De osympatiska blir sympatiska
End of Watch
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Formen på "End of Watch" är lite märklig. Dels består den av mycket självfilmat material och dels av material som känns dokumentärt när det inte är det.
Det där blev lite krångligare än jag hade önskat. Låt mig förklara bättre:
Huvudpersonerna, LAPD-poliserna Brian Taylor (Jake Gyllenhaal) och Mike Zavala (Michael Peña) filmar sig själva i sin vardag. Dels med en handhållen kamera och dels med små minikameror de har på sina uniformer. Brian har ambitioner om att göra en film och man får anta att det de filmar är råmaterialet. När vi senare får scener med skurkarna i filmen sitter de också med en kamera och dokumenterar sig själva, och de bilder som ska vara vanlig film är även de i den dokumentära "Cops"-stilen, vilket tillsammans skapar en märklig form. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är medvetet stilval som jag personligen inte tycker fungerar, för det leder liksom ingenstans. Det blir ingen film av det hela i slutet och varför filmar även skurkarna sig själva? Det blir mest irriterande och onödigt, men samtidigt ingenting som jag hakar upp mig på i ett större perspektiv.
Brian och Mike är rätt hårda poliser, som kanske ligger lite för nära gränsen för vad de egentligen får göra och inte göra inom sitt yrke. Samtidigt är de förbannat bra poliser som väger upp sina tveksamma insatser med rena hjältedåd.
Under större delen av filmen känner jag inte att det finns någon direkt berättelse i den, men den utkristalliserar sig så småningom. Brian och Mike ramlar nämligen in i ett par märkliga situationer som är kopplade till en mexikansk drogkartell och vips är deras liv i fara utan att de vet om det. Vad man får ut av filmen medan man sitter och letar efter storyn är en stark vänskap mellan två kollegor. Initialt är de osympatiska svin som jag inte alls gillar, men ju mer vi lär känna dem ju mer utvecklas deras relation till något fint och de blir samtidigt sympatiska och spännande karaktärer.
Jag kan känna mig lite mätt på det här typen av snut- och skurkfilmer och den hårda dialogen där det mest svärs. Det är inget nytt om man säger så, men samtidigt utvecklas "End of Watch" under filmens gång och jag blir engagerad i både karaktärerna och storyn. Dessutom trappas spänningen upp mot slutet i takt med att vi kommer huvudpersonerna djupare in på livet. Det är en snygg balansering av många olika känslor, och det ger till slut en riktigt bra film.
Det där blev lite krångligare än jag hade önskat. Låt mig förklara bättre:
Huvudpersonerna, LAPD-poliserna Brian Taylor (Jake Gyllenhaal) och Mike Zavala (Michael Peña) filmar sig själva i sin vardag. Dels med en handhållen kamera och dels med små minikameror de har på sina uniformer. Brian har ambitioner om att göra en film och man får anta att det de filmar är råmaterialet. När vi senare får scener med skurkarna i filmen sitter de också med en kamera och dokumenterar sig själva, och de bilder som ska vara vanlig film är även de i den dokumentära "Cops"-stilen, vilket tillsammans skapar en märklig form. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är medvetet stilval som jag personligen inte tycker fungerar, för det leder liksom ingenstans. Det blir ingen film av det hela i slutet och varför filmar även skurkarna sig själva? Det blir mest irriterande och onödigt, men samtidigt ingenting som jag hakar upp mig på i ett större perspektiv.
Brian och Mike är rätt hårda poliser, som kanske ligger lite för nära gränsen för vad de egentligen får göra och inte göra inom sitt yrke. Samtidigt är de förbannat bra poliser som väger upp sina tveksamma insatser med rena hjältedåd.
Under större delen av filmen känner jag inte att det finns någon direkt berättelse i den, men den utkristalliserar sig så småningom. Brian och Mike ramlar nämligen in i ett par märkliga situationer som är kopplade till en mexikansk drogkartell och vips är deras liv i fara utan att de vet om det. Vad man får ut av filmen medan man sitter och letar efter storyn är en stark vänskap mellan två kollegor. Initialt är de osympatiska svin som jag inte alls gillar, men ju mer vi lär känna dem ju mer utvecklas deras relation till något fint och de blir samtidigt sympatiska och spännande karaktärer.
Jag kan känna mig lite mätt på det här typen av snut- och skurkfilmer och den hårda dialogen där det mest svärs. Det är inget nytt om man säger så, men samtidigt utvecklas "End of Watch" under filmens gång och jag blir engagerad i både karaktärerna och storyn. Dessutom trappas spänningen upp mot slutet i takt med att vi kommer huvudpersonerna djupare in på livet. Det är en snygg balansering av många olika känslor, och det ger till slut en riktigt bra film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1.Det svärs så in i helvete (!) i filmen, så där så att det nästan blir löjligt. Bland de olika gängen är det värst där var och vartannat ord är en variant på "fuck". Faktum är att ordet används 326 gånger, vilket gör filmen till nummer sex på listan över filmer med flest svordomar.
2. Filmen är löst baserad på två verkliga LAPD-poliser som var aktiva under andra hälften av 90-talet.
3. Regissören och manusförfattaren David Ayer har tidigare bland annat gjort manusen till "Training Day" och "The Fast and the Furious" samt regisserat "Harsh Times".
2. Filmen är löst baserad på två verkliga LAPD-poliser som var aktiva under andra hälften av 90-talet.
3. Regissören och manusförfattaren David Ayer har tidigare bland annat gjort manusen till "Training Day" och "The Fast and the Furious" samt regisserat "Harsh Times".
ANDERS JAKOBSON (2013-04-17)