Kuslig mystik i välgjord succéserie
True Detective - Säsong 1
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Det ska sägas direkt att även om "True Detective" kommer att fortsätta i fler säsonger är säsong 1 en isolerad historia med karaktärer som inte återkommer mer. Upplägget liknar med andra ord "American Horror Story" som berättar en specifik historia i en säsong för att berätta en annan i nästa och så vidare.
Det är ett upplägg som man kan känna viss ambivalens till. Å ena sidan gillar man karaktärerna och vill se mer av dem, men å andra sidan är det samtidigt skönt med ett mer miniserieminnande upplägg. Det är inte så ofta det blir så längre utan serier ska dras ut i all evighet med risk för att kvaliteten sviktar. Den risken finns inte under de åtta avsnitt som utgör säsong 1 av "True Detective".
Enklast beskriven handlar säsongen om en 17 år lång jakt på en seriemördare. Den handlar också om två poliser med helt olika liv och kvaliteter som paras ihop utan att egentligen passa ihop. Den handlar även om de mysterier och hemligheter som kan gömma sig ute på vischan i Louisiana.
1995 paras mordutredarna Rust Cohle (Matthew McConaughey) och Marty Hart (Woody Harrelson) ihop. De är varandras totala motsatser. Marty är en troende familjefar som även tror att ett litet äventyr vid sidan av frun (Michelle Monaghan) bara är bra för äktenskapet. Rust är en filosofisk ensamvarg som lever otroligt spartanskt och för noggranna anteckningar i en stor bok han alltid släpar med sig. Mordfallet de får ta hand om är mycket märkligt. En kvinna hittas bunden med hjorthorn på huvudet i en scen som känns rituell eller ockult. Rust är övertygad om att detta inte är mördarens första offer medan Marty är tveksam, men snart stöter de på andra märkligheter som kan peka på att Rust faktiskt har rätt.
Parallellt med detta intervjuas de båda separat 17 år senare av två yngre kollegor. Vi förstår direkt att Martys och Rusts liv gått åt två olika håll. Vi förstår även att de fick fast sin mördare 1995 men att det nu finns goda anledningar att ta upp fallet på nytt. I slutet på det första avsnittet visar kollegorna en bild som visar en ny brottsplats, snarlik med den från 1995.
Så fortsätter serien att skildra jakten på mördaren och varva det med intervjuer. Intressant nog är dåtidens "facit" inte alltid överensstämmande med det som Marty och Rust berättar i nutiden, och deras fall visar sig vara betydligt mer komplicerat, skruvat och sjukt än vad man ursprungligen kan tro. Det är en farlig värld de hamnar i, där de bådas olika egenskaper får utnyttjas till det yttersta.
Förutom att själva grundhistorien är kittlande obehagligt är "True Detectives" första säsong en otroligt snyggt gjord serie med ett vansinnigt stabilt skådespel. Men det är samtidigt ingen enkel serie att ta sig an. Den är pratig och filosofisk och inte överdrivet lätt att förstå hela tiden. Men känslan man får när de åtta avsnitten rullat klart - och dessutom avslutats med en nagelbitande final - är odelat positiv. Man får känslan av att man varit med om något speciellt, kanske inte något unikt men ändå något originellt som fått sin prägel av en väldigt speciellt miljö, otäckt ockulta inslag och en genuint hantverk från alla inblandade.
Det är ett upplägg som man kan känna viss ambivalens till. Å ena sidan gillar man karaktärerna och vill se mer av dem, men å andra sidan är det samtidigt skönt med ett mer miniserieminnande upplägg. Det är inte så ofta det blir så längre utan serier ska dras ut i all evighet med risk för att kvaliteten sviktar. Den risken finns inte under de åtta avsnitt som utgör säsong 1 av "True Detective".
Enklast beskriven handlar säsongen om en 17 år lång jakt på en seriemördare. Den handlar också om två poliser med helt olika liv och kvaliteter som paras ihop utan att egentligen passa ihop. Den handlar även om de mysterier och hemligheter som kan gömma sig ute på vischan i Louisiana.
1995 paras mordutredarna Rust Cohle (Matthew McConaughey) och Marty Hart (Woody Harrelson) ihop. De är varandras totala motsatser. Marty är en troende familjefar som även tror att ett litet äventyr vid sidan av frun (Michelle Monaghan) bara är bra för äktenskapet. Rust är en filosofisk ensamvarg som lever otroligt spartanskt och för noggranna anteckningar i en stor bok han alltid släpar med sig. Mordfallet de får ta hand om är mycket märkligt. En kvinna hittas bunden med hjorthorn på huvudet i en scen som känns rituell eller ockult. Rust är övertygad om att detta inte är mördarens första offer medan Marty är tveksam, men snart stöter de på andra märkligheter som kan peka på att Rust faktiskt har rätt.
