Serietidning på film
Dredd
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 2.40:1
"Dredd" bygger på serietidningen med samma namn av John Wagners och Carlos Ezquerras och det märks när man ser filmen att detta är baserat på en serietidning. Det är mycket framtid och man har inte sparat på krutet när det gäller att göra framtiden så fräck som man bara kunnat. Vi känner också igen det samhälle vi ser här från många andra filmer av den här typen. Det är mörkt, olyckligt, fyllt med desperata människor och så förstås en superskurk. Den här gången är det Ma-Ma som Dredd och hans nya partner Anderson måste ta sig an. De blir nämligen instängda av just Ma-Ma i en skyskrapa när det försöker ta med sig en av hennes gangsters till förhör. Och så fort dörrarna slagit igen sätter Ma-Ma ett pris på deras huvud.
"Dredd" har filmats tidigare. Då var det Sylvester Stallone som spelade Dredd och om jag minns rätt var hans version av polismannen, domaren och bödeln Dredd lite mer personlig än vad vi får här. Här är det inte många sekunder som ägnas åt Dredds liv utanför hjälmen, som han förresten aldrig tar av sig.
Vi bjuds dock på en massa action och som just actionfilm fungerar "Dredd" utmärkt. Vi bryr oss inte ett dugg om Dredd eller Anderson och om de dör eller inte. Ma-Ma spelas känslokallt av Lena Headley som ni säkert känner igen som Sarah Connor i "Terminator: The Sarah Connor Chronicles". Men man bryr sig inte om henne heller. Vi får action och det är allt som spelar någon roll i den här filmen. Karaktärerna är sekundära. Det enda jag stör mig på är att Karl Urban väser så när han levererar Dredds repliker och att Olivia Thirlby inte har någon hjälm på sig när hon spelar Anderson. Visst, det stör hennes tankeläsarförmågor, men ändå… Hon borde ju vilja överleva…
"Dredd" sammanfattas bäst som en meningslös actionfilm som underhåller för stunden, men som inte lämnar några bestående minnen. Det var snudd på att jag glömt vad den handlade om när jag skulle skriva den här recensionen…
"Dredd" har filmats tidigare. Då var det Sylvester Stallone som spelade Dredd och om jag minns rätt var hans version av polismannen, domaren och bödeln Dredd lite mer personlig än vad vi får här. Här är det inte många sekunder som ägnas åt Dredds liv utanför hjälmen, som han förresten aldrig tar av sig.
Vi bjuds dock på en massa action och som just actionfilm fungerar "Dredd" utmärkt. Vi bryr oss inte ett dugg om Dredd eller Anderson och om de dör eller inte. Ma-Ma spelas känslokallt av Lena Headley som ni säkert känner igen som Sarah Connor i "Terminator: The Sarah Connor Chronicles". Men man bryr sig inte om henne heller. Vi får action och det är allt som spelar någon roll i den här filmen. Karaktärerna är sekundära. Det enda jag stör mig på är att Karl Urban väser så när han levererar Dredds repliker och att Olivia Thirlby inte har någon hjälm på sig när hon spelar Anderson. Visst, det stör hennes tankeläsarförmågor, men ändå… Hon borde ju vilja överleva…
"Dredd" sammanfattas bäst som en meningslös actionfilm som underhåller för stunden, men som inte lämnar några bestående minnen. Det var snudd på att jag glömt vad den handlade om när jag skulle skriva den här recensionen…
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Att vi inte får se Dredd ta av sig hjälmen är för att han tydligen aldrig gör det i serietidningen.
2. Ma-Ma skulle från början vara en gammal kvinna men Lena Headey övertalade dem att låta henne vara sin egen ålder.
3. Filmen ska vara exakt lika lång som Stallones version - 96 minuter.
2. Ma-Ma skulle från början vara en gammal kvinna men Lena Headey övertalade dem att låta henne vara sin egen ålder.
3. Filmen ska vara exakt lika lång som Stallones version - 96 minuter.
HANS-ÅKE LILJA (2013-02-14)