En intim konsert med 500 000 i publiken
Rolling Stones - Stones in the park
Genre: MusikFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2006
Ljud: Stereo
Bild: 4:3 1.33:1
"Rolling Stones - Stones in the park" är en gratiskonsert från den 5 juli 1969 som tar plats i Hyde Park i London. Inte mindre än 500 000 personer finns i publiken och stämningen är på topp. Trots mängden folk uppträder bandet på en ytterst liten scen. Det sitter till och med fans på scenkanten och allt detta känns helt naturligt. Idag ser en Rolling Stones-konsert helt annorlunda ut.
The Rolling Stones 1969 är ett ungt band men trots att Mick Jagger endast är 26 är han ändå en otroligt karismatisk frontfigur. Det är också kul att se en ung och långhårig Charlie Watts. Så länge jag kan minnas har han sett ut mer som en kostymnisse än som en rockstjärna.
Jag är inte något stort fan av The Rolling Stones även om jag gillar en hel del av vad de gjort. Här får vi dock inte deras största hits (de fanns inte vid den här tiden) och därför känns själva konserten inte så enormt upphetsande. Den stora behållningen är däremot alla klipp som visar allt annat än just scenen. Vi får se en publik och en atmosfär som är utöver något jag sett tidigare. Personligen var jag inte med på "det glada 60-talet" men när man ser denna konsert får man alla sina tidigare antaganden bekräftade.
Vad som kan vara intressant att notera är att konserten tar plats bara 2 dagar efter att Brian Jones hittats död i sin swimmingpool. Han hade dock fått sparken tidigare och detta är hans ersättare, Mick Taylors första spelning med bandet. Trots, eller kanske på grund av detta, blir konserten något av en hyllning till Jones.
Helt klart är att man i "Rolling Stones - Stones in the park" ser ett band på väg upp i karriären. Ett band som är fröet till det vi ser idag. Ett band som förmodligen kommer att finnas ett bra tag till…
The Rolling Stones 1969 är ett ungt band men trots att Mick Jagger endast är 26 är han ändå en otroligt karismatisk frontfigur. Det är också kul att se en ung och långhårig Charlie Watts. Så länge jag kan minnas har han sett ut mer som en kostymnisse än som en rockstjärna.
Jag är inte något stort fan av The Rolling Stones även om jag gillar en hel del av vad de gjort. Här får vi dock inte deras största hits (de fanns inte vid den här tiden) och därför känns själva konserten inte så enormt upphetsande. Den stora behållningen är däremot alla klipp som visar allt annat än just scenen. Vi får se en publik och en atmosfär som är utöver något jag sett tidigare. Personligen var jag inte med på "det glada 60-talet" men när man ser denna konsert får man alla sina tidigare antaganden bekräftade.
Vad som kan vara intressant att notera är att konserten tar plats bara 2 dagar efter att Brian Jones hittats död i sin swimmingpool. Han hade dock fått sparken tidigare och detta är hans ersättare, Mick Taylors första spelning med bandet. Trots, eller kanske på grund av detta, blir konserten något av en hyllning till Jones.
Helt klart är att man i "Rolling Stones - Stones in the park" ser ett band på väg upp i karriären. Ett band som är fröet till det vi ser idag. Ett band som förmodligen kommer att finnas ett bra tag till…
EXTRAMATERIALET
Filmen har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Visserligen är jag inte ett stort fan av Rolling Stones (jag lyssnar dock på dem när tillfälle ges) men jag måste erkänna att jag faktiskt inte känner igen alla medlemmarna när jag ser denna DVD.
2. En annan sak som knappast skulle ske idag är att Rolling Stones, eller något annat band heller för den delen, anlitar Hells Angels som säkerhetsansvariga…som de gör här.
3. Man kan inte låta bli att undra om Mick Jagger är helt opåverkad under de intervjuinslag man ser. Eller så kanske han bara är väldigt trött?
2. En annan sak som knappast skulle ske idag är att Rolling Stones, eller något annat band heller för den delen, anlitar Hells Angels som säkerhetsansvariga…som de gör här.
3. Man kan inte låta bli att undra om Mick Jagger är helt opåverkad under de intervjuinslag man ser. Eller så kanske han bara är väldigt trött?
HANS-ÅKE LILJA (2006-06-09)