Tråkig och utan egen identitet
Damsels in Distress
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sony, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Efter cirka tretton år är den Oscarsnominerade regissören och manusförfattaren Whit Stillman tillbaka med en ny film. Denna gång skildrar han livet på ett universitet i norra USA, där man lätt kan ifrågasätta hur många av studenterna ens tagit examen från grundskolan. Det är främst männen som målas upp som lätt förståndshandikappade och till deras undsättning finns Violet (Greta Gerwig) och hennes gäng. De lever efter filosofin att de populära tjejerna borde dejta "losers" för att höja sin egen status. Dessutom håller Violet i ett center för självmordsbenägna och anser att vem som helst vill leva igen efter lite munkar och steppdans.
"Damsels in Distress" har blivit utvald både på filmfestivalen i Venedig och i Toronto, så någonting finns det där. Jag lyckas dock inte hitta det och tycker bara att den går lite för långt. Stillman framställer dagens ungdom som dumma och odugliga. Många gånger undrar jag vem som rökt på mest – karaktärerna eller Stillman. Ska tilläggas då att det inte finns ett spår av droger i hela filmen. Även om det är en komedi drar jag inte på mungiporna en enda gång. En del skämt känns lite oförståeliga om man inte bor eller är invand med hur saker fungerar i USA.
Det är även svårt att se vilket håll filmen är på väg. Till en början är jag helt hundra på att detta är berättelsen om Lily (Analeigh Tipton) som kommer helt ny till universitetet. I slutändan visar det sig dock vara Violets berättelse. Det finns heller ingen direkt utveckling på någon av karaktärerna, vilket leder till att jag inte ser någon som helst mening med filmen. Det är en fin tanke bakom, att man ska våga leva ut sin galenskap, men den får ingen betydelse då alla karaktärer är likadana hela tiden. Någon direkt dramaturgisk kurva finns inte heller. Under en kort period blir Violet själv smått självmordsbenägen, men i och med hennes lyckliga personlighet blir det inte direkt något hinder. Kort och gott är detta en film som håller exakt samma tempo rakt igenom utan att något direkt händer.
Då och då kommer det små intryck som faktiskt är ganska bra. Det flörtas med gamla musikaler, Jane Austen-romaner och high school-filmer. Problemet är bara att det endast är en massa flörtande fram och tillbaka. Den lyckas aldrig hitta sin egen identitet.
Det enda jag kan tänka på när eftertexterna rullar är att jag ångrar att jag inte såg en annan film.
"Damsels in Distress" har blivit utvald både på filmfestivalen i Venedig och i Toronto, så någonting finns det där. Jag lyckas dock inte hitta det och tycker bara att den går lite för långt. Stillman framställer dagens ungdom som dumma och odugliga. Många gånger undrar jag vem som rökt på mest – karaktärerna eller Stillman. Ska tilläggas då att det inte finns ett spår av droger i hela filmen. Även om det är en komedi drar jag inte på mungiporna en enda gång. En del skämt känns lite oförståeliga om man inte bor eller är invand med hur saker fungerar i USA.
Det är även svårt att se vilket håll filmen är på väg. Till en början är jag helt hundra på att detta är berättelsen om Lily (Analeigh Tipton) som kommer helt ny till universitetet. I slutändan visar det sig dock vara Violets berättelse. Det finns heller ingen direkt utveckling på någon av karaktärerna, vilket leder till att jag inte ser någon som helst mening med filmen. Det är en fin tanke bakom, att man ska våga leva ut sin galenskap, men den får ingen betydelse då alla karaktärer är likadana hela tiden. Någon direkt dramaturgisk kurva finns inte heller. Under en kort period blir Violet själv smått självmordsbenägen, men i och med hennes lyckliga personlighet blir det inte direkt något hinder. Kort och gott är detta en film som håller exakt samma tempo rakt igenom utan att något direkt händer.
Då och då kommer det små intryck som faktiskt är ganska bra. Det flörtas med gamla musikaler, Jane Austen-romaner och high school-filmer. Problemet är bara att det endast är en massa flörtande fram och tillbaka. Den lyckas aldrig hitta sin egen identitet.
Det enda jag kan tänka på när eftertexterna rullar är att jag ångrar att jag inte såg en annan film.
EXTRAMATERIALET
Kommentarspår med Whit Stillman och skådespelarensemblen. Tar över själva filmen ganska mycket och det är svårt att koncentrera sig på båda. Hade varit mycket bättre som ett inslag med en intervju med Whit Stillman då det mycket är han som berättar om saker utanför filmen.
Bakom scenerna är ganska roligt att se om man gillar att se hur en film blivit gjord. Ganska vanligt dock och inget utmärkande direkt för filmen.
En intervju med Whit Stillman samt några av skådespelarna ger lite mer kött på benen angående filmen, vilket gör att man förstår den bättre än innan. Blir i längden dock lite tråkigt och det är lätt att störa sig på honom som intervjuar som skrattar överdrivet högt hela tiden.
De borttagna scenerna känns lite överflödiga. Jag ser inte varför de inte fick vara med i filmen samtidigt som de absolut inte behövdes. Säger kanske mer om filmen i sig.
Att se skådespelarna göra bort sig är alltid roligt så visst är det roligt att se tabbarna.
Att ha med filmens trailer känns överflödigt. Då en trailer ska sälja in filmen behövs den inte bland extra materialet. Dock är det ganska intressant att trailern är ganska underhållande, till skillnad från filmen.
Om man klickar på en länk kommer en bild på filmens soundtrack. Helt onödigt.
Bakom scenerna är ganska roligt att se om man gillar att se hur en film blivit gjord. Ganska vanligt dock och inget utmärkande direkt för filmen.
En intervju med Whit Stillman samt några av skådespelarna ger lite mer kött på benen angående filmen, vilket gör att man förstår den bättre än innan. Blir i längden dock lite tråkigt och det är lätt att störa sig på honom som intervjuar som skrattar överdrivet högt hela tiden.
De borttagna scenerna känns lite överflödiga. Jag ser inte varför de inte fick vara med i filmen samtidigt som de absolut inte behövdes. Säger kanske mer om filmen i sig.
Att se skådespelarna göra bort sig är alltid roligt så visst är det roligt att se tabbarna.
Att ha med filmens trailer känns överflödigt. Då en trailer ska sälja in filmen behövs den inte bland extra materialet. Dock är det ganska intressant att trailern är ganska underhållande, till skillnad från filmen.
Om man klickar på en länk kommer en bild på filmens soundtrack. Helt onödigt.
TRE SAKER
1. Då Whit Stillman skrev manuset till filmen tänkte han Audrey Hepburn i en av rollerna.
2. Det här är Carrie MacLemores, som spelar Violets vän Heather, första film någonsin.
3. Hugo Becker, som spelar Lilys kärleksintresse Xavier, fick spela in alla sina scener sist då han hade problem att få visum och komma till New York.
2. Det här är Carrie MacLemores, som spelar Violets vän Heather, första film någonsin.
3. Hugo Becker, som spelar Lilys kärleksintresse Xavier, fick spela in alla sina scener sist då han hade problem att få visum och komma till New York.
EMMA ÅKERLIND (2013-05-14)