Slutet för Kenny Fucking Powers, eller?
Eastbound & Down - Säsong 3
Genre: Komedi, TV-serieFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Warner Bros., 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen 1.78:1
Den dryga, före detta baseballstjärnan Kenny Powers (Danny McBride) är tillbaka för den sista omgången. Eller blir det mer? Det har nämligen lite smått överraskande pratats om en fjärde säsong. Om det blir så eller inte får framtiden visa, men när säsong tre går i hamn gör den det med besked och levererar något som definitivt kan vara seriens slut.
Men det är en liten väg dit som mest handlar om Kenny Powers och hans ettårige son Toby som han mot sin vilja får på halsen. Kenny har låtit sitt ex April (Katy Mixon) ta hand om allt - han har ju själv sin baseballkarriär att tänka på, som just nu går rätt okej - men när hon flippar ur och försvinner är det Kenny som får ta hand om sonen och samtidigt försöka leva till egocentriska och stundtals dekadenta liv.
Det är inte bara sonen Kenny försakat under ett år, hans assistent och evige undersåte Stevie (Steve Little) är inte heller på plats, men när Kenny inser att han har behov av Stevie igen räddar han honom ur den smått psykopatiska Schaeffers (Will Ferrell) våld och ingen är gladare för det än Stevie. Helt glad är han dock inte, för Kenny har en ny bästa kompis i form av lagkamraten Shane (Jason Sudeikis) som är på exakt samma nivå som Kenny.
Livet som ensamstående pappa blir tufft för Kenny och leder till det ena äventyret efter det andra, men blir samtidigt - i vanlig ordning - en livslektion som sakta biter sig igenom den extremt egoistiska fasaden.
Så här långt in i "Eastbound & Down" upplever jag att serien mest flyter på och inte roar lika mycket längre. Det tyckte jag i och för sig redan under säsong två, men känslan är alltså intakt. Dialogen är grov och historien rätt depraverad, men på något vis lite smårolig i alla fall. Jag gillar upplägget med att avsnitten fortsätter direkt där det förra slutade och jag gillar även att man tagit tillvara på det förhållandevis stora karaktärsstall som etablerats genom seriens gång, även om det i vissa fall bara handlar om korta gästspel. Det innebär att man får återse skådespelare som John Hawkes, Andrew Daly, Craig Robinson, Don Johnson och Matthew McConaughey på nytt. Sen gillar jag även att det finns ett litet utrymme för dramatik och tragik bland alla de grova skämten. Ett allvar som lyfter serien från att bara vara genomidiotisk.
Är detta slutet då? Kanske. För min del får det gärna vara det, men det finns ju andra som är betydligt mer roade av serien än vad jag är.
Men det är en liten väg dit som mest handlar om Kenny Powers och hans ettårige son Toby som han mot sin vilja får på halsen. Kenny har låtit sitt ex April (Katy Mixon) ta hand om allt - han har ju själv sin baseballkarriär att tänka på, som just nu går rätt okej - men när hon flippar ur och försvinner är det Kenny som får ta hand om sonen och samtidigt försöka leva till egocentriska och stundtals dekadenta liv.
Det är inte bara sonen Kenny försakat under ett år, hans assistent och evige undersåte Stevie (Steve Little) är inte heller på plats, men när Kenny inser att han har behov av Stevie igen räddar han honom ur den smått psykopatiska Schaeffers (Will Ferrell) våld och ingen är gladare för det än Stevie. Helt glad är han dock inte, för Kenny har en ny bästa kompis i form av lagkamraten Shane (Jason Sudeikis) som är på exakt samma nivå som Kenny.
Livet som ensamstående pappa blir tufft för Kenny och leder till det ena äventyret efter det andra, men blir samtidigt - i vanlig ordning - en livslektion som sakta biter sig igenom den extremt egoistiska fasaden.
Så här långt in i "Eastbound & Down" upplever jag att serien mest flyter på och inte roar lika mycket längre. Det tyckte jag i och för sig redan under säsong två, men känslan är alltså intakt. Dialogen är grov och historien rätt depraverad, men på något vis lite smårolig i alla fall. Jag gillar upplägget med att avsnitten fortsätter direkt där det förra slutade och jag gillar även att man tagit tillvara på det förhållandevis stora karaktärsstall som etablerats genom seriens gång, även om det i vissa fall bara handlar om korta gästspel. Det innebär att man får återse skådespelare som John Hawkes, Andrew Daly, Craig Robinson, Don Johnson och Matthew McConaughey på nytt. Sen gillar jag även att det finns ett litet utrymme för dramatik och tragik bland alla de grova skämten. Ett allvar som lyfter serien från att bara vara genomidiotisk.
Är detta slutet då? Kanske. För min del får det gärna vara det, men det finns ju andra som är betydligt mer roade av serien än vad jag är.
EXTRAMATERIALET
Oannonserat på omslaget finns det två "recaps" av de tidigare säsongerna på den första skivan. Dessvärre upptäcker jag detta lite för sent för att dra nytta av dem, men det är ju en fiffig funktion helt klart.
De som gillar kommentarspår kan slå på sådana till samtidiga avsnitt. Föredrar man bortklippta scener finns det inte mindre än 45 minuter med bortklippt material att titta på, eller en förlängd version av middagsscenen hos Will Ferrells karaktär Schaeffer. En minst sagt speciell middag.
Kvar att titta på är en samling bloopers som för omväxlings skull är riktigt roliga.
De som gillar kommentarspår kan slå på sådana till samtidiga avsnitt. Föredrar man bortklippta scener finns det inte mindre än 45 minuter med bortklippt material att titta på, eller en förlängd version av middagsscenen hos Will Ferrells karaktär Schaeffer. En minst sagt speciell middag.
Kvar att titta på är en samling bloopers som för omväxlings skull är riktigt roliga.
TRE SAKER
1. Seth Rogen gör ett extremt kort gästspel i början av det sista avsnittet. Verkligen extremt kort.
2. Desto större gästspel gör Lily Tomlin som spelar Kennys mamma Tammy. Släktdraget går igen.
3. Lustigt nog växer den här serien med ett avsnitt per säsong. Den första var sex avsnitt lång, den andra sju och denna följaktligen åtta. Om det blir en fjärde kanske den blir nio avsnitt lång...
2. Desto större gästspel gör Lily Tomlin som spelar Kennys mamma Tammy. Släktdraget går igen.
3. Lustigt nog växer den här serien med ett avsnitt per säsong. Den första var sex avsnitt lång, den andra sju och denna följaktligen åtta. Om det blir en fjärde kanske den blir nio avsnitt lång...
ANDERS JAKOBSON (2013-02-21)