En (inte så) annorlunda serie
House of Cards - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 4 skivor
Bolag: Sony, 2013
Ljud: DTS 5.1 HD MA
Bild: 1080p High Definition 2.00:1
"House of Cards" är vid första anblicken något unikt. Åtminstone så vitt jag vet är detta första gången en TV-serie släppts med alla avsnitt på en och samma gång. Nu har ju inte så många TV-serier producerats av en onlinetjänst tidigare så det kan ju vara en av förklaringarna men det är också ett tecken på hur allt fler och fler ser TV-serier idag. Många väntar tills säsongen släpps på DVD eller blu-ray och betar då av den under någon vecka eller två i stället för de 13-24 veckor det skulle ta om man på traditionellt vis ser ett avsnitt i veckan.
Netflix som producerat "House of Cards" har uppmärksammat detta och la helt sonika ut alla säsongens tretton avsnitt på samma gång och lämnade det upp till tittaren att bestämma hur snabbt man ville se dem. Och utan att ha gjort en närmare undersökning kan jag nästan lova att ingen såg endast ett avsnitt i veckan. Men, samtidigt som "House of Cards" alltså är unik i sin presentation är det väldigt mycket en serie vi sett tidigare. Det är till och med en remake av en engelsk serie från 1990. Men trots det, trots att den är rätt lik andra politiska dramaserier vi sett i upplägget är den förbaskat bra!
Vi ser Kevin Spacey i rollen som kongressledamoten Francis "Frank" Underwood som när serien startar förväntar sig bli utsedd till den nyvalde presidentens utrikesminister. Så blir det dock inte. Han snuvas på posten och ombeds i stället att stanna i kongressen där han anses kunna göra mest nytta. Frank är ger dock inte upp så fast han är riktigt bitter sväljer han stoltheten och låtsas acceptera att han inte blir utrikesminister. I själva verket drar han upp stora planer för sig själv och sätter dem genast i verket.
Spacey är perfekt i rollen som Frank och att jag gillar serien är väldigt mycket tack vare honom. Jag gillar speciellt när Frank emellanåt tittar in i kameran och pratar direkt med oss tittare och förklarar vad och varför han gör det han gör. Men, det finns många andra som också de gör otroligt bra rollprestationer. Robin Wright som Claire Underwood (Franks fru), Michael Kelly som Doug Stamper (Franks högra hand), Kristen Connolly som Christina Gallagher och inte minst Corey Stoll som Peter Russo för att nämna några. Sen har vi Kate Mara som Zoe Barnes, Franks röst ut i media. Hon är en journalist som Frank utnyttjar för att få ut vissa saker som han vill att pressen ska snappa upp. Kate Mara spelar rollen bra men tyvärr känns hon för ung, för liten för rollen vilket gör just den delen mindre trovärdig än resten av serien.
Hur som helst, under tretton avsnitt får vi följa Frank medan han utför sin plan. En väldigt komplicerad plan som i slutändan ser ut att lyckas. Men precis innan vi (och han) får det bekräftat är säsongen slut. Vi lämnas alltså med en enorm cliffhanger som till en början känns väldigt grym. Men efter lite funderingar så inser jag att den är kanon. Nu är man ordentligt sugen på säsong två vilket Netflix behöver för att kunna producera den men samtidigt OM det inte hade blivit en säsong två (vilket det blir) hade detta ändå varit ett slut som fungerat. Ett slut där man som tittare själv kunnat bestämma hur korten i slutändan fallit …
Netflix som producerat "House of Cards" har uppmärksammat detta och la helt sonika ut alla säsongens tretton avsnitt på samma gång och lämnade det upp till tittaren att bestämma hur snabbt man ville se dem. Och utan att ha gjort en närmare undersökning kan jag nästan lova att ingen såg endast ett avsnitt i veckan. Men, samtidigt som "House of Cards" alltså är unik i sin presentation är det väldigt mycket en serie vi sett tidigare. Det är till och med en remake av en engelsk serie från 1990. Men trots det, trots att den är rätt lik andra politiska dramaserier vi sett i upplägget är den förbaskat bra!
Vi ser Kevin Spacey i rollen som kongressledamoten Francis "Frank" Underwood som när serien startar förväntar sig bli utsedd till den nyvalde presidentens utrikesminister. Så blir det dock inte. Han snuvas på posten och ombeds i stället att stanna i kongressen där han anses kunna göra mest nytta. Frank är ger dock inte upp så fast han är riktigt bitter sväljer han stoltheten och låtsas acceptera att han inte blir utrikesminister. I själva verket drar han upp stora planer för sig själv och sätter dem genast i verket.
Spacey är perfekt i rollen som Frank och att jag gillar serien är väldigt mycket tack vare honom. Jag gillar speciellt när Frank emellanåt tittar in i kameran och pratar direkt med oss tittare och förklarar vad och varför han gör det han gör. Men, det finns många andra som också de gör otroligt bra rollprestationer. Robin Wright som Claire Underwood (Franks fru), Michael Kelly som Doug Stamper (Franks högra hand), Kristen Connolly som Christina Gallagher och inte minst Corey Stoll som Peter Russo för att nämna några. Sen har vi Kate Mara som Zoe Barnes, Franks röst ut i media. Hon är en journalist som Frank utnyttjar för att få ut vissa saker som han vill att pressen ska snappa upp. Kate Mara spelar rollen bra men tyvärr känns hon för ung, för liten för rollen vilket gör just den delen mindre trovärdig än resten av serien.
Hur som helst, under tretton avsnitt får vi följa Frank medan han utför sin plan. En väldigt komplicerad plan som i slutändan ser ut att lyckas. Men precis innan vi (och han) får det bekräftat är säsongen slut. Vi lämnas alltså med en enorm cliffhanger som till en början känns väldigt grym. Men efter lite funderingar så inser jag att den är kanon. Nu är man ordentligt sugen på säsong två vilket Netflix behöver för att kunna producera den men samtidigt OM det inte hade blivit en säsong två (vilket det blir) hade detta ändå varit ett slut som fungerat. Ett slut där man som tittare själv kunnat bestämma hur korten i slutändan fallit …
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien är en remake av en engelsk miniserie med samma namn som i sin tur bygger på en bok av Michael Dobbs.
2. På omslaget finns en upp och nedvänd amerikansk flagga. Vet inte riktigt vad det ska betyda. Kanske att den politiska världen är upp och ner? Amerikaner brukar ju annars vara rätt känsliga för just sådant…
3. Jag gillar boxen till serien men det är otroligt svårt att få ut skivorna utan att få fingeravtryck överallt…
2. På omslaget finns en upp och nedvänd amerikansk flagga. Vet inte riktigt vad det ska betyda. Kanske att den politiska världen är upp och ner? Amerikaner brukar ju annars vara rätt känsliga för just sådant…
3. Jag gillar boxen till serien men det är otroligt svårt att få ut skivorna utan att få fingeravtryck överallt…
HANS-ÅKE LILJA (2013-07-23)