Snyggt och underhållande komiskt äventyr
The Grand Budapest Hotel
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Jag vill egentligen inte inleda ännu en Wes Anderson-recension med att rabbla upp hans speciella kännetecken med bildvinklar, scenbyggen, pastellfärger, detaljer, böcker, skruvade karaktärer och återkommande skådespelare men de finns givetvis där. Vad annars? Och hade de inte funnits där hade jag blivit grymt besviken.
"The Grand Budapest Hotel" är en så pass episk historia att den behöver tre ramhistorier för att hitta till huvudhistorien. Ram #1 är i nutid och visar en tjej som läser boken "The Grand Budapest Hotel" vid dess författares grav. Ram #2 utspelar sig 1985 där författaren (Tom Wilkinson) berättar det hon läser. Ram #3 är på hotellet 1968 där författaren (nu Jude Law) träffar den mystiska ägaren Zero Moustafa (F. Murray Abraham) som i sin tur berättar historien om hur det numera förfallna hotellet hamnade i hans ägo.
Då förs vi tillbaka till hotellets glansdagar 1932 då Zero (nu Tony Revolori) provanställs som lobbypojke och hamnar i en märklig relation med hotellets concierge Monsieur Gustave H. (Ralph Fiennes). Gustave gör en snabb intervju och inser att Zero lever upp till sitt förnamn genom att ha noll erfarenhet, noll utbildning och noll släktingar. Zero, fast besluten om att göra sitt absolut bästa, snappar upp alla instruktioner och visdomsord Gustave har att ge och blir snabbt omtyckt och en utmärkt lobbypojke - en sådan som är helt osynlig, men ändå alltid tillgänglig.
Snabbt visar det sig att Gustave inte enbart är en lysande concierge, han är även en kvinnokarl av oanat slag där kvinnorna snarare är gamla gummor än unga flickor. När en av hans mest återkommande gäster, Madame Céline Villeneuve Desgoffe und Taxis (Tilda Swinton), dör skyndar Gustave och Zero till likvakan där de hamnar i uppläsningen av testamentet där Gustave ärver en dyrbar tavla som de senare stjäl. Testamentet är mycket komplicerat och Madame Célines son Dmitri (Adrien Brody) blir vansinnig och skickar mordmaskinen Jopling (Willem Dafoe) efter de båda. Allt medan kriget drar närmare inleds ett svindlande äventyr med många vändningar.
Just alla vändningar är vad som gör "The Grand Budapest Hotel" till en mycket underhållande film. Att den självklart är Andersonskt snygg behöver jag inte ens nämna, men det höga tempot och rappheten i både dialoger och leveranser bidrar i högsta grad till en minnesvärd filmupplevelse. Ralph Fiennes glänser i en av sina bästa roller någonsin och filmen är fylld av välbekanta ansikten, inte minst från Andersons egna filmer - Edward Norton, Bill Murray, Jeff Goldblum, Jason Schwartzman, Harvey Keitel, Owen Wilson - samt Saoirse Ronan, utöver de tidigare nämnda, som alla gör stabila insatser i större och mindre roller.
Wes Anderson-fans har förstås redan sett filmen, eller kommer att se den, men för de som vill ha en annorlunda och underhållande filmupplevelse rekommenderas "The Grand Budapest Hotel" varmt.
"The Grand Budapest Hotel" är en så pass episk historia att den behöver tre ramhistorier för att hitta till huvudhistorien. Ram #1 är i nutid och visar en tjej som läser boken "The Grand Budapest Hotel" vid dess författares grav. Ram #2 utspelar sig 1985 där författaren (Tom Wilkinson) berättar det hon läser. Ram #3 är på hotellet 1968 där författaren (nu Jude Law) träffar den mystiska ägaren Zero Moustafa (F. Murray Abraham) som i sin tur berättar historien om hur det numera förfallna hotellet hamnade i hans ägo.
Då förs vi tillbaka till hotellets glansdagar 1932 då Zero (nu Tony Revolori) provanställs som lobbypojke och hamnar i en märklig relation med hotellets concierge Monsieur Gustave H. (Ralph Fiennes). Gustave gör en snabb intervju och inser att Zero lever upp till sitt förnamn genom att ha noll erfarenhet, noll utbildning och noll släktingar. Zero, fast besluten om att göra sitt absolut bästa, snappar upp alla instruktioner och visdomsord Gustave har att ge och blir snabbt omtyckt och en utmärkt lobbypojke - en sådan som är helt osynlig, men ändå alltid tillgänglig.
