En skräckfilm om kärlek
Vi
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen 1.78:1
Rubriken har jag stulit. Det är regissören Mani Maserrats egen beskrivning av filmen och den passar bra. Filmens tagline är "Hur vet man att den rätta är fel?" vilket i och för sig är en fråga som får sitt svar tidigt i Kristers (Gustaf Skarsgård) och Idas (Anna Åström) relation: Man passar inte ihop.
Båda två är högstadielärare som träffas genom sitt jobb, blir blixtförälskade, går och gullar i den där körsbärsträdsallén i Stockholm, och flyttar sedermera ihop. Redan från dag ett i den gemensamma lägenheten kommer Kristers kontrollbehov fram. Måste Annas pappa komma och hjälpa till med badkaret? Måste Annas gamla skolböcker stå i lägenheten? Måste Anna gå och dricka lite när hon är törstig?
Som tittare tänker man omedelbart: Gör slut, flytta, börja om! Men Anna finner sig och anpassar sig efter Kristers behov, vilket bara gör allting värre. De bråkar, han skäller, blir martyr, blir offret och får tröst. Anna säger förlåt, förlåt, förlåt och tappar bara bort sig själv. Mellan scenerna kan man ana att hon bär på ett tungt bagage som indikerar incestuösa övergrepp, men det är aldrig något som blir klart. Däremot blir det helt klart att Anna måste nå den förnedrande botten innan hon kan tänka klart igen.
"Vi" är en obehaglig film. Ett relationsdrama som knyter knut på sig själv utan att spåra ur till att bli en psykologisk thriller där offret griper tag i närmaste kökskniv för att försvara sig. Här finns inget försvar för offret. Det känns hemskt och hopplöst.
Det är ingen perfekt film. Kvaliteten vacklar lite, men i det stora hela är det en film som tränger in under huden, vare sig man vill det eller inte.
Båda två är högstadielärare som träffas genom sitt jobb, blir blixtförälskade, går och gullar i den där körsbärsträdsallén i Stockholm, och flyttar sedermera ihop. Redan från dag ett i den gemensamma lägenheten kommer Kristers kontrollbehov fram. Måste Annas pappa komma och hjälpa till med badkaret? Måste Annas gamla skolböcker stå i lägenheten? Måste Anna gå och dricka lite när hon är törstig?
Som tittare tänker man omedelbart: Gör slut, flytta, börja om! Men Anna finner sig och anpassar sig efter Kristers behov, vilket bara gör allting värre. De bråkar, han skäller, blir martyr, blir offret och får tröst. Anna säger förlåt, förlåt, förlåt och tappar bara bort sig själv. Mellan scenerna kan man ana att hon bär på ett tungt bagage som indikerar incestuösa övergrepp, men det är aldrig något som blir klart. Däremot blir det helt klart att Anna måste nå den förnedrande botten innan hon kan tänka klart igen.
"Vi" är en obehaglig film. Ett relationsdrama som knyter knut på sig själv utan att spåra ur till att bli en psykologisk thriller där offret griper tag i närmaste kökskniv för att försvara sig. Här finns inget försvar för offret. Det känns hemskt och hopplöst.
Det är ingen perfekt film. Kvaliteten vacklar lite, men i det stora hela är det en film som tränger in under huden, vare sig man vill det eller inte.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Mani Maserrat pantsatte sin lägenhet för att göra filmen. Skådespelarna blev så förtjusta i manuset att de jobbade gratis, med en garanti om att få betalt när filmen blev såld.
2. När titeln skrivs med versaler som på omslaget - "VI" - blir det ju även det romerska talet för "sex", vilket förmodligen inte är en slump.
3. I vad som känns som traditionell Skarsgårdsanda visar Gustaf upp hela paketet i många scener i filmen. Nästan så att man får svårt att koncentrera sig på dialogen.
2. När titeln skrivs med versaler som på omslaget - "VI" - blir det ju även det romerska talet för "sex", vilket förmodligen inte är en slump.
3. I vad som känns som traditionell Skarsgårdsanda visar Gustaf upp hela paketet i många scener i filmen. Nästan så att man får svårt att koncentrera sig på dialogen.
ANDERS JAKOBSON (2013-09-28)