Omgång sex är tveklöst sämst hittills
Californication - Säsong 6
Genre: Dramakomedi, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 3 skivor
Bolag: Paramount, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Förra säsongen kändes som den svagaste hittills, men krossas av omgång sex som är den tveklöst sämsta säsongen av "Californication". Det är ingen vidare bra kurva för de fyra första säsongerna har underhållit på sitt eget speciella vis, men nu är serien uppenbart i en svacka.
Säsongerna brukar nästan alltid innehålla en karaktär som är extra skruvad men här har man tryckt in så många skruvade karaktärer att det bara blir löjligt. I stället för att roas av någons knäpphet sitter man nu mest och irriterar sig på figurer som bara känns överdrivna och inte alls trovärdiga. Vad hände med skärpan i manusarbetet?
Till seriens fördel är själva grundhistorien i omgången ny, precis som alltid. Hank Moody (David Duchovney) lyckas alltid hamna i en ny "värld" till varje säsong och så även denna gång. Det ganska drastiska slutet på säsong 5 slätas över i det första avsnittet och har sedan ingen påverkan på resten av säsongen, med undantag för att Hank super ned sig så duktigt att hans familj och vänner tvingar in honom på rehab. Här träffar han Faith (Maggie Grace), en "groupie" (eller inspirerande musa, enligt henne själv (Hej, "Almost Famous")), som till en början tycker att Hank är ett praktarsel mycket på grund av att han är just det. Men Faith blir en väg in i rockbranschen för Hank.
En annan går via rockstjärnan Atticus Fetch (Tim Minchin) som vill rädda sin svajande karriär genom att göra en rockopera baserad på Hanks första bok. Sämsta idén någonsin, tycker Hank, men stannar ändå kvar i Atticus och Faiths sällskap. Hans agent Charlie Runkle (Evan Handler) blir så småningom Atticus nya manager efter att han återigen fått sparken sedan han spelat gay för att få representera en stor filmstjärna. Charlie har som alltid sina egna problem, mest kring ex-frun Marcia (Pamela Adlon) som blivit kompis med en manshatande feminist (Maggie Wheeler) som ställer till det för Charlie och Marcias andra ex-man Stu Beggs (Stephen Tobolowsky).
Hanks komplicerade relation till sin egen ex-fru Karen (Natascha McElhone) och dottern Becca (Madeleine Martin) som brukar vara det genomgående temat i serien, känns avsevärt nedtonat i omgången. Hank har förstås problem med Becca som hoppar av skolan, träffar tveksamt folk och utforskar dekadent leverne, för att slutligen landa i en önskan om att bli författare precis som sin far, vilket leder till att Hank får det otacksamma uppdraget att läsa hennes manus och tyvärr tala om att det inte duger.
Säsongen slutar inte med någon direkt rafflande cliffhanger, utan rundar mer av det här äventyret för att inleda ett nytt i omgång sju. För första gången någonsin har jag en önskan om att den säsongen borde bli den sista, om inte kvaliteten vänder på något magiskt sätt. För så dålig som den här omgången var - i sitt sammanhang - vill jag inte att "Californication" ska vara.
Säsongerna brukar nästan alltid innehålla en karaktär som är extra skruvad men här har man tryckt in så många skruvade karaktärer att det bara blir löjligt. I stället för att roas av någons knäpphet sitter man nu mest och irriterar sig på figurer som bara känns överdrivna och inte alls trovärdiga. Vad hände med skärpan i manusarbetet?
Till seriens fördel är själva grundhistorien i omgången ny, precis som alltid. Hank Moody (David Duchovney) lyckas alltid hamna i en ny "värld" till varje säsong och så även denna gång. Det ganska drastiska slutet på säsong 5 slätas över i det första avsnittet och har sedan ingen påverkan på resten av säsongen, med undantag för att Hank super ned sig så duktigt att hans familj och vänner tvingar in honom på rehab. Här träffar han Faith (Maggie Grace), en "groupie" (eller inspirerande musa, enligt henne själv (Hej, "Almost Famous")), som till en början tycker att Hank är ett praktarsel mycket på grund av att han är just det. Men Faith blir en väg in i rockbranschen för Hank.
En annan går via rockstjärnan Atticus Fetch (Tim Minchin) som vill rädda sin svajande karriär genom att göra en rockopera baserad på Hanks första bok. Sämsta idén någonsin, tycker Hank, men stannar ändå kvar i Atticus och Faiths sällskap. Hans agent Charlie Runkle (Evan Handler) blir så småningom Atticus nya manager efter att han återigen fått sparken sedan han spelat gay för att få representera en stor filmstjärna. Charlie har som alltid sina egna problem, mest kring ex-frun Marcia (Pamela Adlon) som blivit kompis med en manshatande feminist (Maggie Wheeler) som ställer till det för Charlie och Marcias andra ex-man Stu Beggs (Stephen Tobolowsky).
Hanks komplicerade relation till sin egen ex-fru Karen (Natascha McElhone) och dottern Becca (Madeleine Martin) som brukar vara det genomgående temat i serien, känns avsevärt nedtonat i omgången. Hank har förstås problem med Becca som hoppar av skolan, träffar tveksamt folk och utforskar dekadent leverne, för att slutligen landa i en önskan om att bli författare precis som sin far, vilket leder till att Hank får det otacksamma uppdraget att läsa hennes manus och tyvärr tala om att det inte duger.
Säsongen slutar inte med någon direkt rafflande cliffhanger, utan rundar mer av det här äventyret för att inleda ett nytt i omgång sju. För första gången någonsin har jag en önskan om att den säsongen borde bli den sista, om inte kvaliteten vänder på något magiskt sätt. För så dålig som den här omgången var - i sitt sammanhang - vill jag inte att "Californication" ska vara.
EXTRAMATERIALET
Enbart kommentarspår till några utvalda avsnitt. Även bland extramaterialet känns det som man tappat geisten.
TRE SAKER
1. Åter igen kan man höra en låt av svenska The Soundtrack of Our Lives i ett avsnitt. I det stora hela är det ganska spännande musikval i serien, ofta covers som presenterar låtar i ett nytt format.
2. Några karaktärer från tidigare säsonger dyker upp igen i kortare gästspel, som de två galningarna Eddie Nero (Rob Lowe) och Richard Bates (Jason Beghe).
3. Jorge Garcia (Hurley i "Lost") dyker upp som en langare, vilket gör hans scener ihop med Maggie Grace lite lätt surrealistiska. Men inte lika mycket som hans scener med Evan Handler i och med att den senare spelade ett av Hurleys hjärnspöken i "Lost".
2. Några karaktärer från tidigare säsonger dyker upp igen i kortare gästspel, som de två galningarna Eddie Nero (Rob Lowe) och Richard Bates (Jason Beghe).
3. Jorge Garcia (Hurley i "Lost") dyker upp som en langare, vilket gör hans scener ihop med Maggie Grace lite lätt surrealistiska. Men inte lika mycket som hans scener med Evan Handler i och med att den senare spelade ett av Hurleys hjärnspöken i "Lost".
ANDERS JAKOBSON (2014-06-06)