En förtjusande film med mörker i botten
The Perks of Being a Wallflower
Genre: DramakomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det här känns som den bästa high school-film jag sett sedan "Can’t buy me love". Det är en genre som lätt kan bli överdriven och fel, som tar omvägar genom under bältet-humor för att bli rolig. Nu är "The Perks of Being a Wallflower" ingen renodlad komedi, utan en stundtals rolig dramafilm, men definitivt en high school-film.
Logan Lerman, som för övrigt bara blir bättre och bättre för varje gång jag ser honom, spelar Charlie, en duktig student och ett tacksamt mobboffer. Filmen börjar samtidigt som han blir freshman med ca 1500 dagar kvar i high school. Charlie lever i skuggan av sina äldre syskon och har inga egentliga vänner. Han vågar inte riktigt ta för sig, till exempel inte sträcka upp handen trots att han kan de rätta svaren på den sympatiska engelskläraren Mr Andersons (Paul Rudd) frågor. Anderson känner igen Charlies typ och ger honom några visdomsord: Om du hittar en vän första dagen kommer high school att gå bra.
Det tar några fler dagar innan Charlie söker sig till den skämtsamma och chosefria Patrick (Ezra Miller) och hans styvsyster Sam (Emma Watson) och hittar i dem just de vänner han behöver. De dömer honom inte utan tar in honom i sitt gäng och Charlie börjar hitta sin plats i livet. Han blir förstås blixtförälskad i Sam men vågar inte ta det vidare. Skolåret blir givande och avgörande för Charlies framtid.
Under filmens gång smyger ett mörker in successivt i form av små ledtrådar till Charlies förflutna, för att spricka ut totalt i ett känsligt läge. Detta får mig att lätt associera till en annan mycket bra film med viss high school-koppling - "Donnie Darko" - men utan den senares mysticism.
Den här romanbaserade filmen - både boken och filmen är gjord av Stephen Chbosky - är en alldeles förtjusande historia om utanförskap, vänskap, kärlek, svek och hopp. Den känns väldigt realistisk samtidigt som den prickar in de typiska klichéerna från high school-historier. Jag ser dock inte det som någon nackdel, för klichéerna tillhör realismen. Det är bara inte så överdrivet som det kan vara.
Känslan jag får när jag ser "The Perks of Being a Wallflower" är att jag faktiskt inte vill att den ska ta slut. Den skulle utan problem ha blivit en riktigt bra tv-serie och jag hade älskat den. Nu nöjer jag mig med filmen, som sannolikt kommer att hamna högt upp på årsbästalistan när 2013 ska sammanfattas.
Logan Lerman, som för övrigt bara blir bättre och bättre för varje gång jag ser honom, spelar Charlie, en duktig student och ett tacksamt mobboffer. Filmen börjar samtidigt som han blir freshman med ca 1500 dagar kvar i high school. Charlie lever i skuggan av sina äldre syskon och har inga egentliga vänner. Han vågar inte riktigt ta för sig, till exempel inte sträcka upp handen trots att han kan de rätta svaren på den sympatiska engelskläraren Mr Andersons (Paul Rudd) frågor. Anderson känner igen Charlies typ och ger honom några visdomsord: Om du hittar en vän första dagen kommer high school att gå bra.
Det tar några fler dagar innan Charlie söker sig till den skämtsamma och chosefria Patrick (Ezra Miller) och hans styvsyster Sam (Emma Watson) och hittar i dem just de vänner han behöver. De dömer honom inte utan tar in honom i sitt gäng och Charlie börjar hitta sin plats i livet. Han blir förstås blixtförälskad i Sam men vågar inte ta det vidare. Skolåret blir givande och avgörande för Charlies framtid.
Under filmens gång smyger ett mörker in successivt i form av små ledtrådar till Charlies förflutna, för att spricka ut totalt i ett känsligt läge. Detta får mig att lätt associera till en annan mycket bra film med viss high school-koppling - "Donnie Darko" - men utan den senares mysticism.
Den här romanbaserade filmen - både boken och filmen är gjord av Stephen Chbosky - är en alldeles förtjusande historia om utanförskap, vänskap, kärlek, svek och hopp. Den känns väldigt realistisk samtidigt som den prickar in de typiska klichéerna från high school-historier. Jag ser dock inte det som någon nackdel, för klichéerna tillhör realismen. Det är bara inte så överdrivet som det kan vara.
Känslan jag får när jag ser "The Perks of Being a Wallflower" är att jag faktiskt inte vill att den ska ta slut. Den skulle utan problem ha blivit en riktigt bra tv-serie och jag hade älskat den. Nu nöjer jag mig med filmen, som sannolikt kommer att hamna högt upp på årsbästalistan när 2013 ska sammanfattas.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Under filmens gång funderar jag på när den egentligen ska utspela sig, för det byts blandband på kassett och det finns inga mobiltelefoner eller datorer med Internet. Det framgår aldrig i filmen, men enligt uppgift ska den - precis som boken - utspela sig i början av 90-talet.
2. Det pratas musik i filmen. Dexy's Midnight Runners nämns som "bra musik", och band som The Smiths nämns. Därför känns det ganska konstigt att huvudpersonerna inte kan identifiera David Bowie-klassikern "Heroes".
3. Den gamla specialeffektsmästaren Tom Savini gör en roll som träslöjdslärare (!) i filmen, vilket har viss betydelse för en del av plotten. Lite oväntad person i den rollen, må jag säga.
2. Det pratas musik i filmen. Dexy's Midnight Runners nämns som "bra musik", och band som The Smiths nämns. Därför känns det ganska konstigt att huvudpersonerna inte kan identifiera David Bowie-klassikern "Heroes".
3. Den gamla specialeffektsmästaren Tom Savini gör en roll som träslöjdslärare (!) i filmen, vilket har viss betydelse för en del av plotten. Lite oväntad person i den rollen, må jag säga.
ANDERS JAKOBSON (2013-02-20)