En del godbitar bland upprepningarna
Family Guy - Säsong 12
Genre: Animerad, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: FOX, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Första gången jag såg "Family Guy" blev jag så överväldigad att jag direkt köpte de tre första säsongerna från eBay. Det var när serien hade lagts ned efter just tre säsonger. Men som de flesta vet återuppstod serien och har trummat på sedan dess och ger oss år efter år mer av samma.
När jag tittar på mina recensioner av säsong 10 och säsong 11 så har jag egentligen sagt allt jag vill säga om serien. Det är samma formel hela tiden med snabba skämt och cutaways för att pressa in mer skämt. Serien ser snyggare ut nu, stiligare animationer och gott om 3D-animerade inslag som lyfter upp serien från den platta känslan. Just det här med cutaways och att animeringen blivit snyggare är något serien uppmärksammar i ett avsnitt i denna säsong där Brian och Stewie åker tillbaka i tiden till pilotavsnittet i en sorts "Tillbaka till framtiden"-inspirerad historia. Här ser det lite annorlunda ut och karaktärerna står tysta och väntar där det ska vara cutaways. Lite meta och kul.
Annat minnesvärt från säsongen är ett avsnitt där Ricky Gervais gästspelar som en vitsande delfin som flyttar in hos Griffins. Det känns som en karaktär som kan komma tillbaka. En annan story handlar om hur Brian använder sig av skivomslaget till Queens "News of the World" för att skrämma slag på Stewie, en story som ska vara baserad på Seth MacFarlanes egen rädsla för omslaget som barn. Jag håller med - jag upplevde det också som läskigt när jag var liten...
Mot slutet av säsongen kommer ett "Treehouse of Horror"-liknande avsnitt med tre kortare historier varav den första som ger oss en brittisk version av familjen Griffin, där Stewie självklart blir en bonnläpp från Amerikanska södern, fylld av brittiska versioner av klassiska skämt ur seriens liv, bland annat ett slagsmål med en jättelik fasan... Vilket förstås gör att jag bara måste nämna det ännu mer utdragna och episka slagsmålet mellan Peter och den gula kycklingen som är med i säsongens sista avsnitt. Ett återkommande skämt, men som vanligt med "extra allt" denna gång.
Min generella uppfattning är dock den samma som den varit de senaste gångerna: "Family Guy" är inte lika roligt längre, men det finns godbitar bland de 23 avsnitten (som egentligen utgör säsong 10, men i boxvärlden är säsongsindelningarna helt åt skogen...) som gör att det ändå känns värt besväret att se säsongen.
När jag tittar på mina recensioner av säsong 10 och säsong 11 så har jag egentligen sagt allt jag vill säga om serien. Det är samma formel hela tiden med snabba skämt och cutaways för att pressa in mer skämt. Serien ser snyggare ut nu, stiligare animationer och gott om 3D-animerade inslag som lyfter upp serien från den platta känslan. Just det här med cutaways och att animeringen blivit snyggare är något serien uppmärksammar i ett avsnitt i denna säsong där Brian och Stewie åker tillbaka i tiden till pilotavsnittet i en sorts "Tillbaka till framtiden"-inspirerad historia. Här ser det lite annorlunda ut och karaktärerna står tysta och väntar där det ska vara cutaways. Lite meta och kul.
Annat minnesvärt från säsongen är ett avsnitt där Ricky Gervais gästspelar som en vitsande delfin som flyttar in hos Griffins. Det känns som en karaktär som kan komma tillbaka. En annan story handlar om hur Brian använder sig av skivomslaget till Queens "News of the World" för att skrämma slag på Stewie, en story som ska vara baserad på Seth MacFarlanes egen rädsla för omslaget som barn. Jag håller med - jag upplevde det också som läskigt när jag var liten...
Mot slutet av säsongen kommer ett "Treehouse of Horror"-liknande avsnitt med tre kortare historier varav den första som ger oss en brittisk version av familjen Griffin, där Stewie självklart blir en bonnläpp från Amerikanska södern, fylld av brittiska versioner av klassiska skämt ur seriens liv, bland annat ett slagsmål med en jättelik fasan... Vilket förstås gör att jag bara måste nämna det ännu mer utdragna och episka slagsmålet mellan Peter och den gula kycklingen som är med i säsongens sista avsnitt. Ett återkommande skämt, men som vanligt med "extra allt" denna gång.
Min generella uppfattning är dock den samma som den varit de senaste gångerna: "Family Guy" är inte lika roligt längre, men det finns godbitar bland de 23 avsnitten (som egentligen utgör säsong 10, men i boxvärlden är säsongsindelningarna helt åt skogen...) som gör att det ändå känns värt besväret att se säsongen.
EXTRAMATERIALET
Utöver borttagna scener, kommentarspår och några utvalda sekvenser där storyboards och färdig animering jämförs sida-vid-sida med tillhörande kommentarer, finns det tre kortare featuretter.
Den första handlar om avsnittet "Back to the Pilot" som är det avsnitt där seriens pilotavsnitt återbesöks. Kul från en historisk synvinkel i och med att mycket är sig likt, men mycket är även annorlunda. Den andra handlar om Ricky Gervais gästspel som delfinen Billy Finn och bilder från inspelningen kompletteras med bortklippta ljudsnuttar. Det tredje och sista inslaget är med Seth MacFarlanes pappa där han läser tittarbrev och det är enbart oseriöst och rent trams. Inslag av detta slag får mig bara att bli besviken och trött.
Den första handlar om avsnittet "Back to the Pilot" som är det avsnitt där seriens pilotavsnitt återbesöks. Kul från en historisk synvinkel i och med att mycket är sig likt, men mycket är även annorlunda. Den andra handlar om Ricky Gervais gästspel som delfinen Billy Finn och bilder från inspelningen kompletteras med bortklippta ljudsnuttar. Det tredje och sista inslaget är med Seth MacFarlanes pappa där han läser tittarbrev och det är enbart oseriöst och rent trams. Inslag av detta slag får mig bara att bli besviken och trött.
TRE SAKER
1. Enligt baksidetexten sammanfattas säsongen så här: "Peter har ett smärtsamt möte med jättekycklingen och Stewie och Brian reser tillbaka i tiden." Det händer ungefär i varenda säsong...
2. Några av de skådespelare som lånat ut sina röster denna gång är Judy Greer, Ioan Gruffudd, Ryan Reynolds, Patrick Stewart, R. Lee Ermey, Ellen Page, Lucy Davis och Cate Blanchett.
3. Om ni tittar på omslaget ser ni talet 15 i vänstra hörnet och siffra sju i andra. Det är åldersgränserna i Danmark och Norge. I Sverige och Finland är åldersgränserna elva respektive tolv år.
2. Några av de skådespelare som lånat ut sina röster denna gång är Judy Greer, Ioan Gruffudd, Ryan Reynolds, Patrick Stewart, R. Lee Ermey, Ellen Page, Lucy Davis och Cate Blanchett.
3. Om ni tittar på omslaget ser ni talet 15 i vänstra hörnet och siffra sju i andra. Det är åldersgränserna i Danmark och Norge. I Sverige och Finland är åldersgränserna elva respektive tolv år.
ANDERS JAKOBSON (2013-11-21)