Långsamt kannibaldrama
We Are What We Are
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Kanske är det på grund av tidens tempo där vi vill ha allt på en gång och helst i går som gör att jag har lite svårt att sjunka in i långsamma filmer. Ibland fungerar det lysande på en gång om storyn är tillräckligt engagerande och skådespelarna karismatiska. Ibland går det inte lika lätt och det blir en ganska lång startsträcka innan jag känner mig hemma i filmens stil.
Så är det med "We Are What We Are" som puttrar fram i ett långsamt tempo med ett melankoliskt filter över allt. Efter hand blir det en ganska spännande känsla i filmen, men dessvärre håller det inte riktigt hela vägen och upplösningen på filmen blir nästan ett stilbrott som är direkt fånigt och pinsamt. Kunde de inte kommit på något bättre?
Filmen hymlar inte med att det handlar om kannibalism. Det kan man i princip se på omslaget och baksidetexten berättar om "kött på bordet - dock inte samma slags kött som vi köper i mataffären". Familjen Parker lever fattigt, enkelt och för sig själva och fortsätter med uråldriga familjetraditioner som visar sig handla om att överleva på människokött. När mamman i familjen dör får tonårsdöttrarna Rose (Julia Garner) och Iris (Ambyr Childers) överta delar av traditionerna som - underförstått - föräldrarna (Kassie Wesley DePaiva och Bill Sage) haft fullt ansvar för tidigare.
Samtidigt börjar en driftig doktor (Michael Parks) med ett eget personligt bagage intressera sig för familjen. Inte minst efter att dels ha hittat benrester och dels kommit underfund med att mamma Parker dog av en ovanlig Prionsjukdom som kan uppstå på grund av kannibalism. Kan det vara så att Parkers är skyldiga till hans dotters försvinnande ett år tidigare?
Jag får inga varmare känslor för "We Are What We Are". Michael Parks är alltid bra, men filmen är inte lika bra och det idiotiska slutet viftar bort alla positiva åsikter totalt. Det stör mig, och det stör mig också att de som gjort filmen har gjort bra grejer tidigare. Det här var en felträff som missade målet med många meter.
Så är det med "We Are What We Are" som puttrar fram i ett långsamt tempo med ett melankoliskt filter över allt. Efter hand blir det en ganska spännande känsla i filmen, men dessvärre håller det inte riktigt hela vägen och upplösningen på filmen blir nästan ett stilbrott som är direkt fånigt och pinsamt. Kunde de inte kommit på något bättre?
Filmen hymlar inte med att det handlar om kannibalism. Det kan man i princip se på omslaget och baksidetexten berättar om "kött på bordet - dock inte samma slags kött som vi köper i mataffären". Familjen Parker lever fattigt, enkelt och för sig själva och fortsätter med uråldriga familjetraditioner som visar sig handla om att överleva på människokött. När mamman i familjen dör får tonårsdöttrarna Rose (Julia Garner) och Iris (Ambyr Childers) överta delar av traditionerna som - underförstått - föräldrarna (Kassie Wesley DePaiva och Bill Sage) haft fullt ansvar för tidigare.
Samtidigt börjar en driftig doktor (Michael Parks) med ett eget personligt bagage intressera sig för familjen. Inte minst efter att dels ha hittat benrester och dels kommit underfund med att mamma Parker dog av en ovanlig Prionsjukdom som kan uppstå på grund av kannibalism. Kan det vara så att Parkers är skyldiga till hans dotters försvinnande ett år tidigare?
Jag får inga varmare känslor för "We Are What We Are". Michael Parks är alltid bra, men filmen är inte lika bra och det idiotiska slutet viftar bort alla positiva åsikter totalt. Det stör mig, och det stör mig också att de som gjort filmen har gjort bra grejer tidigare. Det här var en felträff som missade målet med många meter.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Detta är en remake på en mexikansk film med samma amerikanska titel från 2010. Även om grundstoryn är den samma har många detaljer förändrats.
2. Filmen är regisserad av Jim Mickle och skriven tillsammans med Nick Damici, det vill säga samma gäng som låg bakom den utmärkta vampyrfilmen "Stake Land". Filmerna delar samma melankoliska känsla, men "Stake Land" är så otroligt mycket bättre.
3. Nick Damici har skrivit en uppföljare, "What We Were" som är planerad till 2014. Då ska den finska regissören Antti-Jussi Annila som gjort den kärva och exemplariska "Sauna" sitta i regissörsstolen.
2. Filmen är regisserad av Jim Mickle och skriven tillsammans med Nick Damici, det vill säga samma gäng som låg bakom den utmärkta vampyrfilmen "Stake Land". Filmerna delar samma melankoliska känsla, men "Stake Land" är så otroligt mycket bättre.
3. Nick Damici har skrivit en uppföljare, "What We Were" som är planerad till 2014. Då ska den finska regissören Antti-Jussi Annila som gjort den kärva och exemplariska "Sauna" sitta i regissörsstolen.
ANDERS JAKOBSON (2013-10-27)