Avkoppling för metal-fans
Black Label Society - Unblackened
Genre: MusikFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Playground, 2013
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Sedan debuten 1998 har Black Label Society stått för en förhållandevis lättlyssnad variant av heavy metal. Med lika delar rötter i 90-talets grungevåg och en tyngre, mer skitig, variant av sydstatarrock har man skickligt hittat sin egen röst, ton och stil med hjälp av avancerade melodier som hämtade från den progressiva rockens storheter. Efter bland annat nio studioalbum under olika konstellationer spelade dagens Black Label Society in showen "Unblackened" i mars tidigare i år.
På förhand stämplad som en unplugged-spelning är det lätt att tro att så också blev fallet när man ser upplägget. I en liten intim lokal med musikerna sittande på stolar eller pallar river de av ett pärlband av starka låtar framför en entusiastisk men tämligen lugn publik. Det är dock inte alls frågan om akustiska versioner utan här används såväl elgitarrer som elbasar och elpianon.
Det är lätt att fastna för Black Label Societys melodier och harmonier. Från den inledande "Losin' your mind" med sitt sydstatarsväng till sleazedoftande "Machine gun man" och vidare till rena grungenummer. Det finstämda pianosolot som inleder "In this river" ger Zakk Wylde chansen att visa sin bredd som musiker men det är när han återvänder till sin stol och river av ett närmare sex minuter långt gitarrsolo i inledningen till "Throwin' it all away" som hatten åker av. Det är mäktigt, imponerande och tungt. Black Label Society är Zakk Wyldes skyltfönster och det har kanske aldrig varit tydligare än under den här konserten.
Bilden är knivskarp och när kameran zoomar in syns varenda liten svettdroppe som formas på den hårige frontmannens panna. Trots en stundtals ganska dunkel ljussättning återges både färger och svärta på ett fantastiskt sätt. Däremot är jag inte helt nöjd med mixningen av ljudet i dess DTS HD 5.1-format. Jag har svårt att få en bra balans i ljudbilden och först efter lite mixtrande med min utrustning når jag en bra nivå.
Som konsert betraktat får den dock toppbetyg. Det finns inte ett enda svagt nummer som stör utan bandet tuggar sig igenom låt efter låt med samma glöd, skicklighet och känsla. Fans av Black Label Society får bara inte missa det här och vill man övertyga någon som fortfarande inte förstått tjusningen med det här bandet är det den perfekta inkörsporten. "Unblackened" är ett skinande exempel på hur man förädlar sin egen musik och gör en oumbärlig livekonsert som det bara är att luta sig tillbaka och njuta av.
På förhand stämplad som en unplugged-spelning är det lätt att tro att så också blev fallet när man ser upplägget. I en liten intim lokal med musikerna sittande på stolar eller pallar river de av ett pärlband av starka låtar framför en entusiastisk men tämligen lugn publik. Det är dock inte alls frågan om akustiska versioner utan här används såväl elgitarrer som elbasar och elpianon.
Det är lätt att fastna för Black Label Societys melodier och harmonier. Från den inledande "Losin' your mind" med sitt sydstatarsväng till sleazedoftande "Machine gun man" och vidare till rena grungenummer. Det finstämda pianosolot som inleder "In this river" ger Zakk Wylde chansen att visa sin bredd som musiker men det är när han återvänder till sin stol och river av ett närmare sex minuter långt gitarrsolo i inledningen till "Throwin' it all away" som hatten åker av. Det är mäktigt, imponerande och tungt. Black Label Society är Zakk Wyldes skyltfönster och det har kanske aldrig varit tydligare än under den här konserten.
Bilden är knivskarp och när kameran zoomar in syns varenda liten svettdroppe som formas på den hårige frontmannens panna. Trots en stundtals ganska dunkel ljussättning återges både färger och svärta på ett fantastiskt sätt. Däremot är jag inte helt nöjd med mixningen av ljudet i dess DTS HD 5.1-format. Jag har svårt att få en bra balans i ljudbilden och först efter lite mixtrande med min utrustning når jag en bra nivå.
Som konsert betraktat får den dock toppbetyg. Det finns inte ett enda svagt nummer som stör utan bandet tuggar sig igenom låt efter låt med samma glöd, skicklighet och känsla. Fans av Black Label Society får bara inte missa det här och vill man övertyga någon som fortfarande inte förstått tjusningen med det här bandet är det den perfekta inkörsporten. "Unblackened" är ett skinande exempel på hur man förädlar sin egen musik och gör en oumbärlig livekonsert som det bara är att luta sig tillbaka och njuta av.
EXTRAMATERIALET
Det är visserligen inte helt vanligt med så mycket extramaterial på en live-blu-ray men det som nu erbjuds är inget att hurra för.
Mest intressant för de största fansen är en enkel videoinspelning från ett framträdande Zakk gjorde ensam på ett brittiskt fängelse. Annorlunda men alldeles för långt då det klockar in på knappa timmen. En intervju med densamme är däremot på tok för kort och ger inte mycket matnyttigt alls.
Paketet avrundas med det standardiserade foto-galleriet samt videon till hiten "Losin' your mind".
Mest intressant för de största fansen är en enkel videoinspelning från ett framträdande Zakk gjorde ensam på ett brittiskt fängelse. Annorlunda men alldeles för långt då det klockar in på knappa timmen. En intervju med densamme är däremot på tok för kort och ger inte mycket matnyttigt alls.
Paketet avrundas med det standardiserade foto-galleriet samt videon till hiten "Losin' your mind".
TRE SAKER
1. Originaltiteln är egentligen "Unblackened: Zakk Wylde & Black Label Society Live" vilket ytterligare understryker att det här är Zakk Wyldes band.
2. Bandmedlemmarna ger sken av att vara hämtade från närmaste hårdnackade MC-klubb vilket trots allt står i viss kontrast till den musik de spelar.
3. Även om jag högaktar Zakk Wylde som låtskrivare och musiker är jag mindre förtjust i honom som sångare. Hans sångteknik gör att han tenderar att skippa konsonanter och uttala stora, runda vokaler. I den här konserten drar han det till sin spets vilket gör att det är näst intill omöjligt att höra vad karln sjunger. Som tur då att han spelar som en gud.
2. Bandmedlemmarna ger sken av att vara hämtade från närmaste hårdnackade MC-klubb vilket trots allt står i viss kontrast till den musik de spelar.
3. Även om jag högaktar Zakk Wylde som låtskrivare och musiker är jag mindre förtjust i honom som sångare. Hans sångteknik gör att han tenderar att skippa konsonanter och uttala stora, runda vokaler. I den här konserten drar han det till sin spets vilket gör att det är näst intill omöjligt att höra vad karln sjunger. Som tur då att han spelar som en gud.
THOMAS HELSING (2013-11-30)