Snabbt visar det sig att Gustave inte enbart är en lysande concierge, han är även en kvinnokarl av oanat slag där kvinnorna snarare är gamla gummor än unga flickor. När en av hans mest återkommande gäster, Madame Céline Villeneuve Desgoffe und Taxis (Tilda Swinton), dör skyndar Gustave och Zero till likvakan där de hamnar i uppläsningen av testamentet där Gustave ärver en dyrbar tavla som de senare stjäl. Testamentet är mycket komplicerat och Madame Célines son Dmitri (Adrien Brody) blir vansinnig och skickar mordmaskinen Jopling (Willem Dafoe) efter de båda. Allt medan kriget drar närmare inleds ett svindlande äventyr med många vändningar.
Just alla vändningar är vad som gör "The Grand Budapest Hotel" till en mycket underhållande film. Att den självklart är Andersonskt snygg behöver jag inte ens nämna, men det höga tempot och rappheten i både dialoger och leveranser bidrar i högsta grad till en minnesvärd filmupplevelse. Ralph Fiennes glänser i en av sina bästa roller någonsin och filmen är fylld av välbekanta ansikten, inte minst från Andersons egna filmer - Edward Norton, Bill Murray, Jeff Goldblum, Jason Schwartzman, Harvey Keitel, Owen Wilson - samt Saoirse Ronan, utöver de tidigare nämnda, som alla gör stabila insatser i större och mindre roller.
Wes Anderson-fans har förstås redan sett filmen, eller kommer att se den, men för de som vill ha en annorlunda och underhållande filmupplevelse rekommenderas "The Grand Budapest Hotel" varmt.
EXTRAMATERIALET
Det är lite smått och gott som samlats som extramaterial på utgåvan. Allting inleds med att Bill Murray - som i ärlighetens namn har en förvånansvärt liten roll i filmen - guidar oss runt i den tyska staden Görlitz som figurerade som produktionens centrala punkt på alla sätt och vis. Här filmades vissa exteriörer, här bodde alla på samma hotell och här hittades även det övergivna köpcentrum som byggdes om till Grand Budapest Hotel - vilket avklaras på annan plats bland extramaterialet.
Murray som guide fungerar förstås, men speciellt seriöst eller tungt är det inte. Murray dyker även upp i en av de tre småfilmer som samlats under rubriken "Vignettes". Där pressas han på frågor om The Society of the Crossed Keys som figurerar i filmen. I en annan film får vi lära oss att göra ett bakverk som är med i filmen och i en tredje lär vi oss om tiden som filmen utspelar sig i. Typ, de är lite knepiga de där småfilmerna.
En fyrdelad making of blandar intervjuer med tittar bakom kameran under 18 minuter och kompletteras av två kortare filmer om skådespelarna och Wes Anderson. Ett lättsamt komplement, men inget som känns som det är värt att se fler gånger.
Murray som guide fungerar förstås, men speciellt seriöst eller tungt är det inte. Murray dyker även upp i en av de tre småfilmer som samlats under rubriken "Vignettes". Där pressas han på frågor om The Society of the Crossed Keys som figurerar i filmen. I en annan film får vi lära oss att göra ett bakverk som är med i filmen och i en tredje lär vi oss om tiden som filmen utspelar sig i. Typ, de är lite knepiga de där småfilmerna.
En fyrdelad making of blandar intervjuer med tittar bakom kameran under 18 minuter och kompletteras av två kortare filmer om skådespelarna och Wes Anderson. Ett lättsamt komplement, men inget som känns som det är värt att se fler gånger.
TRE SAKER
1. Filmen utspelar sig i den fiktiva alprepubliken Zubrowka och kriget som drabbar republiken är en sorts variant på andra världskriget med en nazistliknande fascistoid militärstyrka.
2. I och med filmens olika ramhistorier och tidsåldrar skiftar bilden ratio mellan 1.37:1, 1.85:1 och 2.35:1. Ett udda grepp som fungerar fint och roar en rationörd som undertecknad.
3. Det är extremt mycket skyltar i filmen, vilket går hand i hand med Wes Andersons sinne för detaljer.
2. I och med filmens olika ramhistorier och tidsåldrar skiftar bilden ratio mellan 1.37:1, 1.85:1 och 2.35:1. Ett udda grepp som fungerar fint och roar en rationörd som undertecknad.
3. Det är extremt mycket skyltar i filmen, vilket går hand i hand med Wes Andersons sinne för detaljer.
ANDERS JAKOBSON (2014-08-20)