Sista trasslet inför finalen
Sons of Anarchy - Säsong 6
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 5 skivor
Bolag: FOX, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Precis som säsong 5-boxen hade ett ganska talande omslag har även denna box det. Dock inte helt korrekt överensstämmande med innehållet. Som ni kan se till höger är det fullt kaos - alla mot alla - och riktigt så är det inte. I grova drag handlar den sjätte och näst sista omgången av "Sons of Anarchy" fortfarande om Jackson "Jax" Tellers (Charlie Hunnam) kamp för att avveckla klubbens alla kriminella aktiviteter och bli en laglig fungerande verksamhet, så som hans far en gång ville att den skulle vara. Sist lyckades de bli av med alla knarkaffärer och nu handlar det om att avsluta vapenhandeln med Real IRA, vilket inte är någon enkel match.
Jag väljer dock att börja precis där jag slutade sist. Säsong 5-recensionen avslutade jag med "Donal Logue /.../ dyker upp som en otrevlig typ som förmodligen inte är helt frisk i skallen. Karaktärens berättelsebåge får aldrig sin upplösning inom denna säsongs ramar, och jag antar att han kommer att ställa till med betydligt mer trubbel framöver" och det är precis vad som händer. Logue spelar en pensionerad marshall som kom in i handlingen efter att den fängslade medlemmen Otto (spelad av seriens skapare Kurt Sutter) dödade hans syster, ett mord vars ansvar hamnat på Tara (Maggie Siff), Jax fru. Driven av hämnd och en hel del tveksamma mediciner gör marshallen allt för att sätta dit klubben. Tyvärr försvinner karaktären lite abrupt och blir aldrig säsongens stora motståndare, utan den rollen hamnar på en åklagare (CCH Pounder) som letar efter den skyldige när en skolskjutning skakar Charming i säsongsöppningen. Vapnet kommer från klubbens försäljning men bevisen finns inte riktigt där.
Detta blir givetvis ytterligare en anledning för Jax att snabbt som ögat avsluta vapenförsäljningen, men Real IRA accepterar inte ett "nej, tack" hur som helst. Klubben skakas av reprimander och den fängslade ex-medlemmen Clay (Ron Perlman) som egentligen borde ha dött direkt när han hamnade bakom galler blir en viktig schackpjäs samtidigt som Jax gnuggar alla geniknölar han har för att hamna exakt där han vill vara även om det betyder att ytterligare våld och rävspel behövs, något som känns som seriens stora centrala punkt.
Än värre är det att Tara tröttnat på allting och planerar i smyg en utväg där hon kan ta ut en skilsmässa och få ensam vårdnad om barnen. Även här krävs våld och rävspel, speciellt som seriens alfamoder Gemma (Katey Sagal) sätter familjen först, och allt leder till en allt annat än munter final.
I och med att en säsong kvarstår hade jag förväntat mig att ha en magkänsla om ungefär vad den kommer att gå ut på efter att denna säsongs tretton avsnitt rullat klart, men det känns väldigt öppet. Det är i och för sig enbart positivt då den kommer att bli mer som en överraskning än något förutsägbart. Jag har dock en liten aning om vad som kan bli den stora sammandrabbningen i den, men vet egentligen ingenting.
Vad jag dock vet och känner är att "Sons of Anarchy" inte lyckats bibehålla samma höga kvalitet och intressanta upplägg som under de första säsongerna. Redan under omgång fem kände jag att serien skruvat in sig i ett trassligt hörn där karaktärernas motiv försvunnit, och den känslan bibehålls under denna. Jag gillar fortfarande serien men tycker att det är bra att endast en omgång kvarstår. Låt oss hoppas att Sutter tänkt till ordentligt nu så att det blir en stark avslutning som fastställer ett helhetsintryck som lever kvar.
Jag väljer dock att börja precis där jag slutade sist. Säsong 5-recensionen avslutade jag med "Donal Logue /.../ dyker upp som en otrevlig typ som förmodligen inte är helt frisk i skallen. Karaktärens berättelsebåge får aldrig sin upplösning inom denna säsongs ramar, och jag antar att han kommer att ställa till med betydligt mer trubbel framöver" och det är precis vad som händer. Logue spelar en pensionerad marshall som kom in i handlingen efter att den fängslade medlemmen Otto (spelad av seriens skapare Kurt Sutter) dödade hans syster, ett mord vars ansvar hamnat på Tara (Maggie Siff), Jax fru. Driven av hämnd och en hel del tveksamma mediciner gör marshallen allt för att sätta dit klubben. Tyvärr försvinner karaktären lite abrupt och blir aldrig säsongens stora motståndare, utan den rollen hamnar på en åklagare (CCH Pounder) som letar efter den skyldige när en skolskjutning skakar Charming i säsongsöppningen. Vapnet kommer från klubbens försäljning men bevisen finns inte riktigt där.
