Jag saknar John Hughes
21 & Over
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2013
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Amerikanska skolfilmer. Jag har sett ett otal från "Häftigt drag i plugget" och "Deltagänget" till "I love you, Beth Cooper" men sedan tiotalet år tillbaka blir det allt svårare att hitta några pärlor. Och när "Baksmällan"-kreatörerna Jon Lucas och Scott Moore ger sig i kast med genren kan man ana att det inte blir något högkvalitativt tillskott.
Miller (Miles Teller), Casey (Skylar Astin) och Jeff Chang (Justin Chon) var bästa vänner under highschooltiden men har glidit ifrån varandra sedan de börjat på olika skolor. I ett slags sista-natten-med-gänget sammanstrålar de för att fira Jeff Changs 21:a födelsedag. Miller och Casey planerar en rejäl pubrunda men problemet är att Jeff Chang har en viktig intervju dagen därpå som hans stränga pappa ordnat åt honom.
Det är inte utan att man drar vissa paralleller till "American Pie"-filmerna. Jag minns när jag någon kväll, i brist på bättre alternativ, började se "American Pie 2". Jag höll ut några minuter tills karaktären Stifler började duscha i någons urin – där stängde jag av och kände mig helt färdig med den serien. I "21 & Over" kommer motsvarande scen efter 18 minuter. Ståendes på en bardisk drar Jeff Chang ner byxorna och kissar på övriga gäster. Det är inget försök till ett skämt från manusförfattarna utan det ingår i ett speedat montage som ska illustrera hur galet kul killarna har under sin vansinniga utekväll. Sedan avslutas montaget i samma fina stil med en kaskadspya i slow motion.
Det är ungefär på den nivån filmen ligger. Man daskar latinotjejer på rumpan, deltar i flertalet dryckestävlingar (men håller sig förvånansvärt nyktra), sliter bort en pålimmad teddybjörn från en penis, kastar den avsvimmade Jeff Chang från hustak och balkonger och mycket mer. När jag någon gång drar på smilbanden så är det för en oväntat fyndig replik som förmodligen inte alls är avsedd att riva ned några skratt. Någonstans inbakat i allt det där finns en fin liten story om vänner som växer ifrån varandra och vuxenlivets krav men den ges inte utrymme med mer än ett par minuter under filmens andra hälft.
Var tog 80-talsfilmerna vägen där man faktiskt vågade vara lite seriös utan att behöva framställa allt dekadent som det coolaste i världen? Jag saknar John Hughes nu mer än någonsin.
Miller (Miles Teller), Casey (Skylar Astin) och Jeff Chang (Justin Chon) var bästa vänner under highschooltiden men har glidit ifrån varandra sedan de börjat på olika skolor. I ett slags sista-natten-med-gänget sammanstrålar de för att fira Jeff Changs 21:a födelsedag. Miller och Casey planerar en rejäl pubrunda men problemet är att Jeff Chang har en viktig intervju dagen därpå som hans stränga pappa ordnat åt honom.
Det är inte utan att man drar vissa paralleller till "American Pie"-filmerna. Jag minns när jag någon kväll, i brist på bättre alternativ, började se "American Pie 2". Jag höll ut några minuter tills karaktären Stifler började duscha i någons urin – där stängde jag av och kände mig helt färdig med den serien. I "21 & Over" kommer motsvarande scen efter 18 minuter. Ståendes på en bardisk drar Jeff Chang ner byxorna och kissar på övriga gäster. Det är inget försök till ett skämt från manusförfattarna utan det ingår i ett speedat montage som ska illustrera hur galet kul killarna har under sin vansinniga utekväll. Sedan avslutas montaget i samma fina stil med en kaskadspya i slow motion.
Det är ungefär på den nivån filmen ligger. Man daskar latinotjejer på rumpan, deltar i flertalet dryckestävlingar (men håller sig förvånansvärt nyktra), sliter bort en pålimmad teddybjörn från en penis, kastar den avsvimmade Jeff Chang från hustak och balkonger och mycket mer. När jag någon gång drar på smilbanden så är det för en oväntat fyndig replik som förmodligen inte alls är avsedd att riva ned några skratt. Någonstans inbakat i allt det där finns en fin liten story om vänner som växer ifrån varandra och vuxenlivets krav men den ges inte utrymme med mer än ett par minuter under filmens andra hälft.
Var tog 80-talsfilmerna vägen där man faktiskt vågade vara lite seriös utan att behöva framställa allt dekadent som det coolaste i världen? Jag saknar John Hughes nu mer än någonsin.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Under filmens gång förolämpas kineser, asiater i största allmänhet, judar, serber, balkan-innevånare i största allmänhet, ryssar och latinamerikaner. Det är så billigt med etniska skämt och Lucas & Moore bygger alldeles för mycket på det. Fördomar fördummar!
2. Stora delar av filmen släpar Miller och Casey runt på en utslagen Jeff Chang vilket för tankarna till "Länge leve Bernie". Den sistnämnda må lämna mycket i övrigt att önska men har trots allt blivit något utav en kultklassiker. Det finns inte en snöbolls chans i helvetet att den här filmen blir det.
3. Både Teller och Astin är födda 1987 och alltså bara 4-5 år äldre än de 21-åringar de ska föreställa. Justin Chon däremot är född 1981 och var 31 när filmen hade premiär.
2. Stora delar av filmen släpar Miller och Casey runt på en utslagen Jeff Chang vilket för tankarna till "Länge leve Bernie". Den sistnämnda må lämna mycket i övrigt att önska men har trots allt blivit något utav en kultklassiker. Det finns inte en snöbolls chans i helvetet att den här filmen blir det.
3. Både Teller och Astin är födda 1987 och alltså bara 4-5 år äldre än de 21-åringar de ska föreställa. Justin Chon däremot är född 1981 och var 31 när filmen hade premiär.
THOMAS HELSING (2013-07-29)