dagen som måste ändra på sig utan han själv: för först genom att offra den avskyvärda person han blivit i sin mediokra tv-karriär och därtill försöka vinna den vackra Rita med ett nytt, bättre jag, kan han häva förbannelsen.
Och just ja: det är bara Phil som återupplever samma dag, alla andra tror att allt är som vanligt!
Det blir inte bättre än så här. Jag älskar Bill Murray och jag känner mig inte ensam. Vi är många som inte kan leva utan Bill Murray. Som förlåter honom för snedsteg som "Larger than life" och "Garfield"-filmerna och gråter en skvätt av rörelse när han engageras av Sofia Coppola och Wes Anderson. Det blir aldrig tråkigt när Bill Murray är i närheten och har möjligheten att fastna på film. Till och med prettofilmen "Coffee and Cigarettes", signerad Jim Jarmusch, blir trevlig när Bill Murray dundrar in och dricker kaffe direkt ur kannan.
Det finns något i Bill Murrays uttryck som man ska ge fan i att analysera och tycka om. Man ska bara njuta av honom och hoppas att han aldrig slutar spela in bra film. "Måndag hela veckan" är en sådan bra film. Av många i Murrays karriär.
I "Måndag hela veckan" åker vädermannen Phil Connors (Murray) till den lilla staden Punxsutawney i Pennsylvania för att bevaka den årliga händelsen med murmeldjuret. Det här är en helt sann historia: 2:a februari varje år släpper man ut ett murmeldjur, som råkar heta Phil, för att avgöra hur lång vintern blir. Om det stackars djuret ser sin skugga blir det ytterligare sex vinterveckor, allom till varnagel. Händelsen bevakas av många medier och tusentals människor. Denna särskilda dag är alltså den dag Phil Connors åker för att bevaka tillsammans med nyanställda producenten Rita (Andie MacDowell) och kameramannen Larry (Chris Elliott).
Phil är inte alls förtjust i uppdraget. Han beter sig som ett praktarsle mot både kollegor och befolkning och genomför sitt uppdrag slarvigt och högfärdigt. När de tre ska lämna staden på eftermiddagen blåser det upp till oväder och vägarna stängs. De tvingas återvända för ännu en hotellnatt. När Phil vaknar nästkommande morgon spelas samma låt på radion och allt verkar vara precis som dagen innan. Märkligt.
Ja, vad skulle man själv ha gjort om man fastnade i samma dag och fick återuppleva den gång på gång? Det är en vanlig tankelek, som alla nog någon gång ägnat sig åt. Man kan dö, men vaknar upp på morgonen som vanligt. Man minns allt. Man åldras inte. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort. Kanske skulle jag ha gjort som Phil.
Phil Connors får panik. Phil Connors utnyttjar situationen. Phil Connors försöker ta livet av sig. Phil Connors klär ut sig till cowboy. Och till slut förstår han att det inte är själva dagen som måste ändra på sig utan han själv: för först genom att offra den avskyvärda person han blivit i sin mediokra tv-karriär och därtill försöka vinna den vackra Rita med ett nytt, bättre jag, kan han häva förbannelsen.
Och just ja: det är bara Phil som återupplever samma dag, alla andra tror att allt är som vanligt!
Det blir inte bättre än så här. Jag älskar Bill Murray och jag känner mig inte ensam. Vi är många som inte kan leva utan Bill Murray. Som förlåter honom för snedsteg som "Larger than life" och "Garfield"-filmerna och gråter en skvätt av rörelse när han engageras av Sofia Coppola och Wes Anderson. Det blir aldrig tråkigt när Bill Murray är i närheten och har möjligheten att fastna på film. Till och med prettofilmen "Coffee and Cigarettes", signerad Jim Jarmusch, blir trevlig när Bill Murray dundrar in och dricker kaffe direkt ur kannan.
Det finns något i Bill Murrays uttryck som man ska ge fan i att analysera och tycka om. Man ska bara njuta av honom och hoppas att han aldrig slutar spela in bra film. "Måndag hela veckan" är en sådan bra film. Av många i Murrays karriär.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är ganska intetsägande men det finns ett kommentarspår som jag sparat. Jag vågar inte lyssna på det. Jag tänker mig att jag ska spara det till någon gång när jag är på riktigt dåligt humör eller är sjuk eller har obehagligt tråkigt. Jag tänker mig att det där kommentarspåret är fantastiskt. Kanske är det så. Kanske inte.
TRE SAKER
1. Om man vill veta mer om en märkliga ritualen kring murmeldjuret är det bara att dyka in på denna hemsida.
2. Det är Harold Ramis som regisserat "Måndag hela veckan". Han är en mycket begåvad men lat regissör, manusförfattare och skådespelare. En gammal vän till Bill Murray, som syns bäst i "Stripes" (minns inte den larviga svenska översättningen, "Lumparbröder"?) och "Ghostbusters" förstås.
3. "Måndag hela veckan" är ibland lite svår att få tag i. Jag minns att jag svor som fan över att den inte fanns att få tag i inom Sverige när jag ville köpa den. Min version är från 2001. Senaste releasen är från 2004 och den verkar fortfarande finnas i lager.
2. Det är Harold Ramis som regisserat "Måndag hela veckan". Han är en mycket begåvad men lat regissör, manusförfattare och skådespelare. En gammal vän till Bill Murray, som syns bäst i "Stripes" (minns inte den larviga svenska översättningen, "Lumparbröder"?) och "Ghostbusters" förstås.
3. "Måndag hela veckan" är ibland lite svår att få tag i. Jag minns att jag svor som fan över att den inte fanns att få tag i inom Sverige när jag ville köpa den. Min version är från 2001. Senaste releasen är från 2004 och den verkar fortfarande finnas i lager.
TOBIAS JOHANSSON (2007-06-23)