Franco tolkar Faulkner
As I Lay Dying
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
När jag börjar se "As I Lay Dying" i regi av James Franco, efter manus av James Franco och med James Franco i huvudrollen får jag snabbt en allergisk reaktion. Det känns onödigt pretentiöst med flummiga repliker och häftigt användande av splitscreen så man inte riktigt vet var man ska titta. Jag känner efter tio minuter att det kommer att bli en pärs att ta sig igenom filmen.
Men så vänder det och jag börjar bli allt mer engagerad i historien där en smått brokig familj forslar den nyligen avlidna mamman (Beth Grant) genom söderns omväxlande landskap för att uppfylla hennes önskan om att bli begravd i Jackson. Syskonen Darl (Franco), Cash (Jim Parrack), Dewey Dell (Ahna O'Reilly), Jewel (Logan Marshall-Green), Vardaman (Brady Permenter) och deras far Anse (Tim Blake Nelson) lär sig något under den stundom absurda och dramatiska resan. Eller kanske är det snarare så att syskonen lär sig något om sin far?
När jag sett klart filmen och ändå blivit lite kompis med den läser jag på om romanen med samma namn den är baserad på, skriven av William Faulkner 1930 (utgiven på svenska som "Medan jag låg och dog"). Då boken beskrivs som en roman med inre monologer från femton olika karaktärer i 59 kapitel av varierande längd, känns det som en hel del bitar faller på plats. Det som jag kände som ett pretentiöst försök att göra en udda film, går i stället helt i förlagans anda. Men nu har jag inte läst den och kan inte avgöra hur väl Franco adapterat den.
Filmen är okej. Det finns gott om saker jag irriterar mig på i den, vilket aldrig är ett bra underlag för helhetsbetyget, men samtidigt känner jag mig rätt så tillfreds när den är över. Faulkner fick till något när han skrev romanen under fyra timmar per dag i sex veckors tid utan att ändra ett ord och det märks av i filmen.
Men så vänder det och jag börjar bli allt mer engagerad i historien där en smått brokig familj forslar den nyligen avlidna mamman (Beth Grant) genom söderns omväxlande landskap för att uppfylla hennes önskan om att bli begravd i Jackson. Syskonen Darl (Franco), Cash (Jim Parrack), Dewey Dell (Ahna O'Reilly), Jewel (Logan Marshall-Green), Vardaman (Brady Permenter) och deras far Anse (Tim Blake Nelson) lär sig något under den stundom absurda och dramatiska resan. Eller kanske är det snarare så att syskonen lär sig något om sin far?
När jag sett klart filmen och ändå blivit lite kompis med den läser jag på om romanen med samma namn den är baserad på, skriven av William Faulkner 1930 (utgiven på svenska som "Medan jag låg och dog"). Då boken beskrivs som en roman med inre monologer från femton olika karaktärer i 59 kapitel av varierande längd, känns det som en hel del bitar faller på plats. Det som jag kände som ett pretentiöst försök att göra en udda film, går i stället helt i förlagans anda. Men nu har jag inte läst den och kan inte avgöra hur väl Franco adapterat den.
Filmen är okej. Det finns gott om saker jag irriterar mig på i den, vilket aldrig är ett bra underlag för helhetsbetyget, men samtidigt känner jag mig rätt så tillfreds när den är över. Faulkner fick till något när han skrev romanen under fyra timmar per dag i sex veckors tid utan att ändra ett ord och det märks av i filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Danny McBride gör en biroll och känns totalt fel i sammanhanget. Jag kan inte se honom som något annat än en komiker, och därför känns hans insats lika trovärdig som när valfritt humorgäng gör en parodi på ett tyngre drama. McBrides roll är dessutom så pass liten att jag verkligen inte kan förstå varför hans namn står på omslaget, speciellt inte på bekostnad av Logan Marshall-Green som gör en mycket minnesvärd insats.
2. Tim Blake Nelson kan verkligen fula till sig. Här är han tandlös och dumgapande hela tiden och sluddrar fram sina repliker på en så tjock dialekt att man är väldigt glad för att det finns undertexter.
3. Filmen skulle gått upp på amerikanska biografer, men biosatsningen drogs tillbaka i sista sekunden. Premiären blev i stället på iTunes.
2. Tim Blake Nelson kan verkligen fula till sig. Här är han tandlös och dumgapande hela tiden och sluddrar fram sina repliker på en så tjock dialekt att man är väldigt glad för att det finns undertexter.
3. Filmen skulle gått upp på amerikanska biografer, men biosatsningen drogs tillbaka i sista sekunden. Premiären blev i stället på iTunes.
ANDERS JAKOBSON (2014-05-27)