Snart 20 år gammal lagomdeckare
En nämndemans död
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2013
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Gamla svenska miniserier fortsätter att pytsas ut på DVD med jämna mellanrum och nu har snart 20 år gamla "En nämndemans död" kommit ut. Serien består av tre 45-minutersavsnitt och visades ursprungligen på SVT 1995. I huvudrollen ser vi Krister Henriksson och i och med att han spelar en polis känns det nästan som en föregångare till hans långvariga insats som Wallander. Men det finns inga kopplingar alls utan det är mest bara en smått långsökt jämförelse triggad av minsta gemensamma nämnare: Henriksson spelar en polis.
Henrikssons Sandor Gross har varit tjänstledig en tid efter att hans fru omkom i en brand. Kvar är Sandor och dottern Anne som han numera har ensam vårdnad över. Trots de tragiska omständigheterna har båda två repat sig väl. Det är när en musiklärarinna blir skjuten som Sandor kallas tillbaka till jobbet. Alla tecken visar på att det är hennes man, Ernst Ljungberg (Loa Falkman), som är den skyldige även om det inte finns några konkreta bevis. Det logiska är att han är skydig och därför döms han till åtta års fängelse. Det i sig känns inte speciellt logiskt, men så blir det i alla fall. Case closed.
Nja, inte riktigt, för plötsligt kommer Ljungbergs försvarare (Yvonne Schaloske) med ett bevis för att Ljungberg av tidsmässiga skäl inte kunde ha begått brottet. Polisen har gjort ett allvarligt misstag och ännu mer allvarligt blir det när Ljungberg omkommer efter ett självmordsförsök. Skandalen är ett faktum, och polisen står på ruta noll. Samtidigt upptäcks ett lik som inte kan identifieras och nu har Sandor två olösta mord och ett tragiskt dödsfall på sitt bord, men kan det vara så att allt hör ihop?
Ungefär halvvägs in i serien lyckas jag lista ut vem som är mördaren genom att bara titta på karaktärsstallet med logiska ögon. Och visst har jag rätt. Även om det är ganska lätt att knäcka mysteriet går det segt för huvudpersonen och det blir ändå ganska spännande att följa serien fram till upplösningen. Det första avsnittet - trots att det har en konklusion - upplevde jag som lite utdraget och segt, men hade kanske känts på ett annat sätt om man hade sett avsnitten med en veckas mellanrum så som de visades på tv.
Jag vill inte påstå att "En nämndemans död" är någon modern klassiker men den är ganska trevlig att se så här 20 år senare. Det är gott om kända ansikten i betydligt yngre upplagor i serien, men något mer än en godkänd lagomdeckare är det inte.
Henrikssons Sandor Gross har varit tjänstledig en tid efter att hans fru omkom i en brand. Kvar är Sandor och dottern Anne som han numera har ensam vårdnad över. Trots de tragiska omständigheterna har båda två repat sig väl. Det är när en musiklärarinna blir skjuten som Sandor kallas tillbaka till jobbet. Alla tecken visar på att det är hennes man, Ernst Ljungberg (Loa Falkman), som är den skyldige även om det inte finns några konkreta bevis. Det logiska är att han är skydig och därför döms han till åtta års fängelse. Det i sig känns inte speciellt logiskt, men så blir det i alla fall. Case closed.
Nja, inte riktigt, för plötsligt kommer Ljungbergs försvarare (Yvonne Schaloske) med ett bevis för att Ljungberg av tidsmässiga skäl inte kunde ha begått brottet. Polisen har gjort ett allvarligt misstag och ännu mer allvarligt blir det när Ljungberg omkommer efter ett självmordsförsök. Skandalen är ett faktum, och polisen står på ruta noll. Samtidigt upptäcks ett lik som inte kan identifieras och nu har Sandor två olösta mord och ett tragiskt dödsfall på sitt bord, men kan det vara så att allt hör ihop?
Ungefär halvvägs in i serien lyckas jag lista ut vem som är mördaren genom att bara titta på karaktärsstallet med logiska ögon. Och visst har jag rätt. Även om det är ganska lätt att knäcka mysteriet går det segt för huvudpersonen och det blir ändå ganska spännande att följa serien fram till upplösningen. Det första avsnittet - trots att det har en konklusion - upplevde jag som lite utdraget och segt, men hade kanske känts på ett annat sätt om man hade sett avsnitten med en veckas mellanrum så som de visades på tv.
Jag vill inte påstå att "En nämndemans död" är någon modern klassiker men den är ganska trevlig att se så här 20 år senare. Det är gott om kända ansikten i betydligt yngre upplagor i serien, men något mer än en godkänd lagomdeckare är det inte.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien är regisserad och skriven av Stephan Apelgren som bland annat gjort "Sunes jul", "Sunes sommar" och ett antal "Wallander"-filmer.
2. De övriga två manusförfattarna är Gunilla Jensen och Ulf Ryberg som också har en del kända produktioner på meritlistorna.
3. Lustigt nog finns det inga fler serier med karaktärerna. Det känns som det borde göra det, men kanske är det för att Henriksson numera är så starkt förknippad med Wallander som jag känner så.
2. De övriga två manusförfattarna är Gunilla Jensen och Ulf Ryberg som också har en del kända produktioner på meritlistorna.
3. Lustigt nog finns det inga fler serier med karaktärerna. Det känns som det borde göra det, men kanske är det för att Henriksson numera är så starkt förknippad med Wallander som jag känner så.
ANDERS JAKOBSON (2013-07-14)