Bra insats av den tydliga huvudpersonen
Smashed
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sony, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Det krävs en lögn för att Kate Hannah (Mary Elizabeth Winstead) att inse att hon lever i en ond cirkel som är på väg att spåra ur. Hon och hennes man Charlie (Aaron Paul) har ett äktenskap där alkohol har en central plats. Ingen av dem drar sig från att spotta i glaset, men varje rolig kväll följs av en ångestfylld morgon då den seriösa verkligheten tränger sig på.
Det är när bakfyllan tittar fram som en kastspya mitt under Kates lektion med sina förstaklassare som hon ljuger. Barnen frågar om hon ska ha en bebis, och det blir enklare att ljuga än att säga sanningen. Något som hon senare kommer att få ångra.
Det är det första tecknet på att det gått för långt. Nästa kommer strax därpå när hon på fyllan röker lite crack och somnar ute bland de hemlösa. En arbetskollega anar att saker och ting inte är som det ska, och visar sig själv vara en nykter alkoholist och övertalar Kate om att följa med på ett möte. Ett viktigt steg mot ett nyktert liv, men går det att leva tillsammans med man som inte har för avsikt att sluta dricka?
Det är ingen tvekan om vem som är filmens huvudperson. Mary Elizabeth Winsteads Kate är den som går igenom en personlig resa och utvecklas under filmens gång, och Winstead gör ett bra jobb med att gestalta dualiteten i en ömsom nykter och ömsom påverkad person. Dessvärre gör detta att Aaron Paul blir kraftigt underutnyttjad i filmen. Paul har ju i "Breaking Bad" bevisat att han verkligen kan skildra en komplex missbrukares alla tänkbara sidor, men i "Smashed" får hans karaktär stå tillbaka och visar möjligen enbart under filmens sista minuter tendenser till utveckling. Det är så klart synd för det hade gått att göra mycket mer med storyn i fall paret hade varit i fokus och inte enbart den ena parten.
Och där hamnar vi lite i filmens möjliga svaghet. Det är inte en överdrivet originell historia, och dramat har skildrats förr, både sämre och bättre. "Down to the Bone" är ett exempel på en liknande film men med en betydligt mer gripande historia. Därmed inte sagt att "Smashed" är dålig. Det är ett fullt godkänt drama där det visserligen känns som det går lite för lätt för huvudpersonen att hantera sina problem och där historien kunde utvecklats lite till.
Det är när bakfyllan tittar fram som en kastspya mitt under Kates lektion med sina förstaklassare som hon ljuger. Barnen frågar om hon ska ha en bebis, och det blir enklare att ljuga än att säga sanningen. Något som hon senare kommer att få ångra.
Det är det första tecknet på att det gått för långt. Nästa kommer strax därpå när hon på fyllan röker lite crack och somnar ute bland de hemlösa. En arbetskollega anar att saker och ting inte är som det ska, och visar sig själv vara en nykter alkoholist och övertalar Kate om att följa med på ett möte. Ett viktigt steg mot ett nyktert liv, men går det att leva tillsammans med man som inte har för avsikt att sluta dricka?
Det är ingen tvekan om vem som är filmens huvudperson. Mary Elizabeth Winsteads Kate är den som går igenom en personlig resa och utvecklas under filmens gång, och Winstead gör ett bra jobb med att gestalta dualiteten i en ömsom nykter och ömsom påverkad person. Dessvärre gör detta att Aaron Paul blir kraftigt underutnyttjad i filmen. Paul har ju i "Breaking Bad" bevisat att han verkligen kan skildra en komplex missbrukares alla tänkbara sidor, men i "Smashed" får hans karaktär stå tillbaka och visar möjligen enbart under filmens sista minuter tendenser till utveckling. Det är så klart synd för det hade gått att göra mycket mer med storyn i fall paret hade varit i fokus och inte enbart den ena parten.
Och där hamnar vi lite i filmens möjliga svaghet. Det är inte en överdrivet originell historia, och dramat har skildrats förr, både sämre och bättre. "Down to the Bone" är ett exempel på en liknande film men med en betydligt mer gripande historia. Därmed inte sagt att "Smashed" är dålig. Det är ett fullt godkänt drama där det visserligen känns som det går lite för lätt för huvudpersonen att hantera sina problem och där historien kunde utvecklats lite till.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är inte speciellt märkvärdig utan ungefär så som bakomfilmer brukar vara som mest. Lite info om ditt och datt under ca tio minuter. En Q&A med inte överdrivet spännande frågor från Toronto Film Festival föregås av lite intervjuer från röda mattan där det mest är "det var så kul att jobba med X" och "Y är fantastisk" eller liknande fraser.
De bortklippta scenerna innehåller ingenting som känns som det saknas ur filmen. Dock saknar jag en scen som man får se en skymt av i bakomfilmen, men togs kanske bort innan den ens blev klippt och klar.
Det finns även ett kommentarspår för fördjupning om man så vill.
De bortklippta scenerna innehåller ingenting som känns som det saknas ur filmen. Dock saknar jag en scen som man får se en skymt av i bakomfilmen, men togs kanske bort innan den ens blev klippt och klar.
Det finns även ett kommentarspår för fördjupning om man så vill.
TRE SAKER
1. Här och där ser jag genren "komedi" kopplas ihop med filmen, och det är väl att ta i. Det finns väl visserligen lite humoristiska drag i vissa sekvenser men någon skrattfest är det inte.
2. Filmen gjordes på 19 dagar och med en budget på en halv miljon dollar. Ingen enorm summa, men dessvärre fick filmen inte tillbaka pengarna i inspelade biljettintäkter.
3. Killar som behöver ett idiotsäkert tips på vad man inte ska säga till en gift kvinna när man blivit lite lätt förälskad i henne ska se filmen...
2. Filmen gjordes på 19 dagar och med en budget på en halv miljon dollar. Ingen enorm summa, men dessvärre fick filmen inte tillbaka pengarna i inspelade biljettintäkter.
3. Killar som behöver ett idiotsäkert tips på vad man inte ska säga till en gift kvinna när man blivit lite lätt förälskad i henne ska se filmen...
ANDERS JAKOBSON (2013-06-08)