Aktuell satir 40 år senare
Coonskin
Genre: AnimeradFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 1.37:1
Någonstans i slutet av 80-talet hade jag som ung grabb precis börjat växa ifrån Disney, "Starzinger" och "Transformer"s. Där och då såg jag Ralph Bakshis vansinniga "Fritz the Cat" vilket gav mig helt nya referensramar för det där med tecknad film. Berättelsen om den sexmissbrukande katten Fritz som vandrar genom de skitigare delarna av 60-talet för att finna sig själv blev en stor framgång för Bakshi samtidigt som den fick allsköns moralivrare att se rött.
Han fortsatte sedan med fler hel- eller halvanimerade filmer som "Heavy traffic" 1973, "Sagan om ringen" 1978 och "Fire and ice" 1983. 1975 släppte han "Coonskin" och skapade återigen rabalder. Precis som i "Fritz the cat" handlar det om satir och en väldigt våldsam, skitig och sexfixerad syn på en del av världen. "Coonskin" inleds med att de två fångarna Pappy (Scatman Crothers) och Randy (Philip Michael Thomas) rymmer från fängelset. Utanför muren, i väntan på att flyktbilen ska dyka upp, börjar Pappy berätta historien om Brother Rabbit, Brother Bear och Preacher Fox och deras väg mot toppen av gangstervärlden i Harlem i New York.
Världen i "Coonskin" befolkas av överdrivna stereotyper som den rasistiske vita poliserna, de vita pinupporna och de närmast nidbildsliknande versionerna av den svarta befolkningen. Filmen möttes av stora protester när det begav sig, faktiskt så till den grad att filmbolaget Paramount tog bort den från biograferna och övergav den. Framför allt var det den svarta befolkningen i USA som inte gillade att de framställdes som kriminella, småsjaskiga och giriga människor.
Delar av satiren känns aktuell fortfarande. Inte minst i skuggan av den Kalle Anka-debatt som härjade här i Sverige strax före jul. För en av sakerna Bakshi ville attackera i "Coonskin" var nidbilder och stereotyper av den svarta befolkningen. Detta gjorde han genom att överdriva karaktärsdragen extra mycket. Stereotypa versioner av svarta var som bekant också själva kärnan i Kalle Anka-hysterin. Men det finns även fler som får känna på Bakshis satir i den här filmen och ordet mångbottnad har sällan passat så bra.
Det är på sätt och vis lite nedslående att satiren i "Coonskin" har bäring på den värld vi lever i idag. Den är inte riktigt lika aktuell i alla delar, och den slafsigt tecknade stilen faller nog inte alla i smaken, men den har fortfarande en del att säga till oss. Karikatyrerna som Bakshi skapade går inte att bortse från när man ser filmen och det är allt som behövs för att man ska börja tänka.
Han fortsatte sedan med fler hel- eller halvanimerade filmer som "Heavy traffic" 1973, "Sagan om ringen" 1978 och "Fire and ice" 1983. 1975 släppte han "Coonskin" och skapade återigen rabalder. Precis som i "Fritz the cat" handlar det om satir och en väldigt våldsam, skitig och sexfixerad syn på en del av världen. "Coonskin" inleds med att de två fångarna Pappy (Scatman Crothers) och Randy (Philip Michael Thomas) rymmer från fängelset. Utanför muren, i väntan på att flyktbilen ska dyka upp, börjar Pappy berätta historien om Brother Rabbit, Brother Bear och Preacher Fox och deras väg mot toppen av gangstervärlden i Harlem i New York.
Världen i "Coonskin" befolkas av överdrivna stereotyper som den rasistiske vita poliserna, de vita pinupporna och de närmast nidbildsliknande versionerna av den svarta befolkningen. Filmen möttes av stora protester när det begav sig, faktiskt så till den grad att filmbolaget Paramount tog bort den från biograferna och övergav den. Framför allt var det den svarta befolkningen i USA som inte gillade att de framställdes som kriminella, småsjaskiga och giriga människor.
Delar av satiren känns aktuell fortfarande. Inte minst i skuggan av den Kalle Anka-debatt som härjade här i Sverige strax före jul. För en av sakerna Bakshi ville attackera i "Coonskin" var nidbilder och stereotyper av den svarta befolkningen. Detta gjorde han genom att överdriva karaktärsdragen extra mycket. Stereotypa versioner av svarta var som bekant också själva kärnan i Kalle Anka-hysterin. Men det finns även fler som får känna på Bakshis satir i den här filmen och ordet mångbottnad har sällan passat så bra.
Det är på sätt och vis lite nedslående att satiren i "Coonskin" har bäring på den värld vi lever i idag. Den är inte riktigt lika aktuell i alla delar, och den slafsigt tecknade stilen faller nog inte alla i smaken, men den har fortfarande en del att säga till oss. Karikatyrerna som Bakshi skapade går inte att bortse från när man ser filmen och det är allt som behövs för att man ska börja tänka.
EXTRAMATERIALET
Några trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. Den ursprungliga trailern för filmen är totalt obegriplig. Den blandar animationer och scener hej vilt och verkar mest vara ute efter att locka biopubliken genom att chockera den.
2. Martin Scorsese höll på att filma några scener ur "Taxi driver" när kameran fångade människor som rusade ut ur en biograf. Anledningen till massflykten var att demonstranter hade kastat in en rökbomb mitt under en visning av "Coonskin".
3. Så sent som 2005 talade Ralph Bakshi om att göra en uppföljare tillsammans med rap-gruppen Wu Tang Clan. Än så länge har ingenting hänt med det.
2. Martin Scorsese höll på att filma några scener ur "Taxi driver" när kameran fångade människor som rusade ut ur en biograf. Anledningen till massflykten var att demonstranter hade kastat in en rökbomb mitt under en visning av "Coonskin".
3. Så sent som 2005 talade Ralph Bakshi om att göra en uppföljare tillsammans med rap-gruppen Wu Tang Clan. Än så länge har ingenting hänt med det.
THOMAS HELSING (2013-01-29)