Paranoia eller inte?
The Double
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2015
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
1846 debuterade Fjodor Dostojevskij med en bok som i den senaste översättningen heter "Fattigt folk", men som mest är känd som "Arma människor". Bara några veckor efter debuten kom nästa bok, "Dubbelgångaren", och det är den som nu, 168 år senare, blivit film. Inte för att röra till det ytterligare, men både "Fattigt folk" och "Arma människor" är titlar som skulle fungerat ganska bra på "The Double", då den skildrar en surrealistisk och till synes fattig värld där det är rätt så synd om huvudpersonen Simon James (Jesse Eisenberg).
Det börjar redan i öppningsscenen där någon menar att han sitter på denna någons plats i tågvagnen trots att hela vagnen är tom. Sen fastnar han med portföljen i dörren så att tåget åker iväg och Simon står kvar med bara handtaget i näven. I väskan låg hans identitetshandlingar och från och med nu får Simon väldigt svårt att komma in på jobbet. Det är ingen som känner igenom honom. Han är en grå mus i en alldeles för stor kostym. Han har sneglat på kollegan Hannah (Mia Wasikowska), både på jobbet och hemma då hon bor i huset mitt emot, men han vågar inte göra något.
Livet förändras totalt när James Simon anställs. Han är utseendemässigt identisk med Simon, vilket få reflekterar över, men han har ett helt annat driv och självförtroende än Simon. James är Simons totala motsats och mot förmodan blir de vänner då de båda kan ha nytta av den andra. Men ganska snart inser Simon att han bara blir utnyttjad och sedermera utpressad av James, trots att alla andra bara ser James goda sidor. Är det bara fråga om paranoia eller kan Simon krångla sig ur situationen på något sätt?
Richard Ayoade har förvandlat Dostojevskijs historia till en ganska udda film. Det känns lite Terry Gilliam-light och "1984" filtrerat genom öststatskänsla och retrofuturism. Den ni! Känslan är dock helt rätt för en paranoid mardrömshistoria som "The Double" bjuder på. Jesse Eisenberg gör som alltid en stabil insats och lyckas göra sina två karaktärer - trots att de verkligen är helt identiska - till två individuella och olika figurer.
Filmen är medvetet grå och "öststatig" där Simon lever under väldigt knappa förhållanden och med en kostym som är ganska många nummer för stor. På hans kontor finns en hel del teknologi som känns futuristisk på retrovis, det vill säga så som framtiden såg ut i filmer gjorda för 40-50 år sedan. Det gör att filmen svävar lite fritt i luften, utan tydlig geografisk eller historisk hemvist. Det blir en udda känsla som blir helt rätt i sammanhanget.
Det börjar redan i öppningsscenen där någon menar att han sitter på denna någons plats i tågvagnen trots att hela vagnen är tom. Sen fastnar han med portföljen i dörren så att tåget åker iväg och Simon står kvar med bara handtaget i näven. I väskan låg hans identitetshandlingar och från och med nu får Simon väldigt svårt att komma in på jobbet. Det är ingen som känner igenom honom. Han är en grå mus i en alldeles för stor kostym. Han har sneglat på kollegan Hannah (Mia Wasikowska), både på jobbet och hemma då hon bor i huset mitt emot, men han vågar inte göra något.
Livet förändras totalt när James Simon anställs. Han är utseendemässigt identisk med Simon, vilket få reflekterar över, men han har ett helt annat driv och självförtroende än Simon. James är Simons totala motsats och mot förmodan blir de vänner då de båda kan ha nytta av den andra. Men ganska snart inser Simon att han bara blir utnyttjad och sedermera utpressad av James, trots att alla andra bara ser James goda sidor. Är det bara fråga om paranoia eller kan Simon krångla sig ur situationen på något sätt?
Richard Ayoade har förvandlat Dostojevskijs historia till en ganska udda film. Det känns lite Terry Gilliam-light och "1984" filtrerat genom öststatskänsla och retrofuturism. Den ni! Känslan är dock helt rätt för en paranoid mardrömshistoria som "The Double" bjuder på. Jesse Eisenberg gör som alltid en stabil insats och lyckas göra sina två karaktärer - trots att de verkligen är helt identiska - till två individuella och olika figurer.
Filmen är medvetet grå och "öststatig" där Simon lever under väldigt knappa förhållanden och med en kostym som är ganska många nummer för stor. På hans kontor finns en hel del teknologi som känns futuristisk på retrovis, det vill säga så som framtiden såg ut i filmer gjorda för 40-50 år sedan. Det gör att filmen svävar lite fritt i luften, utan tydlig geografisk eller historisk hemvist. Det blir en udda känsla som blir helt rätt i sammanhanget.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen innehåller en av de mest oväntade cameos jag varit med om. Indierockikonen J Mascis från Dinosaur Jr dyker upp som vaktmästare i två scener.
2. Den oefterhärmlige Wallace Shawn spelar Simons chef Mr. Papadopoulos som känns som en chef man absolut inte vill ha. Noah Taylor dyker upp i en biroll som Simons kollega.
3. Den italienska filmen "Partner." från 1968 bygger också på Dostojevskijs roman.
2. Den oefterhärmlige Wallace Shawn spelar Simons chef Mr. Papadopoulos som känns som en chef man absolut inte vill ha. Noah Taylor dyker upp i en biroll som Simons kollega.
3. Den italienska filmen "Partner." från 1968 bygger också på Dostojevskijs roman.
ANDERS JAKOBSON (2015-02-02)