Samma fantastiska blandning som sist
The Big C - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Sony, 2013
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Cathy är tillbaka. Hon är fortfarande sjuk i obotlig cancer men nu vet familjen om det och hon verkar inte längre så konstig som hon gjorde i första säsongen. Och saker och ting börjar faktiskt se ljusare ut. Cathy antas nämligen i en experimentell behandlingsgrupp. Hon och ett gäng andra obotligt sjuka cancerpatienter ska få testa en ny medicin med förhoppningen om att den ska kunna ge dem extra tid. I gruppen finns också Lee som hon till en början får en rätt kall relation med, men som med tiden utvecklas till en stark vänskap.
Cathy och hennes man bor nu ihop och familjen är samlad men det ska visa sig att det är minst lika svårt att vara anhörig till en person med en dödlig sjukdom som för personen som har den dödliga sjukdomen. Alla känner medlidande för hennes son och hennes man kämpar för att täcka sjukhuskostnaderna. Men mitt i allt detta har de ändå tryggheten av att vara en familj.
Precis som i första säsongen lyckas man blanda komedi med drama på ett perfekt sätt, och det behövs. Själva upplägget med en person som lider av en obotlig sjukdom är blytungt och nattsvart och hade man inte lyckats få till en så bra blandning hade nog ingen orkat se serien över huvud taget. Nu fungerar den perfekt och jag gillar den skarpt.
Säsong två är mörkare än den första och även om man blandar upp det med en stor del humor så känns det. Man lider med personerna och framförallt Cathy. Och dessutom har man lyckats får till en säsongsavslutning som jag aldrig förväntat mig. Jag satt bara och gapade när eftertexterna till sista avsnittet rullade. De fick mig att först må riktigt bra för att sen utan förvarning slå undan benen på mig total och jag har svårt att komma på en säsongsavslutning som påverkat mig så mycket som denna, och som dessutom varit så oväntat…
Cathy och hennes man bor nu ihop och familjen är samlad men det ska visa sig att det är minst lika svårt att vara anhörig till en person med en dödlig sjukdom som för personen som har den dödliga sjukdomen. Alla känner medlidande för hennes son och hennes man kämpar för att täcka sjukhuskostnaderna. Men mitt i allt detta har de ändå tryggheten av att vara en familj.
Precis som i första säsongen lyckas man blanda komedi med drama på ett perfekt sätt, och det behövs. Själva upplägget med en person som lider av en obotlig sjukdom är blytungt och nattsvart och hade man inte lyckats få till en så bra blandning hade nog ingen orkat se serien över huvud taget. Nu fungerar den perfekt och jag gillar den skarpt.
Säsong två är mörkare än den första och även om man blandar upp det med en stor del humor så känns det. Man lider med personerna och framförallt Cathy. Och dessutom har man lyckats får till en säsongsavslutning som jag aldrig förväntat mig. Jag satt bara och gapade när eftertexterna till sista avsnittet rullade. De fick mig att först må riktigt bra för att sen utan förvarning slå undan benen på mig total och jag har svårt att komma på en säsongsavslutning som påverkat mig så mycket som denna, och som dessutom varit så oväntat…
EXTRAMATERIALET
Vi får en del borttagna scener och lite klipp som inte kom med för att skådisarna missade sina repliker och liknande. Kanske kunde varit lite mer om själva serien eller det den handlar om…
TRE SAKER
1. Det blir tufft att vänta på säsong 3…
2. Cynthia Nixon från "Sex and the City" har en större roll den här säsongen i och med att hon inleder ett förhållande med Cathys bror.
3. Även den här säsongen har 13 avsnitt på vardera cirka 30 minuter. En lätt och snabbtittad serie med andra ord.
2. Cynthia Nixon från "Sex and the City" har en större roll den här säsongen i och med att hon inleder ett förhållande med Cathys bror.
3. Även den här säsongen har 13 avsnitt på vardera cirka 30 minuter. En lätt och snabbtittad serie med andra ord.
HANS-ÅKE LILJA (2014-01-19)