Stilbildande epos
Shogun
Genre: Drama, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 3 skivor
Bolag: Paramount, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.33:1
2010 firade den smått banbrytande miniserien "Shogun" 30 år. I år är det ett mer lokalt jubileum då det är ganska precis 30 år sedan serien visades på SVT. Då, i januari och februari 1984, var jag drygt sju år gammal och serien satte djupa spår i mig. Det är den enda gången jag fått återkommande, identiska mardrömmar av något jag sett på TV eller bio. Berättelsen om den engelska lotsen John Blackthorne (Richard Chamberlain) som strandsätts i det främmande Japan under 1600-talet är en historia om politiska intriger, maktspel och krocken mellan två främmande kulturer. Men det som drev fram mina mardrömmar som liten var känslan av utsatthet och isolation som kom av Blackthornes fruktlösa försök att komma hem till England igen.
Med löfte om stora rikedomar styr Blackthorne skeppet Erasmus mot Asien och Japan. Efter en storm kraschar skeppet och besättningen vaknar upp som strandsatta fångar i en japansk by. Medan resten av besättningen kallar japanerna för apor och vägrar att försöka anpassa sig gör Blackthorne det motsatta. Trots flera chockartade upplevelser kämpar han sig längre in i den japanska kulturen och samtidigt allt längre upp i hierarkin. Hans tolk och språklärare blir japanskan Mariko (Yoko Shimada) och de både blir snart djupt förälskade i varandra, trots att Mariko redan är gift. En som blir intresserad av Blackthorn är den makthungrande lorden Yoshi Toranaga (Toshiro Mifuné). Han ser engelsmannen som en möjlig joker i spelet om att nå toppen och bli Shogun.
Toshiro Mifuné är alldeles utmärkt som den listige Toranaga. Intervjuer med medverkande under inspelningen har i efterhand avslöjat att ingen vågade gå i närheten av honom efter att han iklätt sig Toranagas kläder på grund av hans grymtande och argsinta minspel. Den hängivenheten lyser igenom under seriens gång då Mifuné intar varje scen med en sådan självklarhet och pondus att man tror att han aldrig spelat något annat. Chamberlain som den känslosvallande men likvärdigt listige Blackthorne är dock en alldeles utmärkt motpol. Jag vet att Chamberlain har sina belackare men i min bok är det här bland det bästa han presterat. Hans samspel och kemi med den portugisiske lotsen Vasco Rodrigues (John Rhys-Davies i sin genombrottsroll) är ett extra glädjeämne under seriens gång.
En av de smartaste sakerna "Shogun" gör är att inte översätta de japanska replikerna. Därmed hamnar publiken i samma situation som Blackthorne - det han inte förstår, förstår heller inte vi. Det är ett briljant drag om än inte helt prickfritt utfört. Ju längre serien går kommer berättarrösten (Orson Welles) in och förklarar vad japanerna säger eller har sagt då det inte har funnits något naturligt sätt att lägga in det som replik hos någon av de engelsktalande karaktärerna. Och trots stora språkförbistringar, där både japanska och engelska skådespelare varit tvungna att lära sig ett nytt språk inför inspelningen, så märker man väldigt lite av det som tittare.
Ljudet är alldeles utmärkt uppdaterat till 5.1 DTS-HD och det lyfter verkligen fram både ljud i omgivningen och Maurice Jarres bombastiska musik. Tyvärr kan man inte säga detsamma om bilden. Formatet är som i originalet 1.33:1 och själva bildkvaliteten är bland det sämre jag noterat. Bakgrunder ser väldigt gryniga ut även på avstånd och det ser verkligen ut som den 30 år gamla TV-produktion som det är. Lite trist med tanke på att hela serien är inspelad på plats i Japan och det finns en hel del snyggt foto att njuta av.
"Shogun" har hyllats som den stora stilbildaren för hur miniserier kunde och skulle göras under 80- och 90-talen. Även om serier som "Rötter" var med och banade väg blev "Shogun" den stora förebilden under ett par årtionden framåt. I dag kan den till vissa detaljer kännas daterad, speciellt i de få actionsekvenser som är med. Men det är fortfarande en spännande berättelse som har förmågan att trollbinda tittaren från första sekunden till den sista.
Med löfte om stora rikedomar styr Blackthorne skeppet Erasmus mot Asien och Japan. Efter en storm kraschar skeppet och besättningen vaknar upp som strandsatta fångar i en japansk by. Medan resten av besättningen kallar japanerna för apor och vägrar att försöka anpassa sig gör Blackthorne det motsatta. Trots flera chockartade upplevelser kämpar han sig längre in i den japanska kulturen och samtidigt allt längre upp i hierarkin. Hans tolk och språklärare blir japanskan Mariko (Yoko Shimada) och de både blir snart djupt förälskade i varandra, trots att Mariko redan är gift. En som blir intresserad av Blackthorn är den makthungrande lorden Yoshi Toranaga (Toshiro Mifuné). Han ser engelsmannen som en möjlig joker i spelet om att nå toppen och bli Shogun.
Toshiro Mifuné är alldeles utmärkt som den listige Toranaga. Intervjuer med medverkande under inspelningen har i efterhand avslöjat att ingen vågade gå i närheten av honom efter att han iklätt sig Toranagas kläder på grund av hans grymtande och argsinta minspel. Den hängivenheten lyser igenom under seriens gång då Mifuné intar varje scen med en sådan självklarhet och pondus att man tror att han aldrig spelat något annat. Chamberlain som den känslosvallande men likvärdigt listige Blackthorne är dock en alldeles utmärkt motpol. Jag vet att Chamberlain har sina belackare men i min bok är det här bland det bästa han presterat. Hans samspel och kemi med den portugisiske lotsen Vasco Rodrigues (John Rhys-Davies i sin genombrottsroll) är ett extra glädjeämne under seriens gång.