Parallellt med detta intervjuas de båda separat 17 år senare av två yngre kollegor. Vi förstår direkt att Martys och Rusts liv gått åt två olika håll. Vi förstår även att de fick fast sin mördare 1995 men att det nu finns goda anledningar att ta upp fallet på nytt. I slutet på det första avsnittet visar kollegorna en bild som visar en ny brottsplats, snarlik med den från 1995.
Så fortsätter serien att skildra jakten på mördaren och varva det med intervjuer. Intressant nog är dåtidens "facit" inte alltid överensstämmande med det som Marty och Rust berättar i nutiden, och deras fall visar sig vara betydligt mer komplicerat, skruvat och sjukt än vad man ursprungligen kan tro. Det är en farlig värld de hamnar i, där de bådas olika egenskaper får utnyttjas till det yttersta.
Förutom att själva grundhistorien är kittlande obehagligt är "True Detectives" första säsong en otroligt snyggt gjord serie med ett vansinnigt stabilt skådespel. Men det är samtidigt ingen enkel serie att ta sig an. Den är pratig och filosofisk och inte överdrivet lätt att förstå hela tiden. Men känslan man får när de åtta avsnitten rullat klart - och dessutom avslutats med en nagelbitande final - är odelat positiv. Man får känslan av att man varit med om något speciellt, kanske inte något unikt men ändå något originellt som fått sin prägel av en väldigt speciellt miljö, otäckt ockulta inslag och en genuint hantverk från alla inblandade.
EXTRAMATERIALET
Varje avsnitt kompletteras med en ungefär fem minuter lång featurette ("Inside the episode") där manusförfattaren Nic Pizzolatto och regissören Cary Fukunaga berättar om teman och tankar i det aktuella avsnittet. Ett bra och kort komplement.
Det finns även kommentarspår till några utvalda avsnitt och bokstavligt talat ett par borttagna scener, där en ena av dem är ett nästan fyra minuter långt montage av miljöbilder som faktiskt fungerar som en liten kortfilm eller musikvideo så som det är.
En kvartslång making of hastar igenom seriens story, karaktärer och så vidare, men ger ändå en bra blick av det hela även om det kanske finns delar och detaljer man som tittare skulle vilja veta lite mer om.
Matthew McConaughey och Woody Harrelson analyserar sedan sina karaktärer och minns inspelningen under några specifika scener, vilket är ganska snuttartat men småtrevligt att titta på.
Extramaterialet avslutas med ett samtal mellan Pizzolatto och musikern T Bone Burnett som analyserar både storyn och musiken och hur de samspelade. Intressant att ta del av.
Det finns även kommentarspår till några utvalda avsnitt och bokstavligt talat ett par borttagna scener, där en ena av dem är ett nästan fyra minuter långt montage av miljöbilder som faktiskt fungerar som en liten kortfilm eller musikvideo så som det är.
En kvartslång making of hastar igenom seriens story, karaktärer och så vidare, men ger ändå en bra blick av det hela även om det kanske finns delar och detaljer man som tittare skulle vilja veta lite mer om.
Matthew McConaughey och Woody Harrelson analyserar sedan sina karaktärer och minns inspelningen under några specifika scener, vilket är ganska snuttartat men småtrevligt att titta på.
Extramaterialet avslutas med ett samtal mellan Pizzolatto och musikern T Bone Burnett som analyserar både storyn och musiken och hur de samspelade. Intressant att ta del av.
TRE SAKER
1. Enligt rykten blev Nic Pizzolatto och Cary Fukunaga ovänner nästan omgående och slutresultatet är en kompromiss av deras olika visioner över hur serien skulle berättas. Detta rykte stärks en smula av att de aldrig intervjuas ihop bland extramaterialet. Pizzolatto är seriens "showrunner" och lär vara kvar i framtiden, medan Fukunaga har mängder av andra uppdrag planerade och kommer troligtvis inte vara med i nästa omgång.
2. Apropå säsong 2 har det pratats om att det eventuellt skulle vara kvinnliga poliser i huvudrollerna i den. Å andra sidan har det även pratats om att Brad Pitt ska kliva in i en av huvudrollerna.
3. Seriens vinjettmusik är låten "Far From Any Road" av The Handsome Family. Låten är inte skriven för serien utan är plockad från ett album från 2003, men den passar väldigt bra in i seriens tema och känsla. Dessutom är själva vinjetten grymt snygg och stämningssättande även den.
2. Apropå säsong 2 har det pratats om att det eventuellt skulle vara kvinnliga poliser i huvudrollerna i den. Å andra sidan har det även pratats om att Brad Pitt ska kliva in i en av huvudrollerna.
3. Seriens vinjettmusik är låten "Far From Any Road" av The Handsome Family. Låten är inte skriven för serien utan är plockad från ett album från 2003, men den passar väldigt bra in i seriens tema och känsla. Dessutom är själva vinjetten grymt snygg och stämningssättande även den.
ANDERS JAKOBSON (2014-06-13)