Dokumentär känsla på både gott och ont
Code Name Geronimo
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Efter en nästan tio år lång jakt kulminerade "War on Terror" den 2 maj, 2011 när amerikanska specialstyrkor hittade och dödade Usama Bin Ladin. Bin Ladin hade legat på FBI:s "most wanted"-lista sedan 1998, men det var så klart efter elfte september-attackerna som han blev ett namn och ett ansikte som varenda människa kände till.
Jakten på Bin Ladin, och numera hans död, har legat till grund för ett antal filmer, där den mest kända borde vara "Zero Dark Thirty" av Oscarsbelönade Kathryn Bigelow ("The Hurt Locker"), som jag ännu inte sett men antar är på en lite högre nivå än tv-filmen "Code Name Geronimo". Omslaget poängterar att producenter från "The Hurt Locker" är involverade, och det visar sig vara helt korrekt.
När man ska göra en filmatisering av en verklig händelse av det här slaget finns det som jag ser det två vägar att gå. Antingen göra en superpatriotisk actionfilm eller en realistisk skildring med dokumentär känsla. "Code Name Geronimo" väljer den senare vägen, på både gott och ont. Filmen berättas ur lite olika synvinklar och på olika sätt. Å ena sidan har vi de "politiska" militärerna och strategerna som långt bort från stridens hetta drar upp riktlinjerna och försöker få klartecken för den slutgiltiga räden. Å andra har vi specialstyrkan på plats som tränar och förbereder sig utan att veta exakt vad målet är, även om de har sina misstankar.
Själva tillslaget är intimt skildrat där mer traditionella bilder bryts upp med POV-material från soldaternas hjälmar. Här blir det spännande värre och dokumentärt på det positiva sättet. Mindre positivt inställd är jag till de intervjuscener som bryter upp berättelsen där teammedlemmar berättar om sina tankar som om de intervjuades för en dokumentär. Det blir så fel, för en operation av det här slaget är så djupt invirad i hysch-pysch att sådana här intervjuer aldrig skulle göras i verkligheten. Där försvinner trovärdigheten på något sätt, och man ifrågasätter helt plötsligt allting man ser. Gick det till på det här viset eller är det bara en gissning av en manusförfattare?
Sanningen är nog en kombination.
Filmen har sina poänger, men känns aningens för seg för min smak. Att det är en tv-film är dock inget man märker av (förutom när filmens enda svordrom döljs av ett traditionsenligt pip), utan det är en välgjord film med en rad kända ansikten bland skådespelarna ("Pimp My Ride"-rapparen Xzibit spelar en av soldaterna och gör det bra).
Dock känner jag mig lite trött på moderna krigsfilmer och terroristtemat, och "Code Name Geronimo" är inte i närheten av att vara så bra en sådan här film måste vara för att jag ska få någon bestående behållning av den.
Jakten på Bin Ladin, och numera hans död, har legat till grund för ett antal filmer, där den mest kända borde vara "Zero Dark Thirty" av Oscarsbelönade Kathryn Bigelow ("The Hurt Locker"), som jag ännu inte sett men antar är på en lite högre nivå än tv-filmen "Code Name Geronimo". Omslaget poängterar att producenter från "The Hurt Locker" är involverade, och det visar sig vara helt korrekt.
När man ska göra en filmatisering av en verklig händelse av det här slaget finns det som jag ser det två vägar att gå. Antingen göra en superpatriotisk actionfilm eller en realistisk skildring med dokumentär känsla. "Code Name Geronimo" väljer den senare vägen, på både gott och ont. Filmen berättas ur lite olika synvinklar och på olika sätt. Å ena sidan har vi de "politiska" militärerna och strategerna som långt bort från stridens hetta drar upp riktlinjerna och försöker få klartecken för den slutgiltiga räden. Å andra har vi specialstyrkan på plats som tränar och förbereder sig utan att veta exakt vad målet är, även om de har sina misstankar.
Själva tillslaget är intimt skildrat där mer traditionella bilder bryts upp med POV-material från soldaternas hjälmar. Här blir det spännande värre och dokumentärt på det positiva sättet. Mindre positivt inställd är jag till de intervjuscener som bryter upp berättelsen där teammedlemmar berättar om sina tankar som om de intervjuades för en dokumentär. Det blir så fel, för en operation av det här slaget är så djupt invirad i hysch-pysch att sådana här intervjuer aldrig skulle göras i verkligheten. Där försvinner trovärdigheten på något sätt, och man ifrågasätter helt plötsligt allting man ser. Gick det till på det här viset eller är det bara en gissning av en manusförfattare?
Sanningen är nog en kombination.
Filmen har sina poänger, men känns aningens för seg för min smak. Att det är en tv-film är dock inget man märker av (förutom när filmens enda svordrom döljs av ett traditionsenligt pip), utan det är en välgjord film med en rad kända ansikten bland skådespelarna ("Pimp My Ride"-rapparen Xzibit spelar en av soldaterna och gör det bra).
Dock känner jag mig lite trött på moderna krigsfilmer och terroristtemat, och "Code Name Geronimo" är inte i närheten av att vara så bra en sådan här film måste vara för att jag ska få någon bestående behållning av den.
EXTRAMATERIALET
En kvartslång bakomfilm som till minst hälften består av klipp från filmen är vad som bjuds. Det är en ganska ointressant film med kommentarer från de inblandade, ungefär i det vanliga utförandet.
TRE SAKER
1. Filmen visades ursprungligen på amerikansk tv under titeln "Seal Team Six: The Raid on Osama Bin Laden". "Code Name Geronimo" var arbetstiteln och blev sedan den officiella titeln i vissa länder utanför USA.
2. Bara några minuter innan världspremiären i Washington, några dagar innan den visades på tv, meddelade regissören John Stockwell att filmens fakta varken var bekräftad eller dementerad av Vita huset. Sanningen är att väldigt många av filmens fakta inte stämmer överens med verkligheten.
3. Filmen anklagades för att vara Obamapropaganda, speciellt som dess tv-premiär på National Geographic Channel var två dagar innan valet 2012.
2. Bara några minuter innan världspremiären i Washington, några dagar innan den visades på tv, meddelade regissören John Stockwell att filmens fakta varken var bekräftad eller dementerad av Vita huset. Sanningen är att väldigt många av filmens fakta inte stämmer överens med verkligheten.
3. Filmen anklagades för att vara Obamapropaganda, speciellt som dess tv-premiär på National Geographic Channel var två dagar innan valet 2012.
ANDERS JAKOBSON (2013-02-26)