Wallanders sista strid
Wallander 32 - Sorgfågeln
Genre: KriminaldramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Kurt Wallander har gått sin sista strid, löst sitt sista fall. Från och med nu kommer han att ha fullt upp med att komma ihåg vad han gjorde för fem minuter sedan. Men nu ska vi inte gå handlingen i förväg. Den 32:a filmen i serien är även den sista - om man nu inte bestämmer sig för att börja om med en ny skådespelare i rollen som Kurt Wallander. När vi möter Kurt i filmens början är han sliten. Han har problem med att komma ihåg saker och han blir arg när han inte fungerar som han ska. Nu har det även gått så långt att han inte kan dölja det längre. Hans kollegor märker att det är något som inte är som det ska, även om de inte vet att han har Alzheimers.
Kurts sista fall handlar om en kidnappad krögare. För att komma någonstans med fallet tvingas han ta hjälp av Jenny från Malmöpolisen som haft fall där krögarens namn dykt upp tidigare. Men något stämmer inte med henne. Kurt lyckas med hjälp från oväntat håll lösa fallet och det ska visa sig att det går långt in i de egna leden.
Kidnappningshistorien får mer plats än jag vågat hoppas på. Jag trodde filmen skulle fokusera mycket mer på Kurt och hans sjukdom men man lyckas balansera bra mellan filmens handling, Kurts sjukdom och det faktum att detta är slutet. "Sorgfågeln" är en bra avslutning på hela serien även om jag tycker att man fegar ut lite på slutet. Jag ska inte avslöja för mycket men nog tycker jag man kunnat få till slutet bättre. Ett mer permanent och kanske inte så positivt som det vi nu får. Fast jag kan inte påstå att jag är förvånad. Det slutet jag ville ha fanns förmodligen aldrig med i något manus…
Så med andra ord är det tack och adjö och jag hoppas faktiskt att man låter Kurt Wallander vila nu. Visst, man skulle kunna plocka in en annan skådespelare (Krister Henriksson var ju inte den första) och börja om men det skulle kännas konstigt nu efter 32 filmer med samma skådespelare. Så nej, låt det vara slut nu!
Kurts sista fall handlar om en kidnappad krögare. För att komma någonstans med fallet tvingas han ta hjälp av Jenny från Malmöpolisen som haft fall där krögarens namn dykt upp tidigare. Men något stämmer inte med henne. Kurt lyckas med hjälp från oväntat håll lösa fallet och det ska visa sig att det går långt in i de egna leden.
Kidnappningshistorien får mer plats än jag vågat hoppas på. Jag trodde filmen skulle fokusera mycket mer på Kurt och hans sjukdom men man lyckas balansera bra mellan filmens handling, Kurts sjukdom och det faktum att detta är slutet. "Sorgfågeln" är en bra avslutning på hela serien även om jag tycker att man fegar ut lite på slutet. Jag ska inte avslöja för mycket men nog tycker jag man kunnat få till slutet bättre. Ett mer permanent och kanske inte så positivt som det vi nu får. Fast jag kan inte påstå att jag är förvånad. Det slutet jag ville ha fanns förmodligen aldrig med i något manus…
Så med andra ord är det tack och adjö och jag hoppas faktiskt att man låter Kurt Wallander vila nu. Visst, man skulle kunna plocka in en annan skådespelare (Krister Henriksson var ju inte den första) och börja om men det skulle kännas konstigt nu efter 32 filmer med samma skådespelare. Så nej, låt det vara slut nu!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man känner verkligen Kurts frustration. Måste vara en hemsk sits han sitter i.
2. Det var lite för lätt att räkna ut hur det hela skulle sluta.
3. Slutet var som sagt allt för tamt och tillrättalagt.
2. Det var lite för lätt att räkna ut hur det hela skulle sluta.
3. Slutet var som sagt allt för tamt och tillrättalagt.
HANS-ÅKE LILJA (2013-11-01)