En av de smartaste sakerna "Shogun" gör är att inte översätta de japanska replikerna. Därmed hamnar publiken i samma situation som Blackthorne - det han inte förstår, förstår heller inte vi. Det är ett briljant drag om än inte helt prickfritt utfört. Ju längre serien går kommer berättarrösten (Orson Welles) in och förklarar vad japanerna säger eller har sagt då det inte har funnits något naturligt sätt att lägga in det som replik hos någon av de engelsktalande karaktärerna. Och trots stora språkförbistringar, där både japanska och engelska skådespelare varit tvungna att lära sig ett nytt språk inför inspelningen, så märker man väldigt lite av det som tittare.
Ljudet är alldeles utmärkt uppdaterat till 5.1 DTS-HD och det lyfter verkligen fram både ljud i omgivningen och Maurice Jarres bombastiska musik. Tyvärr kan man inte säga detsamma om bilden. Formatet är som i originalet 1.33:1 och själva bildkvaliteten är bland det sämre jag noterat. Bakgrunder ser väldigt gryniga ut även på avstånd och det ser verkligen ut som den 30 år gamla TV-produktion som det är. Lite trist med tanke på att hela serien är inspelad på plats i Japan och det finns en hel del snyggt foto att njuta av.
"Shogun" har hyllats som den stora stilbildaren för hur miniserier kunde och skulle göras under 80- och 90-talen. Även om serier som "Rötter" var med och banade väg blev "Shogun" den stora förebilden under ett par årtionden framåt. I dag kan den till vissa detaljer kännas daterad, speciellt i de få actionsekvenser som är med. Men det är fortfarande en spännande berättelse som har förmågan att trollbinda tittaren från första sekunden till den sista.
EXTRAMATERIALET
Det finns en hel del när man tittar på innehållsförteckningen och allt är utspritt över de tre skivorna. Gemensamt för allt är att det till största del baseras på intervjuer. Här finns alltså inte någon bakomfilm av modernt snitt med berättarröst som avbryts då och då för korta intervjuklipp. Här kommer allting direkt från de som var inblandade. Må hända inte så sexigt men det blir bra mycket intressantare.
Skiva ett är fullmatad med 13 olika dokumentärer som alla tar upp någon aspekt av seriens produktion. Filmerna varierar i längd och tar upp alla viktiga delar från manus och rollbesättning till scenbyggen, specialeffekter och inte minst seriens efterspel och den effekt den hade på det amerikanska samhället.
Skiva två kan sägas handla om japansk kultur och levererar tre stycken dokumentärer med bakgrundsinformation om samurajer, geishor och den speciella téceremoni som förekommer på ett ställe i serien. Dessa är inte heller några långa inslag men väl värda att se för den som fått lite smak för den japanska kulturen.
Skiva tre innehåller kommentarer från regissören Jerry London på sju stycken utvalda scener. Det kan tyckas vara lite men å andra sidan tror jag inte många skulle orka med ett kommentarspår på nio timmar. Jerry har en del intressanta anekdoter och beskrivningar men det finns andra scener jag hellre skulle velat ha kommentarspår på.
Skiva ett är fullmatad med 13 olika dokumentärer som alla tar upp någon aspekt av seriens produktion. Filmerna varierar i längd och tar upp alla viktiga delar från manus och rollbesättning till scenbyggen, specialeffekter och inte minst seriens efterspel och den effekt den hade på det amerikanska samhället.
Skiva två kan sägas handla om japansk kultur och levererar tre stycken dokumentärer med bakgrundsinformation om samurajer, geishor och den speciella téceremoni som förekommer på ett ställe i serien. Dessa är inte heller några långa inslag men väl värda att se för den som fått lite smak för den japanska kulturen.
Skiva tre innehåller kommentarer från regissören Jerry London på sju stycken utvalda scener. Det kan tyckas vara lite men å andra sidan tror jag inte många skulle orka med ett kommentarspår på nio timmar. Jerry har en del intressanta anekdoter och beskrivningar men det finns andra scener jag hellre skulle velat ha kommentarspår på.
TRE SAKER
1. Fox håller på med en nyinspelning av "Shogun". Den nya versionen ser ut att bli en spelfilm istället för miniserie.
2. Richard Chamberlain var inte alls något första-val när det gällde att besätta Blackthorne-rollen. Sean Connery, som också var författaren James Clavells val, fick en förfrågan men tackade nej då han inte gjorde TV. Även Bond-kollegan Roger Moore och Albert Finney var namn man försökte få.
3. Hela produktionen förlades till Japan, något som var unikt för en amerikansk TV-serie. Faktum är att det fortfarande inte är någon som gjort om det.
2. Richard Chamberlain var inte alls något första-val när det gällde att besätta Blackthorne-rollen. Sean Connery, som också var författaren James Clavells val, fick en förfrågan men tackade nej då han inte gjorde TV. Även Bond-kollegan Roger Moore och Albert Finney var namn man försökte få.
3. Hela produktionen förlades till Japan, något som var unikt för en amerikansk TV-serie. Faktum är att det fortfarande inte är någon som gjort om det.
THOMAS HELSING (2014-02-13)