Kulturkrockens återkomst
Lilyhammer - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Steven Van Zandt är tillbaka i "Lilyhammer" som den amerikanske gangstern Frank Tagliano som flyttade till Lillehammer för att komma undan maffian. Han har nu hunnit etablera sig, fått tvillingbarn (en dotter och en son) samt separerat från deras mamma. Han driver sin nattklubb och försöker göra smarta affärer där han kommer åt. Den här säsongen är han inblandad i både renskötsel och en flyktingförläggning.
Precis som i första säsongen blandar man hejvilt med amerikanskt våld, norska lusekoftor och en hel del humor. Serien står och väger mellan att vara seriös och en komedi, men personligen tycker jag att den seriösa delen vinner, men inte med mycket. Frank blir många gånger rolig bara han visar sig eller när han försöker muta folk. Men sen i nästa sekund hotar han och ibland även dödar han folk.
Något som skiljer säsong två lite från säsong ett är att det den här gången är mer fristående avsnitt som vi får se. Allt hänger naturligtvis ihop men det är en hel del saker och händelser som påbörjas och avslutas i ett och samma avsnitt. Något som dock är helt okej. Fokus för säsongen ligger på den flyktingförläggning som Frank blir delaktig i och det faktum att någon är på väg att avslöja hans riktiga identitet.
Trots att det redan bestämts att det blir en tredje säsong så slutar den andra på ett rätt tillfredställande sätt som, om det inte hade blivit en tredje, mycket väl kunnat bli ett bra avslut på serien. Steven Van Zandt är perfekt som Frank. Han är den urtypiske amerikanske gangstern och känns (på ett bra sätt) helt malplacerad i Lillehammer. Även Marian Saastad Ottesen (Sigrid), Trond Fausa Aurvaag (Torgeir) och Steinar Sagen (Roar) gör riktigt bra insatser i serien och även om det ibland blir lite överspelat den här säsongen så är serien ändå väldigt bra!
Precis som i första säsongen blandar man hejvilt med amerikanskt våld, norska lusekoftor och en hel del humor. Serien står och väger mellan att vara seriös och en komedi, men personligen tycker jag att den seriösa delen vinner, men inte med mycket. Frank blir många gånger rolig bara han visar sig eller när han försöker muta folk. Men sen i nästa sekund hotar han och ibland även dödar han folk.
Något som skiljer säsong två lite från säsong ett är att det den här gången är mer fristående avsnitt som vi får se. Allt hänger naturligtvis ihop men det är en hel del saker och händelser som påbörjas och avslutas i ett och samma avsnitt. Något som dock är helt okej. Fokus för säsongen ligger på den flyktingförläggning som Frank blir delaktig i och det faktum att någon är på väg att avslöja hans riktiga identitet.
Trots att det redan bestämts att det blir en tredje säsong så slutar den andra på ett rätt tillfredställande sätt som, om det inte hade blivit en tredje, mycket väl kunnat bli ett bra avslut på serien. Steven Van Zandt är perfekt som Frank. Han är den urtypiske amerikanske gangstern och känns (på ett bra sätt) helt malplacerad i Lillehammer. Även Marian Saastad Ottesen (Sigrid), Trond Fausa Aurvaag (Torgeir) och Steinar Sagen (Roar) gör riktigt bra insatser i serien och även om det ibland blir lite överspelat den här säsongen så är serien ändå väldigt bra!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Van Zandts gamle "Sopranos"-kollega Tony Sirico dyker upp som Franks bror.
2. Den gamle flickvännen Angelina som Frank träffar i New York spelas av Maureen Van Zandt som är Stevens fru.
3. Johannes Brost dyker upp i några avsnitt som Torgeir och Roars mammas nya kille.
2. Den gamle flickvännen Angelina som Frank träffar i New York spelas av Maureen Van Zandt som är Stevens fru.
3. Johannes Brost dyker upp i några avsnitt som Torgeir och Roars mammas nya kille.
HANS-ÅKE LILJA (2014-05-26)