En vecka i folkmusikerns liv
Inside Llewyn Davis
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Grunden till filmen är enligt extramaterialet en del av öppningsscenen där en folkmusiker i 60-talets New York får på käften av en okänd man i gränden bakom en klubb. Det var en idé bröderna Coen bollade mellan varandra och det räckte tydligen. Krasst sett skulle Ethan och Joel Coen kunna spåna fram vilken banal eller skruvad idé som helst och jag skulle längta efter att få se den omvandlad till en film. De där bröderna gör få fel och med "Inside Llewyn Davis" har de gjort ytterligare en bra film.
Det är kanske inte någon av deras bästa, men det är en historia av traditionellt Coensnitt, där en person är med om en rad märkliga händelser och där samma person kanske inte fångas i den lyckligaste delen av livet. Som brukligt är det en hel del humor i dramat utan att det blir en komedi och som alltid har bröderna fått ut det bästa av sina skådespelare.
Speciellt mycket får de ut av Oscar Isaac som spelar titelns Llewyn Davis. Han är en folkmusiker som hankar sig fram på existensminimum och utan en fast plats i livet. Bokstavligen talat - han lånar soffor hos de av hans vänner som inte är förbannade på honom, och ibland även hos de som är det. Som när han flyttar in hos paret Jean (Carey Mulligan) och Jim (Justin Timberlake). Jean är tvärförbannad på honom då hon väntar ett barn som kanske kan vara Llewyns. Jim är lyckligt ovetande. Denna gång har Llewyn med sig en katt som han fått med sig av misstag från sin förra sovplats, och katter gör som alla vet precis som de själva vill.
Egentligen finns det ingen konkret handling i filmen, men den där katten är viktig. Vi är med vid Llewyns sida under en vecka och får lära oss om ödet som drabbade hans förra partner, vara med vid en låtinspelning, följa med på en märklig roadtrip och ta del av Llewyns tvivel och tankar kring sin egen karriär. Hur länge ska han hålla på som han gör och vad ska han göra i stället?
Det är givetvis mycket musik i filmen. Filmens inledning sätter anslaget och Oscar Isaac sjunger och spelar bra och trovärdigt. Folkmusiken från den här tiden är behaglig och bekant. Llewyn skämtar från scenen "You've probably heard that one before, but what the hell - if it was never new, and it never gets old, then it's a folk song" och det är den bekanta känslan i musiken som gör den bra. Dessutom återspeglas den berättartekniska delen av en folktext i hur filmen berättas, speciellt i hur allting återkopplas till inledningsscenen där Llewyn får på nöten.
Jag gillar filmen. Jag gillar musiken, jag gillar skådespelarinsatserna och jag gillar Coenkänslan. En liten pärla, speciellt för de som är musikintresserade.
Det är kanske inte någon av deras bästa, men det är en historia av traditionellt Coensnitt, där en person är med om en rad märkliga händelser och där samma person kanske inte fångas i den lyckligaste delen av livet. Som brukligt är det en hel del humor i dramat utan att det blir en komedi och som alltid har bröderna fått ut det bästa av sina skådespelare.
Speciellt mycket får de ut av Oscar Isaac som spelar titelns Llewyn Davis. Han är en folkmusiker som hankar sig fram på existensminimum och utan en fast plats i livet. Bokstavligen talat - han lånar soffor hos de av hans vänner som inte är förbannade på honom, och ibland även hos de som är det. Som när han flyttar in hos paret Jean (Carey Mulligan) och Jim (Justin Timberlake). Jean är tvärförbannad på honom då hon väntar ett barn som kanske kan vara Llewyns. Jim är lyckligt ovetande. Denna gång har Llewyn med sig en katt som han fått med sig av misstag från sin förra sovplats, och katter gör som alla vet precis som de själva vill.
Egentligen finns det ingen konkret handling i filmen, men den där katten är viktig. Vi är med vid Llewyns sida under en vecka och får lära oss om ödet som drabbade hans förra partner, vara med vid en låtinspelning, följa med på en märklig roadtrip och ta del av Llewyns tvivel och tankar kring sin egen karriär. Hur länge ska han hålla på som han gör och vad ska han göra i stället?
Det är givetvis mycket musik i filmen. Filmens inledning sätter anslaget och Oscar Isaac sjunger och spelar bra och trovärdigt. Folkmusiken från den här tiden är behaglig och bekant. Llewyn skämtar från scenen "You've probably heard that one before, but what the hell - if it was never new, and it never gets old, then it's a folk song" och det är den bekanta känslan i musiken som gör den bra. Dessutom återspeglas den berättartekniska delen av en folktext i hur filmen berättas, speciellt i hur allting återkopplas till inledningsscenen där Llewyn får på nöten.
Jag gillar filmen. Jag gillar musiken, jag gillar skådespelarinsatserna och jag gillar Coenkänslan. En liten pärla, speciellt för de som är musikintresserade.
EXTRAMATERIALET
En nästan trekvartslång bakomfilm ger ett utmärkt komplement till filmen där det mesta tas upp. Coen-bröderna figurerar flitigt, vilket inte alltid hör till vanligheterna, och de och alla andra i filmen ger sin bild av storyn, karaktärerna, musiken, inspelningen och filmens utseende. Det är mycket fokus på musiken, av förklarliga skäl, som T Bone Burnett varit chef över med Marcus Mumford (Mumford & Sons) som bisittare. Jag som gillar musik gläds åt detta fokus.
Mindre gläds jag åt resten av extramaterialet där ett antal kortare filmer samlas under rubriken "Featurettes" med 25 minuters spellängd. Det är nämligen återanvänt material från den långa bakomfilmen. Jag förstår inte alls poängen med att se samma sak en gång till - fast kortare. Det kunde ha skippats helt och hållet.
Mindre gläds jag åt resten av extramaterialet där ett antal kortare filmer samlas under rubriken "Featurettes" med 25 minuters spellängd. Det är nämligen återanvänt material från den långa bakomfilmen. Jag förstår inte alls poängen med att se samma sak en gång till - fast kortare. Det kunde ha skippats helt och hållet.
TRE SAKER
1. Roadtripen som Llewyn tar är som en egen liten minifilm i filmen. Det blir en litet stilbrott, men inte ur en negativ synvinkel. I denna sekvens figurerar nämligen Garrett Hedlund och John Goodman där den senare givetvis gör en minnesvärd insats.
2. Det är för övrigt sjätte gången Goodman är med i en Coenfilm.
3. T Bone Burnett gör sin tredje insats som musikproducent i Coensammanhang, där han tidigare gjort "The Ladykillers" och "O Brother, Where art Thou?". Han har även varit inblandad som "musical archivist" i "The Big Lebowski".
2. Det är för övrigt sjätte gången Goodman är med i en Coenfilm.
3. T Bone Burnett gör sin tredje insats som musikproducent i Coensammanhang, där han tidigare gjort "The Ladykillers" och "O Brother, Where art Thou?". Han har även varit inblandad som "musical archivist" i "The Big Lebowski".
ANDERS JAKOBSON (2014-07-28)