Spännande och okänd sci-fi-film
Europa Report
Genre: Science fictionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Michael Nyqvist fortsätter att utforska sin karriär utanför Sveriges gränser även om just "Europa Report" inte gjort speciellt mycket väsen av sig. Jag visste i alla fall inte om att han hade gjort rollen, men i och med att det faktiskt är en riktigt bra film ser jag det som en trevlig överraskning.
Filmen är en sci-fi-historia satt i en framtid som kanske inte ligger så långt bort, men det sägs aldrig i klarspråk när filmen utspelar sig. En grupp specialinplockade forskare ska resa ut i rymden och åka längre än människan gjort tidigare. Betydligt längre, för målet är Jupiters måne Europa där man sett tecken på att det finns vatten. Och där det finns vatten brukar det finnas liv.
Resan är väldigt lång. Nästan två år ska de färdas i en farkost som innehåller de mest nödvändiga bekvämligheterna. Resan har ett stort allmänintresse och fasta kameror filmar allt som händer och skickar tillbaka till jorden. Men en bit in i resan tappar jorden kontakten med farkosten och allt som kommer tillbaka är en svart ström. Ombord fångar kamerorna dock fortfarande allt som händer och lagrar bilderna.
Långt senare hittas bilderna och världen får veta vad som hände efter att kontakten bröts. Filmen berättas alltså som en found footage-film med en omslutande dokumentär inramning där folket bakom uppdraget berättar om meningen med det och vad som hände under resans gång. För att krångla till det lite får vi inte riktigt se allt från farkostens kameror i kronologisk ordning, vilket alltså betyder att vi får vetskap om att något har hänt men först långt senare faktiskt se vad som hände. Det gör att man får en sorts ivrig känsla av att man vill veta mer och se mer hela tiden, vilket samtidigt gör att man ganska snabbt engagerar sig i historien.
Forskningsteamet spelas förutom Nykvist av Daniel Wu, Sharlto Copley, Christian Camargo, Karolina Wydra och Anamaria Marinca. En del av dessa känner man igen sedan tidigare, men många är ganska okända. Alla är dessutom från olika delar av världen, vilket överensstämmer med deras karaktärer. Skådespelarna är stabila även om storyn inte riktigt rymmer någon karaktärsutveckling, men i det stora hela känns de trovärdiga och naturliga i rollerna. Specialeffekterna är få men bra, där det mest framträdande är en ständig känsla av gravitation och en ganska märklig miljö.
Den kvarvarande känslan är att filmen känns verklig. Historien kunde ha ballat ur och blivit någon svag "Alien"-kopia eller meningslös rymdmonstersörja. Så blir det inte och i stället blir det en spännande sci-fi-film som överraskar i sin enkelhet.
Filmen är en sci-fi-historia satt i en framtid som kanske inte ligger så långt bort, men det sägs aldrig i klarspråk när filmen utspelar sig. En grupp specialinplockade forskare ska resa ut i rymden och åka längre än människan gjort tidigare. Betydligt längre, för målet är Jupiters måne Europa där man sett tecken på att det finns vatten. Och där det finns vatten brukar det finnas liv.
Resan är väldigt lång. Nästan två år ska de färdas i en farkost som innehåller de mest nödvändiga bekvämligheterna. Resan har ett stort allmänintresse och fasta kameror filmar allt som händer och skickar tillbaka till jorden. Men en bit in i resan tappar jorden kontakten med farkosten och allt som kommer tillbaka är en svart ström. Ombord fångar kamerorna dock fortfarande allt som händer och lagrar bilderna.
Långt senare hittas bilderna och världen får veta vad som hände efter att kontakten bröts. Filmen berättas alltså som en found footage-film med en omslutande dokumentär inramning där folket bakom uppdraget berättar om meningen med det och vad som hände under resans gång. För att krångla till det lite får vi inte riktigt se allt från farkostens kameror i kronologisk ordning, vilket alltså betyder att vi får vetskap om att något har hänt men först långt senare faktiskt se vad som hände. Det gör att man får en sorts ivrig känsla av att man vill veta mer och se mer hela tiden, vilket samtidigt gör att man ganska snabbt engagerar sig i historien.
Forskningsteamet spelas förutom Nykvist av Daniel Wu, Sharlto Copley, Christian Camargo, Karolina Wydra och Anamaria Marinca. En del av dessa känner man igen sedan tidigare, men många är ganska okända. Alla är dessutom från olika delar av världen, vilket överensstämmer med deras karaktärer. Skådespelarna är stabila även om storyn inte riktigt rymmer någon karaktärsutveckling, men i det stora hela känns de trovärdiga och naturliga i rollerna. Specialeffekterna är få men bra, där det mest framträdande är en ständig känsla av gravitation och en ganska märklig miljö.
Den kvarvarande känslan är att filmen känns verklig. Historien kunde ha ballat ur och blivit någon svag "Alien"-kopia eller meningslös rymdmonstersörja. Så blir det inte och i stället blir det en spännande sci-fi-film som överraskar i sin enkelhet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Att Michael Nyqvist pryder framsidan på den svenska utgåvan är klassisk marknadsföring, men i ärlighetens namn har han en lika stor roll som vilken annan skådespelare i filmen, kanske till och med lite större än vissa andra.
2. Självklart spelar han förstås en ryss. Det verkar vara lite av ett öde som drabbat honom, och även andra svenskar som till exempel Peter Stormare.
3. Nog är det lite roligt att båda huvudpersonerna från "Millennium"-trilogin nu varit med i två internationella rymdhistorier. Även om det finns en minimal likhet med Noomi Rapace "Prometheus" (lång, lång resa ut i rymden för att leta efter utomjordiskt liv), så liknar filmerna verkligen inte varandra.
2. Självklart spelar han förstås en ryss. Det verkar vara lite av ett öde som drabbat honom, och även andra svenskar som till exempel Peter Stormare.
3. Nog är det lite roligt att båda huvudpersonerna från "Millennium"-trilogin nu varit med i två internationella rymdhistorier. Även om det finns en minimal likhet med Noomi Rapace "Prometheus" (lång, lång resa ut i rymden för att leta efter utomjordiskt liv), så liknar filmerna verkligen inte varandra.
ANDERS JAKOBSON (2014-05-20)