Detta blir givetvis ytterligare en anledning för Jax att snabbt som ögat avsluta vapenförsäljningen, men Real IRA accepterar inte ett "nej, tack" hur som helst. Klubben skakas av reprimander och den fängslade ex-medlemmen Clay (Ron Perlman) som egentligen borde ha dött direkt när han hamnade bakom galler blir en viktig schackpjäs samtidigt som Jax gnuggar alla geniknölar han har för att hamna exakt där han vill vara även om det betyder att ytterligare våld och rävspel behövs, något som känns som seriens stora centrala punkt.
Än värre är det att Tara tröttnat på allting och planerar i smyg en utväg där hon kan ta ut en skilsmässa och få ensam vårdnad om barnen. Även här krävs våld och rävspel, speciellt som seriens alfamoder Gemma (Katey Sagal) sätter familjen först, och allt leder till en allt annat än munter final.
I och med att en säsong kvarstår hade jag förväntat mig att ha en magkänsla om ungefär vad den kommer att gå ut på efter att denna säsongs tretton avsnitt rullat klart, men det känns väldigt öppet. Det är i och för sig enbart positivt då den kommer att bli mer som en överraskning än något förutsägbart. Jag har dock en liten aning om vad som kan bli den stora sammandrabbningen i den, men vet egentligen ingenting.
Vad jag dock vet och känner är att "Sons of Anarchy" inte lyckats bibehålla samma höga kvalitet och intressanta upplägg som under de första säsongerna. Redan under omgång fem kände jag att serien skruvat in sig i ett trassligt hörn där karaktärernas motiv försvunnit, och den känslan bibehålls under denna. Jag gillar fortfarande serien men tycker att det är bra att endast en omgång kvarstår. Låt oss hoppas att Sutter tänkt till ordentligt nu så att det blir en stark avslutning som fastställer ett helhetsintryck som lever kvar.
EXTRAMATERIALET
Utöver några utvalda kommentarspår finns det tre "Anarchy Afterwords" till avsnitt 1, 5 och 13 och det är en internetbaserad eftersnacksshow med en övertaggad typ som programledare. Det ger väl ett viss mervärde att titta på dessa tre program, men ju fler gäster det blir, ju tramsigare och internt blir det. I och med att programmet sändes live på nätet fanns det utrymme för att ta emot samtal från tittare och vissa av dessa har uppenbara problem med att skilja på skådespelarna och karaktärerna de spelar. Dessutom måste olika sponsorer visas upp, vilket sker på ett medvetet övertydligt vis vilket mest känns pinsamt.
Lite bortklippt material och några bloopers finns att beskåda samt två featuretter. I den ena pratar Kurt Sutter om de karaktärer av dignitet som dör under säsongen och den andra är från en välgörenhetsdag för att samla in pengar till behövande efter orkanen Sandys framfart. Det vi får se är en frågestund inför publik och även här finns det visst mervärde, men generellt sett känns inte extramaterialet speciellt spännande.
Lite bortklippt material och några bloopers finns att beskåda samt två featuretter. I den ena pratar Kurt Sutter om de karaktärer av dignitet som dör under säsongen och den andra är från en välgörenhetsdag för att samla in pengar till behövande efter orkanen Sandys framfart. Det vi får se är en frågestund inför publik och även här finns det visst mervärde, men generellt sett känns inte extramaterialet speciellt spännande.
TRE SAKER
1. Det är väldigt mycket montage till musik i serien. Det är ett effektivt att berätta mycket på en gång, men när man väl börjar tänka på det känns det plötsligt som ett lite lätt tjatigt berättargrepp.
2. En hel del karaktärer försvinner ut serien i och med denna säsong. Vissa lär bli mer saknade än andra.
3. Jag gillar att det första och sista avsnittet i säsongen liknar varandra. Det första är speciellt bra där vi skymtar en person då och då utan avsnittets gång tills den får en stor betydelse precis i slutet. Snyggt upplagt!
2. En hel del karaktärer försvinner ut serien i och med denna säsong. Vissa lär bli mer saknade än andra.
3. Jag gillar att det första och sista avsnittet i säsongen liknar varandra. Det första är speciellt bra där vi skymtar en person då och då utan avsnittets gång tills den får en stor betydelse precis i slutet. Snyggt upplagt!
ANDERS JAKOBSON (2014-09-19)