Tråkigt så man somnar

Galaxina

Genre: Science fiction
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2013
Ljud: Dolby Digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Jag förstår tanken bakom "Galaxina". Man tar en del "Barbarella", ett par nävar "Stjärnornas Krig" och "Alien", och så gör man en parodi på det - kanske tänker man Mel Brooks. Med en Playboy Playmate i huvudrollen och B-filmsmakaren William Sachs bakom spakarna så drog man igång.

Handlingen, i den mån det finns någon, cirkulerar kring rymdskeppet Infinity med en sedvanligt inkompetent besättning och roboten Galaxina som passar upp. Dessa lallar runt lite i ungefär en timme innan de får i uppdrag att hämta en MacGuffin på en planet. Väl där ådrar sig besättningen whiplashskador, varpå Galaxina får gå till den utomjordiska staden, misstänkt lik vilda västern, och slutföra uppdraget.

Problemet är att det inte är roligt, inte ens med 1980-mått mätt. Budgeten är minimal och specialeffekterna medvetet usla, och det kanske man kan förlåta men skämten skulle refuserats i en program för dagisbarn. Mestadels är det så direkt långtråkigt att jag närapå somnar flera gånger. Jag hade högre förväntningar på filmen, men tyvärr var det bara dåligt.


EXTRAMATERIALET

Ett kort bildspel och trailers för andra filmer.


TRE SAKER

1. Rymdskeppets inre maskineri är tydligt märkt "ASEA" (före detta ABB för den som inte vet) och visas onödigt mycket. Jag har svårt att tro att filmen skulle vara sponsrad, men man vet ju aldrig.

2. Dorothy Stratten som spelar Galaxina mördades av sin man före filmens premiär. Denna händelse gav upphov till filmen "Star 80" från 1983.

3. Öppningsscenerna ger sköna "Det våras för rymden"-vibbar men de klingar snabbt av.


Arkiv
HENRIK ANDERSSON (2013-12-15)